Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu

Geocaching i Sagobygden

Så här såg det ut på Galgbacken i Hamneda när Sagomuseet hade presskonferens om geocaching i Sagobygden. Det är Per Brolléus från Radio Kronoberg som sänder direkt från Galgbacken.

Galgbacken är ett av många spännade utflyktsmål i Sagobygden. Här har Sagomuseet gömt en av de 20 nya sägenskatterna, som man hittar med hjälp av gps. När du hittar skatten kan du ringa ett telefonnummer och lyssna till berättelsen på svenska, engelska eller tyska. På Galgbacken handlar berättalesen om Arvid i Öshult. Han var en notorisk bråkstake och rättade sig aldrig efter lagen. Han betalade inte sina skatter, tvistade med sina systrar om arv, besökte inte nattvarden och gjorde åtskilliga pigor med barn. Folk sa att han försvurit sig åt djävulen för att i gengäld bli rik och leva länge.

Men så  dömdes Arvid till döden och skulle avrättas på Galgbacken i Hamneda. Arvid skickade hustrun till Stockholm för att ansöka om nåd hos kungen. Hur gick det?

Ja, mer berättar vi inte här.

Men vi kan berätta att Galgbacken i Hamneda togs ur bruk i slutet av 1600-talet då tinget flyttades till Ljungby. Men än i dag kan man se stolphålen efter galgen.

Nu är det bara att ge sig ut på skattjakt i Sagobygden. Mer information om hur man gör hittar du på Sagobygdens hemsida www.sagobygden.se. Allt om geocaching kan du också lära dig på www.geocaching.com.

Vill du prova och få hjälp på vägen kom då till Sagomuseet söndag 15 maj kl 12-16. Då lär vi ut hur det fungerar och du kan också låna en gps för att leta skatter kring Sagomuseet.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet, Utflyktstips

Påskdagen

Påskdagen är glädjens dag.
Då uppstod Jesus från de döda.
Påskäringarna hade inte samma makt längre.

Själva solen är glad.
På påskdagens morgon dansar den i glädje
över Jesus uppståndelse.
Den är vackrare än vanligt.
Den hoppar upp och ner, upp och ner.
Många kan berätta att de sett solen dansa.

Om du inte tror mig,
får du själv gå upp tidigt på morgonen.
Solen dansar inte på en gång när den går upp.
Du får vänta fem till tio minuter.

Man kan se det var som helst.
Men det sker endast på påskdagens morgon.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Påskafton

Det var en käring som lurade med sig ett litet barn till Blåkulla.
De skulle lära henne att trolla.

På påskafton blev flickan bjuden på mat.
Det såg så fint och gott ut.
På faten låg goda stekar och korvar.
Där fanns kakor och kringlor.
Men så knäppte flickan sina händer.
Hon läste en bön före maten,
precis så som hon var van att göra.
Hon mumlade lite tyst:
– Gode Gud. välsigna maten. Amen!

Guds namn får man inte nämna hos djävulen.
Nu brast förtrollningen.
Flickan såg hur all den goda maten i själva verket såg ut.

Det var bara ormar, grodor, ödlor och maskar.
och allt äckligt man kan tänka sig.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Långfredag

Den som först vaknade på långfredagen
fick piska de andra i familjen med björkris.
På det sättet skulle man komma ihåg
att Jesus plågats på långfredagen
då han blev korsfäst.
Jesus blev slagen med ris från dvärgbjörken.

Före Jesu födelse var dvärgbjörken ett högt och ståtligt träd.
Som straff för att den vållat Jesus lidande
fick den bli liten.
Den fick gömma sig i kärr och högt uppe på fjället.

Ibland kan man se röda fläckar på dvärgbjörkens blad.
De kallas för Jungfru Marias tårar.
Jungfru Maria grät vid Kristi kors.
Tårarna förvandlades till blod. Det är dessa
som man nu ser på dvärgbjörkens blad.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Påskbrev till Trollbjörn Ingeborg

Det här påskbrevet är adresserat till Trollbjörn Ingeborg, Hecklefjell.

