Författararkiv: Mikael Thomasson

Berättarläger på gång!!

 

Berättarnättet Kronoberg planerar ett läger för ungdomar från 14 år. Under 20/6 – 22/6 skall unga berättare  och lajvare från småland få möjlighet att träffa likasinnade från hela Sverige för att skapa nya kontaktar och utvecklas i  sitt berättande. Man kommer också att besöka Ljungby Berättarfestival. Förberedelserna har redan startat genom  möten både i Kronoberg och i övriga landet. Vi planerar också uppföljande möten efter lägret. Berättarnätet Kronoberg driver projektet i samarbete med Berättarnätet Sverige. Dis- Rollspelsförening och Unga berättare. 

I Ljungby samlas unga berättare varannan måndag för att förbereda lägret och träna på berättande. Inför lägret gör ungdomarna i Kronoberg minst en föreställning med publik.  Via Facebook och andra sociala medier byggs kontaktnät upp mellan berättarungdomar från olika landsdelar. Många unga berättare är vänner på nätet men har ännu inte träffats i verkliga livet. Detta skall vi råda bot på med vårt berättarläger

Här följer en kort , preliminär planering av lägerdagarna 20/6 -22/6 :

 

Finnstugan

 

 

 

 

 

 

Månd: 

Lägerdeltagarna samlas under förmiddagen i Finnstuga. Det är en lägergård några kilometer utanför Ljungby. Alla hälsas välkomna av Mikael Thomasson och Monika Westin som är huvudansvariga för lägret. Vi går igenom praktiska detaljer och upplägget för dagarna. Efter lunch håller en av festivalens berättare workshop i kreativt berättande. Vi får prova på en mängd olika berättar och dramaövningar som utvecklar vårt berättande.  På kvällen åker vi buss in till berättarfestivalen för att delta i Berättarcafé.  Det kommer där att finnas möjlighet att berätta inför publik. Kvällen avslutas med samkväm i Finnstugan och vi övernattar också där.

Tisd:

Efter frukost startar aktiviteter ca 10.00. Det bli en ny berättarworkshop med ännu en av festivalens berättare.   På eftermiddagen besöker vi åter festivalen för att lyssna och berätta. På kvällen återvänder vi till Finnstugan. Mikael Thomasson och Monika Westin håller i lekfulla övningar och samkväm som syftar till att sammansvetsa gruppen.

 Onsd:

Jean- Pierre Sahlgren  inleder med att berätta om sin erfarenheter. Jean- Pierre är sagoberättare på Lajv och har stor erfarenhet av att berätta i sådana miljöer. Efter Jean-Pierres introduktion börjar ett Berättarlajv med följande ramberättelse:

En prinsessa har bestämt sig för att gifta sig. Den som kan berätta den bästa sagan kommer att bli hennes gemål. Alla sagoberättare samlas nu för att berätta sig till prinsessans hand.

I detta lajv tilldelas alla lägerdeltagare en roll.

Dagen avslutas med samling i Finnstugan. Runt 17 på eftermiddagen avslutas lägret och folk börjar bege sig hemåt. Förhoppningsvis är alla fyllda med ny kraft och berättarlust.

 

 

1 kommentar

Under Att berätta

Guldkorn i Berättarverkstaden

Just nu arbetar jag väldigt mycket med berättarverkstäder. Det betyder att jag är ute i skolor och tränar elever i muntligt berättande.  Det är verkligen en glädje att få se och höra alla dessa barn i olika åldrar. De allra flesta tar sig an sin uppgift med stor entusiasm. De lär sig sagor, tränar framförandet och- inte minst- lyssnandets svåra konst.

 Här om dagen var jag inne i en femte klass som jag sent kommer att glömma. Efter ett tag blev bara stående , helt fashinerad av dessa unga berättare. Flera av eleverna hade en fantastisk inlevelse, kroppspråk och röstbehandling. Jag kunde inte låta bli att tänka att elvaåringar på många sätt är de ultimata berättarna. De är tillräckligt gamla för att ta till sig  instruktioner och kan återberätta relativt långa och komlicerade historier. Samtidigt har de kvar barndomens energi och skaparlust. De har ännu inte drabbats av den förödande rädslan för att göra bort sig. Det är en rädsla som får båda  tonåringar att vuxna att krympa som berättare. Vi vågar helt enkelt inte ta ut svängarna ordentligt. Barnen i nämnda femma däremot, de njuter av att gå loss, variera rösten, förstärka med kroppen och prova nya ord. Jag njuter när jag hör dem och tänker;

– Hoppas de  förblir på detta sätt.  Måtte  inte högstadiet och vuxenvärlden få dem att bli till ett lagom.

