Etikettarkiv: påskkäringar

När tomten firar påsk och andra påskbrev

Varje påsk har vi skrivit om påskbrev på bloggen. Skriv in ”påskbrev” i sökfältet så hittar du bilder och fakta om påskbrevstraditionen. Här följer nu några påskbrev från omkring 1910.

påskbrev 1

Julen varar ända till påska sjungs det. Här i detta ovanliga påskbrev, daterat påskafton 1913, stämmer det. Brevet har texten ”Du får följa med så gärna. Du lilla vackra tärna.”

påskbrev 4

Det här är adresserat till avsändarens make som får titeln ”Trollkonstnären Herr och Kamrer”.

påskbrev2

En betydlig bistrare kvinna från1911. Men så är det inte heller den älskade maken som får brevet.

påskbrev 3

”Det ofärd lätt kan välla, om donen icke hålla.”

2 kommentarer

Under Bilder, Folktro och traditioner

Skärtorsdag

En skräddare skulle till en gård och sy.
Han kom dit några dagar före påsk.
Folk sa att käringen på gården var en påskkäring.
Skräddaren blev nyfiken.
Han ville ta reda på om det var sant.
Han vaktade noga på gumman.

Skräddaren låg i ett rum på andra våningen.
Det var en springa i golvet
så att han kunde se ner i köket.
Skärtorsdags morgon såg han genom springan
hur käringen klädde av sig naken.
Hon bröt upp en bräda i golvet.
Hon tog fram ett kohorn med salva i.
Så smorde hon sig med smörjan.
Hon satte sig gränsle över en kvast och sa:
– Upp och ut och över alla trädtoppar.

Sedan flög hon iväg genom skorstenen.

Skräddaren skyndade ner i käket.
Han letade rätt på smörjehornet under golvbrädan.
Han smorde sig på samma sätt,
som käringen hade gjort.
Han satte sig på en kvast och ropade:
– Upp och ut och genom alla trädtoppar.

Så skulle han ju inte ha sagt.
Han kom ihåg fel.
Han skulle ju sagt över trädtopparna
och inte genom dem.
Nu gick det som det gick.
Istället för att flyga över alla trädtoppar
flög skräddaren igenom dem.
Han höll på att bli alldeles uppsliten i röven,
innan han kom fram till Blåkulla.

Där var det fullt av käringar.
Alla hade de knivar och svärd.
De slog och högg varandra.
De ropade:
– Sår idag och helt i morgon.
Då läktes såren till nästa dag.

Skräddaren fick också tag i ett svärd.
Han högg alldeles vilt omkring sig.
Men han skrek:
– Sår idag och sår alla dagar.
Då läkte inte såren.

När han sedan kom hem,
kände han igen alla käringar,
som hade varit på Blåkulla.
De hade stora sår efter skräddarens svärd.
En käring hade tappat sitt ena öra.
En annan hade bara halva näsan kvar.

Per Gustavsson

Bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner