I mitten av 1800-talet kom det ut en liten skrift med titeln Jubelfesten i Blåkulla. Det är inte som man först kan tro en skildring av folktron kring häxsabbaten. I själva verket är det en nykterhetsskrift som använder sig av den traditionella folktron för att propagera för nykterhet. Och det gör den genom att måla upp en skräckskildring av vad som väntar drinkarna.
Den okände författaren använder sig av ett fiktivt vittnesmål från de stora trolldomsprocesserna på 1600-talet. En 13-årig flicka berättar om sitt besök Blåkulla och de hemskheter hon varit med om. Djävulen arrangerar en jubelfest, precis som det i Sveriges arrangerades en jubelfest 1693 med anledning av 100-årsminnet av det viktiga Uppsala möte, där svenska kyrkan preciserade sin trosgrund.
Djävulen firar sin jubelfest till dens ära som uppfunnit brännvinet. Det var en munk hävdade djävulen ”och han skall genom sin uppfinning mera föröka mitt rike än Luther skall förminska det”.
Djävulen öppnar den ena väggen i den stora salen och flickan får se en bonde som dött efter att ha druckit en flaska brännvin, folk som blivit galna av brännvin, slagsmål på lekstugor och krogar, en rik som supit upp sin förmögenhet och får spö som straff för begångna inbrott. Djävulen målar upp en bild av ett framtida Sverige där det blir svårt att hitta någon som inte super.
Festen avslutas med ett fyrverkeri ”vari deras själar, som supit ihjäl sig, brunno som Bengaliska eldar”.
Skriften slutar:
Det förmäles, att Domstolen af detta wittnesmål blifwit så bestört, att den beslutit att det skulle utgå ur protokollet, och att detta är orsaken hwarföre det hittills endast genom minnet från far till son fortplantats till wåra tider.
Per Gustavsson
Mitt exemplar av skriften trycktes av Södergrens tryckeri i Wexjö 1852.
Sagobygdens Blogg 