En annan annan sak som är spännande med just denna femteklass är att lärarna valt att dela klassen i två grupper.  I den ena gruppen är alla killar och i den andra bara tjejer. Jag tror att detta ytterligare förstärkte elevernas mod och skaparlust.  Särskilt tjejerna tycks få ett befriande nu vågar vi allt- beteende. Jag ser fram emot nästa besök i klassen.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik, Sagomuseets verksamhet

Berättarverkstäder för alla tredjeklassare i Ljungby kommun

Nu är det klart. Under våren kommer Sagomuseets personal att ha berättarverkstäder i Ljungbys alla  lågstadieskolor. Vuxna och barn skall få träna sig på hur man berättar en historia. Det är sammanlagt nästan 500 tredjeklassare som kommer att få möjlighet att utveckla sitt muntliga berättande.

Syftet med verkstäderna är att eleverna skall träna sig på att:

  • Våga tala och berätta i grupp
  • Lyssna på andra
  • Utveckla sitt språk

Det kommer också att bli fortbildning för berörda pedagoger.

Det är tillgången till projektpengar som möjliggjort dessa verkstäder, men vi på museet hoppas att det inte bara blir en tillfällig konstruktion. Det vore fantastiskt att varje år ge Ljungbys tredjeklassare möjligheten att utveckla sitt muntliga berättande. Dels skulle det lägga en grund för ungt scenberättande, dels skulle det ge skolans personal verktyg till att använda muntlig pedagogik under läsårets alla dagar.

Hur kommer då själva berättarverkstaden att gå till? Jo, vi träffar varje klass fem gånger. Vi börjar med att att själva berätta. Sedan gör vi lekfulla övningar som utvecklar fantasin. Därefter får de träna sig på att skapa en egen berättelse, där ingår även enkel retorik. Slutligen försöker klassen sprida sina berättelser till så många som möjligt.

2 kommentarer

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Sagomuseets 2010 0ch 2011 i kort sammanfattning

Om man sammanfattar museets 2010 så ser man att det har varit ett mycket händelserikt år.

* Vi har drivit projektet ”Sagobygden- en arena för berättelser och möten”.

* Sagomuseets unga berättare har blivit fler.

* Vi har samarbetat med Ljungbys Lajv-förening

* Eva Andersson har bland annat berättat tillsammans med senildementa.

* Mikael Thomasson har bland annat haft berättarverkstäder och sägenteater.

* Monika Eriksson har haft berättrstunder för unga invandrakvinnor.

* Massor av grupper har guidats på museet.

* Emmy Axelsson har avslutat projektet ”Tell your story”, riktat mot unga tjejer.

* Museet har samarbetat med  berättare från Färöarna.

* Vi har genomfört den 21:e  berättarfestivalen

* Sagoberättaren Sven Sederström har firats med bok och berättarföreställningar.

* En sagobok om träd har getts ut

* Under sommaren fylldes museet med besökare från stora delar av Sverige och Europa.

* Vi har också gjort massor av andra projekt.

Sagomuseet  har flera spännande projekt på gång under 2011.

* Vi skall ha berättarverkstäder för Ljungbys alla tredjeklassare (ca 500 elever). Varje elev kommer under fem veckor att träna berättande.

*Vi lanserar 20 nya sägenplatser som man hittar med hjälp av geo-catching.

*Vår nya hemsida blir tillgänglig i maj. Det kommer att bli en interaktiv hemsida,  helt unik i berättarvärlden.

* Ett projekt med berättande med utvecklingsstörda kommer att drivas.

* Det kommer också att berättas för senildementa

* Ett berättarläger för unga skall planeras och genomföras. Detta görs i samarbeta med flera andra föreningar.

* Den årliga berättarfestivalen kommer i år att bli bättre än någonsin.

På denna blogg kommer vi att skriva mer om flera av projekten. Vi lovar att bli bättre på att beskriva vår vardag.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Sagomuseets verksamhet

Julklapp till berättare och lyssnare 10

Peter Gärdenfors är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet. I denna bok diskuterar han vad lärande är och hur förståelse skapas. Berättandet och berättelsen lyfts gång på gång fram som ett viktigt verktyg för att skapa lust och förståelse i skolarbetet. På många sätt är denna bok det vi berättande pedagoger gått och väntat på. En aktad forskare visar- på vetenskapliga grunder- hur viktigt berättande är för lärandet.

