Trolldomsprocesserna hade sin kulmen i Sverige under andra halvan av 1600-talet. Förföljelser fortsatte in på 1700-talet och först 1779 avskaffades dödsstraffet för trolldom. Så sent som i mitten av 1800-talet anklagades kvinnor i Gagnef i Dalarna för häxeri och alla folksägner som har berättats in på 1900-talet har hållit tron på trolldom, som både kan skada och hjälpa, levande.
Särskilt kring påsken fick de gamla sägnerna nytt liv, då mörker stod mot ljuset, ont mot gott, Djävulen mot den uppståndne Frälsaren. Många av berättelserna är hemska och drastiska. Ofta var det tokiga och roliga historier, som lyssnaren kunde skratta åt. Så är det nog fortfarande. Får vi skratta åt det vi fruktar och är rädda för, blir vi lite mindre rädda.
Sägnerna knutna till påsken ger oss en bild av en folklig föreställningsvärld och kan leda till att vi tar reda på mer om den grymma verkligheten.
Med början i morgon återberättar jag under påskveckan en sägen här på bloggen, med anknytning till veckans dag. Berättelserna kommer från min lättlästa bok Påskkärringar – historier om påsken och illustrationerna är gjorda av Boel Werner. Boken som utkom 1995 är sedan länge slutsåld, men en del av bokens berättelser återfinns i samlingsvolymen Skatten i berget. Den kan köpas från Sagomuseet för 50:- + ev frakt.
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 