Sagobygdens Blogg

I dag har jag gästföreläst på Fródskaparsetur, universitetet i Torshavn. Jag besökte studenterna som läser folkloristik  och gav en nutida muntlig berättares syn på vår folkdikt. Varför berätta den gamla folkdikten i dag? Hur gör man? Hur kan sägnerna användas för att skapa intresse för livet förr i tiden, folks tankar och föreställningsvärld och inte minst upptäcka landskapet där man bor.

Två kompakta timmar gick väldigt fort och jag hade väldigt gärna fortsatt samtalet. Jag upplever nog att fler människor här på Färöarna känner till landets sägenskatt även om den inte alltid lever som muntliga berättelser.

Per Gustavsson

Så drar vi vår färde med färja och bilar. Jag kommer till den lilla byn Haraldssund där alla hus ligger längs en smal  bygata. Men var är skolan? Inga skyltar eller tecken av något slag. Till sist hittar jag ett enkelt vitt hus bakom bygatan.Halva klassen är sjuk så det blir två elever att berätta för. Pojken och flickan följer bra med i berättelserna, fröken sufflerar diskret. Så tar barnen fram sina smörgåsar och jag får kaffe i den gamla lärarbostaden.

Iväg genom en enkelvägstunnel till västra sidan av ön. Kunoy är en vacker liten by med kyrkan vid  vattnet, ett litet vattenfall och där ovanför en söt liten skolbyggnad från 1886. Här går fyra elever från förskola till åk 5. En gammaldags papperskarta dras ner och så hamnar vi i Småland. Läraren Johannes är till god hjälp. Han ritar på svarta tavlan för att underlätta för eleverna. En berättelse memorerar han och återberättar på färöiska. Åter till Klaksvik efter en intressant förmiddag.

Eva Andersson

Vi lämnar Sjömanshotellet i Klaksvik. Mikael, Siw och fotografen Steve. Färden går vidare mot skolan  i Fossánesi. En liten by med endast 55 elever.

Eleverna indelas i 3 grupper. All ser förväntasfulla ut. Vilka är vi? Var kommer vi ifrån? Får snabbt upp kartan över Sverige som finns i Selmas Nils Holgersson. Några av eleverna har varit på besök i Sverige, de flesta har någon gång besökt Danmark. När vi berättar får vi lära oss nya ord på Färöiska. ”Sagan om Korven”  får då ändras till: Sagan om Pilse. Jätte= Rise, Honkatt= Kätta, Hankatt= Frässur, Troll= Trötl, Piga= Gänta, Dräng= Drong

Efter besöket gick Jeppen till världens ände,långa tunnlar for vi igenom, på andra sidan uppenbara sig ännu ett vackert landskap. Sedan tog vägen slut. Skolan i Vidareidi innehöll 47 elever. Berättarstunden gick som en dans. Vi kände oss nöjda med dagen.

Siw Svensson

Det är från Kalsoy den mest kända uppteckningen om Sälkvinnan kommer. Skolbarnen visade mig den inskärning i berget där sälkvinnan steg i land och la av sig sin sälhamn. Det kändes mycket speciellt att få se denna tidigare så avlägsna plats, som bara funnits i min inre föreställningsvärld.

Per Gustavsson

I dag har min magiska kvarn malt silverpengar i sådan mängd, att alla barnen i skolorna på Kalsoy har fått en silverslant. På Kalsoy finns två bygdeskolor, båda med få elever. Än värnar man här på Färöarna om de små skolorna. I Husum skola från 1888 mötte jag sex och i Mikladalur 7 elever. För skolbarnen var det en ovanlig händelse att möta en eventyrberättare från Sverige. Och för mig var det en förmån att få komma ut och möta de pigga eleverna och känna att de förstod och gillade mina sagor. Förutom Kvarnen som malde silverpengar berättade jag om Bocken som inte ville gå hem med hjälp av alla föremålen. Så ritade jag några av mina ritsagor som flera av barnen hade sett på dansk TV. Till slut flög kungsfågeln genom klassrummet.

Per Gustavsson

Vår fantastiske fotograf, Steve Anderson, in action

I Färöarnas andra stad, Klaksvik, stod en klassisk strid i början av femtiotalet. Klaksviksborna stred mot styret i Torshavn och den danska övermakten. Idag var det dags för en ny Klakviksstrid, dock av mycket trevligare slag.

Läs mer om Klakviksstriden här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Klaksv%C3%ADk

Vi svenska förtellare besökte två olika skolor i staden. Elever i åldrarna sju till tolv år fick påhälsning. De yngsta barnen hade vissa problem att förstå, men med hjälp av kroppspråk m m, så nådde berättelserna fram. Vad man slås av i skolorna är dels hur goa eleverna är, men även hur väl man använder modern teknik. Nästan i alla klassrum finns smartboard. Det är en stor tavla längst fram som samtidgt är en dator med nätuppkoppling. Snart har vi det överallt även i Sverige.

Mikael Thomasson

Tidigt i morse tog vi oss med färja till Färöarnas sydligaste  ö .  En helt nybyggd gymnasieskola fick besök av fyra glada, svenska berättare. Eleverna var helt oförberedda när vi rusade in, mitt i lektionen och började berätta på ett främmande språk. Snabbt visade det sig att de väl kunde förstå vår svenska. Det blev en heldag med intresserade elever och stämmningen steg allt eftersom de vande sig vid broderspråket. Överlag är Färöingarna mycket duktiga på att förstå svenska och prata en lättbegriplig nordiska.

Efter razzian blev  vi guidade på ön av en entusiastisk lärare. Bland annat hann vi med en traditionsenlig sup, fjällklättring och museumbesök. Nu är vi trötta och vilar inför nya skolor imorgon.