Kategoriarkiv: Sagomuseets verksamhet

Rubrikens plats ligger vid Ryssagropsviken på Helgö, strax norr om Växjö. I går den 12 december var det Luciaevent på ön för alla älskare av geocaching, alltså skattjakt med GPS. En av skatterna utgjordes av två av Sagomuseets berättare, jag och Meg Nömgård, som återfanns på koordinaterna  N 56°57.412 E 014°46.732.

När skattletarna väl hittade stället, så fick de ur en låda dra en lapp med namnet på en berättelse. Vi berättade om Sjörået i Helgasjön, Riddargapet och åsakittorna på Helgö, ingången i Helgasjön till dödsriket, gårdstomten, de dödas julotta, skomakaren som arbetade lussenatten och förstås om Ryssagropsviken. Sedan var det bara för skattletarna att skynda vidare för att hitta någon av de andra 19 cacherna. Efter några timmars pulsande genom ett snöigt landskap lottades vinster ut till alla ivriga cachare, bl a böcker och tröjor från Sagomuseet och högsta vinsten ett presentkort på en guidad tur på Sagomuseet.

Ett stort tack till signaturerna bumba och uetp, två Växjökillar som lagt ner ett enormt arbete på detta event. Nu finns alla cacher ute på www.geocaching.com, så det är möjligt även för dig att hitta de finurliga och lite ovanligt utformade cacherna. Vi rekommenderar ett besök på våren då bokarna slår ut, då är Helgö i alla avseende en sagolik plats.

Här bjuder vi på sägen om hur Ryssagropsviken fått sitt namn: Ryska krigsfångar arbetade med bygget av Kronoibergs slott. När slottet stod färdigt hade man inte längre någon användning av ryssarna. Man förde ut dem till den lilla ön Notö öster om Helgö. Där ordnade man med en stor fest och de fick äta och dricka så mycket de ville. När de så var berusade tände man eld på ön och ryssarna flydde ut i vattnet. En del drunknade, andra lyckades simma över till Helgö och ta sig upp på land. Men där stod de folk med påkar och yxor och tvingade de flyende ner i vattnet igen, där de drunknade. Sedan dess kallas stället där krigsfångarna drunknade för Ryssagropen och viken för Ryssagropsviken.

Per Gustavsson

Den sista natten jag var på Färöarna stormade det ordentligt. Det blåste 30 m/s. Den här bilden tog jag kvällen innan i närheten av Skansen i Torshavn och det är Nolsoy vi ser. Jag är så fascinerad av landskapet på öarna att jag mycket väl skulle kunna bo på Färöarna, trots att det knappt finns ett enda träd. Men det dröjer inte länge förrän jag åker tillbaka igen. I mars åker vi flera berättare från Sagomuseet för att föreläsa på universitetet, ha berättarkurser och berätta runt om på öarna.

Per Gustavsson

Det här är Bortbytabacken i Hallaryd, en av de nya Sägenplatserna i Sagobygden. Det sägs att där regnbågen slutar ska det finnas en skatt. Vi har gömt en skatt, en geocache, på Bortbytabacken. Skatten är berättelsen om vad som sägs ha hänt just här en gång för länge sedan.

En dag på hösten arbetade en kvinna i sitt grönsaksland som låg här vid backen. Hon hade sitt lilla barn med sig. Barnet låg i en korg, som modern hängde upp i ett träd. När det var dags att äta gick modern hem, men lät barnet som sov vara kvar i korgen. När hon kom tillbaka efter en liten stund kände hon inte igen barnet. Trollen hade varit framme och tagit barnet och lagt dit en trollunge, en bortbyting, istället. Vad skulle hon ta sig till?

Slutet av sägnen finns i skattgömman.Men än får du ge dig lite tills tåls. Det dröjer en lite tid innan vi publicerar alla nödvändiga uppgifter på www.geocaching.com. Men under tiden kan du titta på den hemsidan och registrera dig som användare.

Och njuta av Steve Anderssons fotografi, som jag gärna vill visa er redan nu.

