Jag deltog förra året i Berättarstugor i Osby och Lönsboda två gånger på varje ställe. Lokalen var på respektive bibliotek. Året innan var jag i Perstorp och det var väldigt välbesökt och hölls i hembygdsgården. På de båda andra orterna var det små grupper men engagerade berättare. Vi alla tillfällen har arrangören ABF bjudit på kaffe och kaka. Nu är det åter dags med berättarstuga i Lönsboda i Skåne. Jag spelar in berättelserna med digital ”bandspelare” och ljudet kommer att sparas. Jag fotograferar också deltagarna. Vissa deltagare vill gärna att berättelserna presenteras på Internet. Det finns dock vissa begränsningar med detta eftersom Folklivsarkivet som ingår i den statliga myndigheten Lunds universitet måste följa sekretesslagen.
En stor del av berättelserna handlar om personer som levde för inte så länge sedan och det finns en risk att anhöriga tar illa vid sig. En del av personerna som figurerar uppfattas ibland som lite speciella i bygden och även om berättelserna inte är elaka utan berättas för att roa åhörarna vill vi på Folklivsarkivet vara försiktiga. Vi måste göra en liten undersökning först innan vi publicerar ljudet. Däremot kan vi vanligen publicera berättelserna i tryckt version efter att ha anonymiserat innehållet.
Berättelsernas innehåll är ofta om personer och händelser i deras liv. Ett annat tema är bostäder och gårdar där olika släkter bott och vad de har levt av. Ibland hur fattiga människor hankade sig fram. I andra fall om duktiga innovatörer som grundade företag där folk fick arbete, t.ex. mannen bakom Osby-pannan. Hus och verksamheter i tätorterna är ofta ett tema. Numera finns inget hotell i Lönsboda men liksom kafféer fanns det flera inte längre tillbaka än 1970-talet. Det är stora förändringar i våra små tätorter som inverkar på människors dagliga liv. Ett syfte hos arrangören är att stärka den lokala identiteten och förbättra samvaron. En tanke som slog mig var att vissa personer numera har ett kontaktnät långt utanför den lokala orten där de bor. I Osby finns några som arbetar på oljeriggar i Nordsjön och andra som efter utbildning flyttar till Köpenhamn eller Oslo där de fått ett bra arbete. Hemma i Osby håller man reda på detta.
Frågan är hur man lockar nya deltagare utöver de personer som redan är välintrigerade i lokalorten? En av arrangörerna var lite bekymrad över att berättaraftnarna inte speglade de lokala samhällsproblemen och motsättningarna som måste finnas i varje samhälle. Jag svarade henne att man kan tolka en del av berättelserna som ett uttryck för detta men att folkliga berättelser formulerar om sådant som gör kritik och motsättningar lite mildare när människor med olika bakgrund träffas för att ha trevligt. Dock var denna person mycket nöjd med att kvinnornas plats blev uppmärksammad genom deras arbete för att sörja för familjens behov under andra världskriget när mannen var inkallad.
Tillsammans med representanter för Skånes hembygdsförbund besökte Folklivsarkivet Sagomuseet i Ljungby den tredje oktober. Det var en studieresa och tanken är att med hjälp av hembygdsförbundet vidga antalet fasta meddelare till Folklivsarkivet och att utveckla ett samarbete med Skånes hembygdsförbund om berättarstugor. Vi blev guidade av sagoberättaren och författaren Per Gustavsson som även visade några sägenplatser i Sagobygden där man med hjälp av mobiltelefonen kan ringa ett nummer och få platsens berättelse eller sägen återgiven. Denna teknik ger stora möjligheter för många som sysslar med kulturhistoria i vid bemärkelse. Denna ”kursdag” var mycket lyckad för oss alla som deltog.
Inom kort återkommer jag med en liten rapport om berättarstugan i Lönsboda och förklarar vad Folklivsarkivets fasta meddelare är för något.
Göran Sjögård
Sagobygdens Blogg 