Boken handlar om mycket mer än berättandet. Allt är klart läsvärt, men själv  började jag med  kapitlet:  ”Berättelser som verktyg för förståelse”. Där står allt vi behöver veta när vi skall vässa våra argument för berättandet och berättelsens plats i skolan.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik

Julklapp till berättare och lyssnare 5

En av mina absoluta favoriter bland alla sagosamlingar är; Småländska sagor, skriven av Per Gustavsson och vackert illustrerad av Björn Brusewitz.  Det är en bok som man verkligen inte behöver vara smålänning för att gilla. Samlingen innehåller sjuttio sagor som spänner över de flesta ämnen.

Här finns flera av mina absoluta favoritsagor. En är  ”Den haltande hunden”. Det är en variant på ”Prins Hatt under jorden”. Den är lika vacker som Prins Hatt, men betydligt kortare. En hemsk, men stark saga är ”Flickan som lät hålla av sig för nöds skull”.  Den handlar  om ett sexuellt övergrepp. En tredje berättelse som jag älskar är  ”De tre doktorerna”. Om de två förstnämnda är allvarliga och rent av tragiska så är denna fylld av absurd humor.

Ja, detta är verkligen en sagobok som har allt.  Undersagor att häpna inför, berättelser med socialt engagemang och inte minst, skämtssagor som får dig att skratta hela julen. Köp den!

Mikael Thomasson

Boken finns att köpa på Sagomuseet för bara 100 kr. Ring 0372-148 55 och beställ.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Berättarrörelsen på nätet

Numera finns det en rad sidor på webben om berättande. Bortsett från hemsidorna så finns det också bloggar. Några av dem länkar vi till här på vår blogg. Titta till höger på sidan och skrolla lite så ser du länkarna.

Att berättarörelsen breder ut sig på nätet är naturligt. Det muntliga berättandet passar mycket bra på webben, där kan du inte bara läsa , utan också höra berättelser, se filmer och kommentera. 

 Detta faktum har vi tagit fasta på när vi öppnar vår nya hemsida om några månader. Det kommer att vara en webblats där du skall kunna läsa, lyssna till, spela och skapa berättelser. Det kommer förhoppningsvis bli den naturliga mötesplatsen för nordiskt berättande, tillsammans med de sidor som redan finns.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Sveriges kändisar har börjat med berättarföreställningar

Rubriken är tillspetsad, men bara något. Sanningen är den att i höst står flera kändisar ensamma på scen och delar med sig av sitt innersta. Media vet inte vad de skall kalla denna nya scentrend. Det är inte ståupp, inte teater, inte föreläsning, inte konsert. 

Det hela är inget nytt, artister som Jonas Gardell, Karl-Einar Häckner och Robert Broberg har länge blandat in  personliga berättelser i sina föreställningar. Men den som riktigt startade trenden var Henrik Schyffert. Han skapade stora rubriker när hans  90-tals show sändes i TV förra våren. Rakt upp och ner stod han och berättade om mobbning och fulla föräldrar. Henrik visade vägen och nu följer många efter.  Eva Dahlgren, Mikael Persbrandt, Mark Levengood och Maria Lundqvist är några som kommer att stå mer eller mindre ensamma på scen i höst och berätta om sig själva.

I en värld där shower blivit allt större och mer påkostade så lockar nu det enkla, direkta och personliga. Många är förvånade över succén för denna scenform, men inte jag. Vi i berättarrörelsen har ju länge vetat vilken kraft det finns i det enkla personliga och direkta. Vi vet också vilken styrka det finns i en stark berättelse.

Texten är inspirerad av en artikel i Göteborgs-Posten den 22 okt.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

När trean arbetade med kroppen

Detta skelett skapade  jag när tedjeklassarna på en skola  jobbade med kroppen som tema. Jag berättade sedan sagan i alla treor. Jag vill minnas att jag använde mig av en stor pojkdocka.  Sagan bygger på det klassiska askepilt temat.

DEN RÖDA BLODKROPPEN  NISSE

 Det var en gång en pojke som gick på stranden.

 Inne i Pojken  for den lilla vita blodkroppen Nisse omkring och lyssnade på de stora organen. Hjärtat skröt: ”Det är jag som pumpar runt allt blod i kroppen. Jag är viktigast av alla.”