I verkligheten hette mottagaren Ingeborg Björn, så påskbrevet med bild och text är en skämtsam anspelning på namnet.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Skärtorsdag

En skräddare skulle till en gård och sy.
Han kom dit några dagar före påsk.
Folk sa att käringen på gården var en påskkäring.
Skräddaren blev nyfiken.
Han ville ta reda på om det var sant.
Han vaktade noga på gumman.

Skräddaren låg i ett rum på andra våningen.
Det var en springa i golvet
så att han kunde se ner i köket.
Skärtorsdags morgon såg han genom springan
hur käringen klädde av sig naken.
Hon bröt upp en bräda i golvet.
Hon tog fram ett kohorn med salva i.
Så smorde hon sig med smörjan.
Hon satte sig gränsle över en kvast och sa:
– Upp och ut och över alla trädtoppar.

Sedan flög hon iväg genom skorstenen.

Skräddaren skyndade ner i käket.
Han letade rätt på smörjehornet under golvbrädan.
Han smorde sig på samma sätt,
som käringen hade gjort.
Han satte sig på en kvast och ropade:
– Upp och ut och genom alla trädtoppar.

Så skulle han ju inte ha sagt.
Han kom ihåg fel.
Han skulle ju sagt över trädtopparna
och inte genom dem.
Nu gick det som det gick.
Istället för att flyga över alla trädtoppar
flög skräddaren igenom dem.
Han höll på att bli alldeles uppsliten i röven,
innan han kom fram till Blåkulla.

Där var det fullt av käringar.
Alla hade de knivar och svärd.
De slog och högg varandra.
De ropade:
– Sår idag och helt i morgon.
Då läktes såren till nästa dag.

Skräddaren fick också tag i ett svärd.
Han högg alldeles vilt omkring sig.
Men han skrek:
– Sår idag och sår alla dagar.
Då läkte inte såren.

När han sedan kom hem,
kände han igen alla käringar,
som hade varit på Blåkulla.
De hade stora sår efter skräddarens svärd.
En käring hade tappat sitt ena öra.
En annan hade bara halva näsan kvar.

Per Gustavsson

Bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Dymmelonsdag

Läs mer

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

Stilla veckan

Påskveckan kallas för stilla veckan.
Då fick man inte utföra något arbete som bullrade.
Det skulle vara tyst och stilla i hemmet.
Man skulle gå i kyrkan och läsa i bibeln.
Man skulle komma ihåg
att Jesus lidit under påsken.
Han hade blivit kortfäst och dödad.

Folk trodde att allt arbete skulle öka Jesus lidande.
Man fick inte spinna garn på spinnrocken
eller mala mjöl i kvarnen.
Man fick inte baka bröd eller tvätta kläder.

Något av det värsta man kunde göra
var att spika i trä.
Folk sa då
att man slog spikar i Kristi kors.

Den som ändå arbetade fick otur.
Den kvinna som bakade
skulle få bloddroppar i brödet.
Den man som högg ved
skulle inte klara av att klyva veden.
Dessutom skulle det bli fullt med råttor och möss,
loppor och löss på gården.

En gång var det en gumma
som inte brydde sig om det gamla pratet.
Hon satte sig vid spinnrocken en skärtorsdagskväll.
Bäst hon satt där och spann,
trycktes en blodig hand mot fönsterrutan.
Någon sa:
– Se vad jag vann,
för jag skärtorsdag spann.

Gumman blev förskräckt
och stannade fort spinnrockens hjul.
Hon var rädd för att själv bli ett spöke.
Hon ville inte gå igen efter döden med en blodig hand.,
som straff för att hon spunnit under påsken.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Påsksägner

Trolldomsprocesserna hade sin kulmen i Sverige under andra halvan av 1600-talet. Förföljelser fortsatte in på 1700-talet och först 1779 avskaffades dödsstraffet för trolldom. Så sent som i mitten av 1800-talet anklagades kvinnor i Gagnef i Dalarna för häxeri och alla folksägner som har berättats in på 1900-talet har hållit tron på trolldom, som både kan skada och hjälpa, levande.

Särskilt kring påsken fick de gamla sägnerna nytt liv, då mörker stod mot ljuset, ont mot gott, Djävulen mot den uppståndne Frälsaren. Många av berättelserna är hemska och drastiska. Ofta var det tokiga och roliga historier, som lyssnaren kunde skratta åt. Så är det nog fortfarande. Får vi skratta åt det vi fruktar och är rädda för, blir vi lite mindre rädda.

