Detta skelett skapade jag när tedjeklassarna på en skola jobbade med kroppen som tema. Jag berättade sedan sagan i alla treor. Jag vill minnas att jag använde mig av en stor pojkdocka. Sagan bygger på det klassiska askepilt temat.
DEN RÖDA BLODKROPPEN NISSE
Det var en gång en pojke som gick på stranden.
Inne i Pojken for den lilla vita blodkroppen Nisse omkring och lyssnade på de stora organen. Hjärtat skröt: ”Det är jag som pumpar runt allt blod i kroppen. Jag är viktigast av alla.”
Lungan la sig i: ”Nähä, det är jag som är viktigast. Jag fixar ju luft till hela kroppen”
Magen tillade: ”Jag är bäst, för det är jag som tar emot bränslet och fixar energin”
”Jag då”? undrade Nisse. ”Vad är jag bra på?”
De stora organen hånskrattade: ”Du är är inte bra på nåt, du är för liten”
Det dök upp en annan liten figur. Han hette Tromby och han sa att även små är viktiga
Då skar Pojken sig på ett musselskal.
Hjärnan varnar. De stora organen får panik. Den enda som behåller lugnet är Tromby. Han sätter av med flera likadana och stoppar blodet.
När blodflödet är över rycker organen bara på axlarna och låtsas som ingenting
Då varnar hjärnan igen. Främmand bakterier har kommit in. Bakterierna ser hemska ut och anfaller. Njurarna skriker och även övriga organ när bakterier far omkring . Hjärnan varnar gång på gång, hjärtat pumpar fortare, lungorna arbetar mer, magen slutar fungera och tarmen släpper ut.
Det är då Nisse märker att han har fått jättemånga likadana bredvid sig.
Vid det här laget har pojken fått feber och har svårt att stå upp
Bakterierna åker in i hjärtat och ut igen. Vid tarmen hinner Nisse och hans vänner upp fienden. En strid utbryter. Nisse och hans vänner vinner genom att äta upp alla farliga bakterier.
Organen kan arbeta normalt igen. Nisse och hans vänner hyllas som hjältar.
Så småningom mår pojken bättre och lever lycklig i alla sina dagar
Sagobygdens Blogg 