Per Gustavsson

Smålänningar i Gustav II Adolfs armé hade fickorna fulla med äppelkärnor när det äntligen efter ett långt och blodigt krig återvände hem till Urshult. De planterade kärnor och så föddes äppelodlingen i trakterna kring sjön Åsnen. Hör mer lördag 6 nov när Sverige berättar sänds från Växjö. P4 kl 15.03.

Per Gustavsson

Vislandasonen Gunnar Olof Hyltén-Cavallius gav 1844-49 ut den första stora svenska sagosamlingen Svenska folksagor och äventyr, en motsvarighet till Bröderna Grimms sagor. Boken sagor har sedan dess utgjort den självklara grunden för en lång rad av sagoböcker som riktat sig till barn. De två sagorna Prins Hatt under jorden och Lilla Rosa och Långa Leda blev snart mycket omtyckta och har kallats vårt lands vackraste folksagor.

Sagor har betraktats som berättade av alla och skrivna av ingen. Riktigt så är det inte. De längre sagorna hade ofta sina särskilda berättare och de fick en personlig utformning, visserligen på traditionens grund, av varje berättare. Först 100 år efter den första publiceringen avslöjades mästaren bakom Prins Hatt under jorden och Lilla Rosa och Långa Leda. Det visade sig vara en fattig häradsmålare från Aringsås socken i Kronobergs län. Hans namn var Sven Sederström.

200-årsminnet av hans födelse ger anledningen att lyfta fram honom ur det fördolda som muntliga berättare har fått vistats i, trots att den muntliga diktarkonsten var den dominerande långt in på 1800-talet. Tillsammans med Mickel i Långhult i närbelägna Ryssby socken är Sven Sederström portalgestalten i den svenska sagodiktningen.

Sven Sederströms vackra sagor står i skarp kontrast till hans eget korta och tragiska liv. Han föddes i Blekinge och kom till Aringsås i Allbo härad 1833. Han fick länsstyrelsens tillstånd att utföra måleriarbete i hela häradet. Hustrun blev sinnessvag vid sin första barnsäng. Hon tillfrisknade men Sederström drabbades själv av värk och släpade sig fram på kryckor. Flera av barnen dog vid späd ålder. Sederström dog 1846 och psalmen som omnämns i Växjöbladet i samband med hans död börjar “Min jämmer nu en ände har”.

Vi kan bara gissa att hans sagor med sina oräknelig fantastiska händelser speglar en dröm om en bättre och lyckligare värld. En som hörde Sederströms sagor som liten, utan att känna till berättarens namn, var Astrid Lindgren. Helt säkert är det sin egen upplevelse av sagan Lilla Rosa och Långa Leda hon så gripande skildrar i Spelar min lind i boken Sunnanäng. Fattigflickan Malin, 8 år, kommer en dag på sin tiggarfärd i socknen till prästgården: “Just då och just där i prästens kök hände det märkliga, hon fick till sitt hjärtas tröst något som var vackert… då kom genom den halvöppna dörren från kammaren bredvid ord till henne, ord så sköna att hon började darra, när hon hörde dem. Det var någon där inne som läste en saga högt för prästens små barn, och i all sin ljuvlighet flöt orden ut genom dörrspringan och kom också till Malin. Hon hade intet vetat förut att ord kunde vara vackra, nu visste hon det, och de sjönk ner i hennes själ som morgondagg över en sommaräng. Ack hon ville gömma dem hos sig till tidens slut och aldrig glömma dem.” Aldrig glömmer lilla Malin sedan orden “spelar min lind, sjunger min näktergal”.

Sven Sederström berättar inte bara vackra sagor. Högt älskade är hans spännande sagoäventyr såsom Pinkel och Den förtrollade pissepottan. Och tro inte bara det är barnsagor. Nej här finns mycket för den vuxne att upptäcka. Oförglömliga och ständigt aktuella 200 år senare är hans berättelser om utsatta flickor och kvinnor, naket och med social patos gestaltat i Herremannen och mjölnarens dotter och Flickan som lät hålla av sig för nöds skull.

