Kategoriarkiv: Att berätta

Vår fantastiske fotograf, Steve Anderson, in action

I Färöarnas andra stad, Klaksvik, stod en klassisk strid i början av femtiotalet. Klaksviksborna stred mot styret i Torshavn och den danska övermakten. Idag var det dags för en ny Klakviksstrid, dock av mycket trevligare slag.

Läs mer om Klakviksstriden här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Klaksv%C3%ADk

Vi svenska förtellare besökte två olika skolor i staden. Elever i åldrarna sju till tolv år fick påhälsning. De yngsta barnen hade vissa problem att förstå, men med hjälp av kroppspråk m m, så nådde berättelserna fram. Vad man slås av i skolorna är dels hur goa eleverna är, men även hur väl man använder modern teknik. Nästan i alla klassrum finns smartboard. Det är en stor tavla längst fram som samtidgt är en dator med nätuppkoppling. Snart har vi det överallt även i Sverige.

Mikael Thomasson

Tidigt i morse tog vi oss med färja till Färöarnas sydligaste  ö .  En helt nybyggd gymnasieskola fick besök av fyra glada, svenska berättare. Eleverna var helt oförberedda när vi rusade in, mitt i lektionen och började berätta på ett främmande språk. Snabbt visade det sig att de väl kunde förstå vår svenska. Det blev en heldag med intresserade elever och stämmningen steg allt eftersom de vande sig vid broderspråket. Överlag är Färöingarna mycket duktiga på att förstå svenska och prata en lättbegriplig nordiska.

Efter razzian blev  vi guidade på ön av en entusiastisk lärare. Bland annat hann vi med en traditionsenlig sup, fjällklättring och museumbesök. Nu är vi trötta och vilar inför nya skolor imorgon.

I dag har vi vandrat längs havet vid Kirkjuböur, som under medeltiden var biskopsäte på Färöarna. På den tiden levde en rik kvinna i bygden som ägde stora jordegendomar. Hennes namn var Gasa. Hon var lika högmodig som hon var rik. En dag kastade hon en guldring i havet och sa att det var lika omöjligt för henne att bli fattig som att hon någonsin skulle få ringen tillbaka.

En dag kom en fiskare med en fisk till Gasa. När fisken rensades fann man den rika fruns ring. Och snart kom olyckan. Gasa hade ätit kött under fastan och det var ett brott mot allt som var heligt. Hon dömdes till att mista all sin egendom och den tillföll biskopsstolen i Kirkjuböur.

Kånner du igen sägnen? Den berättas om rikt folk både hemma i Hjälmsänga, i Diö och om Hovdala slott i Göinge. Och på många andra håll i Sverige. Allt är så annorlunda här men ändå är berättelserna välkända.