Sägnerna knutna till påsken ger oss en bild av en folklig föreställningsvärld och kan leda till att vi tar reda på mer om den grymma verkligheten.

Med början i morgon återberättar jag under påskveckan en sägen här på bloggen, med anknytning till veckans dag. Berättelserna kommer från min lättlästa bok Påskkärringar – historier om påsken och illustrationerna är gjorda av Boel Werner. Boken som utkom 1995 är sedan länge slutsåld, men en del av bokens berättelser återfinns i samlingsvolymen Skatten i berget. Den kan köpas från Sagomuseet för 50:- + ev frakt.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Insändare i Smålänningen 14 april

För er som inte har tillgång till Smålänningen publicerar jag här min insändare i Smålänningen den 14 april. Av upphovsrättsliga skäl kan vi inte återge artikeln i Smålänningen som föranledde denna insändare. Artikeln handlade om kommunens bidrag till Sagomuseet och fokuserade på att villkoret för bidrag är att Sagomuseets marknadsför Ljungby kommun och att vi borde bli bättre på detta, och inte bara göra det under en vecka i samband med  berättarfestivalen. Hoppas att det ändå går att förstå sammanhanget.

Under rubriken ”Miljonbidrag till kulturen skall marknadsföra Ljungby” skriver Smålänningen måndag 11 april om Ljungby kommuns bidrag till Ljungbergmuseet och Berättarnätet Kronoberg.

Vi har uppfattat att det viktigaste skälet till bidraget är att vi bedriver en bra verksamhet till gagn för kommunens invånare. Gång på gång visar utredningar om kulturens roll i samhället att ett väl utvecklat kulturliv ökar livskvalitén, stärker kommunens attraktionskraft och även är betydelsefull för ekonomin.

Sverige har nyligen ratificerat UNESCOS:s deklaration om det immateriella kulturarvet. Utan att överdriva vågar vi påstå att Berättarnätets verksamhet med Sagobygden, Sagomuseet och Ljungby berättarfestival är det mest ambitiösa försöket i Sverige att lyfta fram det immateriella kulturarv som våra sagor, sägner och andra berättelser utgör. Den här mycket omfattande verksamheten har fått stor uppmärksamhet och otaliga är de kommuner och grupper som besökt Ljungby för att lära sig av vårt sätt att arbeta. Flera av våra berättare har berättarföreställningar och kurser över hela landet och då lyfter de alltid fram den verksamhet som Sagomuseet bedriver i Ljungby. Det är just så vi kan bidra till att öka kommunens renommé, både nationellt och internationellt.

Kulturnämndens ordförande Anders Bondesson vet mycket väl att våra marknadsföringsinsatser inte begränsas till en vecka kring Ljungby berättarfestival. I flera år har vi tillställt Kultur- och fritidsnämnden vår omfattande verksamhetsberättelse och ekonomiska redovisning. Under alla sommarmånader har vi en omfattande programverksamhet i Sagobygden. Den pedagogiska verksamhet fungerar året runt och våra berättarverkstäder är mycket efterfrågade. Högskolekursen i muntligt berättande på Högskolecentrum Garvaren är unik i Sverige och samlar studenter från hela landet.

Just nu bedriver vi ett omfattande utvecklingsarbete där vi tar ny teknik i anspråk för att än bättre lyfta fram Sagobygden och Sagomuseet. Snart kan den intresserade lyssna på berättelser i mobilen, söka sägenskatter med gps och själv bidra med berättelser till berättarskatten på vår hemsida.

Under rubriken ”Museipedagogik för alla” samarbetar vi med handikappomsorgen och särskolan i Ljungby för att göra vår verksamhet än bättre. Här utbyter vi också erfarenheter med museer på Österlen.

Just detta att ständigt utveckla verksamheten och hela tiden söka kontakt med samarbetspartners över hela landet är den bästa marknadsföringen. Det skapar en nyfikenhet på vår verksamhet och också på Ljungby kommun, som ekonomiskt stödjer verksamheten.

Per Gustavsson
ordförande
Berättarnätet Kronoberg

4 kommentarer

Under Sagomuseets verksamhet