Sederströms sagor ger en bild av gångna generationers tro och tankar, drömmar och förhoppningar, men också av vardagen i ett inte alltför avlägset Småland. För så är det, folkdiktens gamla sagor speglar i hög grad människors vardagstillvaro även om de ibland tilldrar sig östan om solen och västan om månen. Sven Sederström var en av de obemärkta som på ett storslaget sätt förmådde lyfta detta. Han hade tillägnat sig den nya tidens uttryckssätt, skriften, och lyckades därmed bevara det muntliga samhällets kulturskatt till glädje för kommande generationers barn och vuxna. Är inte en sådan diktares ordgåva värd att uppmärksammas?

Per Gustavsson

Idag för exakt 200 år sedan landsteg Jean Baptiste Bernadotte i Sverige och blev Karl XIV Johan. Det firas med pompa och ståt i Helsingborg. Några dagar senare föddes en pojke i Asarum och han växte upp under betydligt enklare förhållande och kom att leve i armod under hela sitt liv. Vid dopet fick han namnet Sven.

Visst har Karl XIV Johan haft betydelse för politiska skeenden i Sverige, men men kan fråga sig vems gärning som idag lever starkast i människors hjärtan. Jag sätter en slant på Sven, sagokungen. Det är han som givit oss några av vårt lands vackraste folksagor såsom Prins Hatt under jorden och Lilla Rosa och Långa Leda, lyssnade på av miljontals barn.

Han, om någon, är värd att hyllas. Den 2 november 2010 firar Sagomuseet 200-årsminnet av hans födelse. Välkommen att fira med oss! Det blir berättarprogram och kaffekalas i utställningshallen på Alvesta järnvägsstation 2 november kl 19. Och då släpper Sagomuseet boken Sven Sederströms sagor. För första gånger återberättas samtliga bevarade sagor efter Sven Sederström i en populärutgåva. Det är Monika Eriksson som står för denna kulturgärning och det är Annika Svensson som skapat det suggestiva illustrationerna.

Jubileet fortsätter på Sagomuseet den 3 november kl 19 med fortsatt berättande och besök av indiska berättare.

I morgon berättar jag mer om Sven Sederströms sagodiktning och varför vi aldrig bör glömma honom.

Per Gustavsson

Under fyra år har Högskolan på Gotland i samarbete med Sagomuseet anordnat en högskolekurs på 15 poäng i muntlig berättande. Efterfrågan på en fortsättningskurs har varit stor. Den blir av våren 2011 i Ljungby. Den omfattar 15 poäng och är på halvfart. Kursen är öppen för alla som gått den tidigare grundkursen eller har motsvarande kunskaper.

Kursen hjälper dig att ytterligare utveckla ditt eget muntliga berättande, både med berättelser som du skapar själv och med traditionellt material, som folksagor och folksägner. Du får arbeta i nära samarbete med de professionella berättarna Christina Claesson, Svend-Erik Engh och Mats Rehnman, liksom med röstpedagogen Ingvild Handagard.

Grundtanken med kursen är att teori och praktik befruktar varandra. Du kommer att få fördjupade kunskaper i att förstå hur berättelser är uppbyggda, hur de kan analyseras och därmed hur de kan användas och när de inte kan användas! Lärare i de teoretiska delarna är Ulf Palmenfelt.

Kursen består av fyra fysiska träffar vid Högskolecentrum i Ljungby, den 4-5 februari, den 11-12 mars, den 15-16 april och den 20-21 maj. Avslutningen blir i samband med berättarfestivalen i Ljungby. Mellan de fysiska träffarna diskuterar vi med varandra i chattseminarier på Internet.

Anmälan senast 15 oktober på http://www.studera.nu. Anmälningskod HGO-NO335.

Kursnamn: Muntligt berättade i teori och praktik
Fortsättningskurs (15 hp) halvfart
Vt 2011

Hoppas det låter intressant. Välkommen att söka.

Per Gustavsson