Lungan la sig i: ”Nähä, det är jag som är viktigast. Jag  fixar ju luft till hela kroppen”

Magen tillade: ”Jag är bäst, för det är jag som tar emot bränslet och fixar energin”

”Jag då”? undrade Nisse. ”Vad är jag bra på?”

 De stora organen hånskrattade: ”Du är är inte bra på nåt, du är för liten”

Det dök  upp en annan liten figur. Han hette Tromby och han sa  att även små är viktiga

Då skar Pojken  sig på ett musselskal.

Hjärnan varnar. De stora organen får panik. Den enda som behåller lugnet är Tromby. Han sätter av med flera likadana och stoppar blodet.

När blodflödet är över rycker organen bara på axlarna och låtsas som ingenting

Då varnar hjärnan igen. Främmand bakterier har kommit in. Bakterierna ser hemska ut och anfaller. Njurarna skriker och även övriga organ när bakterier far omkring . Hjärnan varnar gång på gång, hjärtat pumpar fortare, lungorna arbetar mer, magen slutar fungera och tarmen släpper ut.

Det är då Nisse märker att han har fått jättemånga likadana bredvid sig.

Vid det här laget har pojken fått feber och har svårt att stå upp

Bakterierna åker in i hjärtat och ut igen. Vid tarmen hinner Nisse och hans vänner upp fienden. En strid utbryter.  Nisse och hans vänner vinner genom att äta upp alla farliga bakterier.

Organen kan arbeta normalt igen. Nisse och hans vänner hyllas som hjältar.

Så småningom mår pojken bättre  och lever lycklig i alla sina dagar

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Folktro och traditioner, Pedagogik

Funderingar 2. Hur lockar man folk till att berätta?

 Många är livrädda när de skall tala inför en grupp. Unga som gamla, små som stora skyr ofta detta likt pesten. Man kan fråga sig varför man har denna skräck? Jag brukar säga att det beror inte på att folk inte kan tala och berätta, det är snarare så att man är livrädd för att bli sänkt. Det räcker att någon  i publiken gör en gest eller fäller en kommentar, så kan talaren för alltid tappa lusten. Som oerfaren talare och berättare är man otroligt känslig för kritik. Man  kan tåla att någon klagar på det man byggt med sina händer eller uppsatsen man skrivit, men kritik mot sättet att tala och berätta uppfattas ofta personligt.

Insikten ovan är något jag alltid har med mig när jag har tränar muntligt berättande med elever i alla åldrar.

Det allra viktigaste är egentligen att skapa en grupp där ingen sänker någon annan. Först då kan de flesta våga tala. Tyvärr är det vanligt i dagens skolklasser att det finns någon eller några som sänker och gör rädslan till det som dominerar.

Jag kommer ofta in som gäst i klassrummet. Det är då omöjligt för mig att förändra gruppens sätt på några lektioner. Vad jag kan göra är följande: 

 Tillsammans med eleverna sätter jag regler för lyssnandet. I sämsta fall gäller de bara när jag är där.Reglerna blir ofta lika; vi skriver upp på tavlan att man skall sitta still, vara tyst,  inte göra annat, inga miner, ingen kritik. Avslutningsvis brukar jag lägga till: ”Bara beröm”. Det betyder att både pedagoger och elever skall träna på att berömma. Vi hoppar över kritken, ja t o m de goda råden, risken är för stor att talaren bara hör: ”Jag var inte bra nog, jag duger inte”.

Det sista har jag fått kritik för ibland.

– Man måste väl få tala om för folk hur de kan göra bättre, säger någon.

– Det funkar inte när man tränar tal och berättande, jag vet för jag har provat många gånger, svarar jag.

Istället vill jag förstärka det positiva. Det finns alltid något att berömma. Låt mig ge ett exempel: Lisa talar lågt men har fantastiska gester, då tiger jag om rösten men öser beröm över gesterna. När sedan Pelle- som suttit och lyssnat- kommer upp, talar han som vanligt högt och tydligt, men han har dessutom bättre gester än tidigare. Jag berömmer. När Lisa går upp för andra gången är hon tryggare än tidigare och har i bästa fall lärt av Pelle och de andra som talar högt och tydligt. Kort sagt; man lär av varandra och växer av beröm.

Håller du med eller tycker du jag är ute och cyklar? Tyck till i kommentaren.

Mikael Thomasson

8 kommentarer

Under Att berätta, Pedagogik