7 mars 2012 skrev Hilde Persson här på bloggen om när hon fick kungligt besök. Trots att jag är republikan, får jag erkänna, att jag gärna hoppats på att få ett liknande besök. Och nu på morgonen var han där, satt lite omskakad på en stol på altanen. Kan inte låta bli att visa den här bilden. Och jag blev lika glad när han flög iväg, oskadd, efter att ha flugit mot glasrutan.
När fåglarna valde en kung
För mycket länge sedan skulle fåglarna välja en kung. De kom överens om att den som kunde flyga högst skulle bli kung.
Den väldiga örnen tänkte att det där skulle bli en lätt sak för honom. Han flög högre och högre och ännu högre. Snart såg han alla andra fåglar under sig. Då örnen kommit så högt han ville ropade han:
– Jag är högst! Jag är kung!
Men en liten fågel hade gömt sig bland örnens ryggfjädrar. Nu kröp den lille fågeln fram och flög ännu lite högre.
– Jag är högst, ropade han med en svag röst.
Så blev den lille fågeln kung över all fåglarna. Än i denna dag kallas han för kungsfågeln.
Så fin…!