Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu
by | 31 oktober 2011 · 10:17

Nässelfrossa på besök

Föreningen Nässelfrossa har besökt Sagomuseet och Sagobygden för att hämta inspiration i sitt arbete och tillsammans har vi diskuterat festivalsamverkan.

Nässelfrossa är en lokalt förankrad kulturfestival i Olofströmsbygden i västra Blekinge. Den arrangeras sedan några år tillbaka veckan efter midsommar.

Att festivalen är lokalt förankrad betyder inte att den bara är intressant för lokalbefolkningen. Tvärtom! Det här är en författarbyggd med namn som Harry Martinsson och Sven-Edvin Salje. Här levde den muntliga berättartraditionen länge kvar, främst symboliserad av berättarkungen Ivar Andersson. Här frodas myterna om Snus-Henrik och Ryssa-Pelle och prästen Rönbeck som kunde läsa upp döda på kyrkogården. Här red Ebbemåla ryttare fram genom mörkan skog

Jag tycker Nässelfrossa är ett strålande exempel på hur kulturarvet kan lyftas fram och göras intressant i dag. Läs mer på föreningens hemsida.

Vill du läsa vidare om denna spännande trakt rekommenderar jag Lynn Åkessons bok De ovanligas betydelse (1991) och Berättarkungen. Ivar Anderssons amerikahistorier. Urval och inledning av Ulf Beijbom (1992).

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Taggat som

by | 28 oktober 2011 · 9:59

Ur bokhyllan: Den välgörande tomtegubben och den förståndiga ladugårdsgumman

Jag dristar mig till ett ytterligare inlägg om hushållsböcker för att understryka hur vanlig den här litteraturen var på 1700- och 1800-talen.  1779 utkom en liten skrift med den välfunna titeln Den Wälgörande Tomte-gubben I Ladugården; eller Enfaldig Undervisning För Landtmän, Att wårda Boskapen i helsos och Sjukdoms tid.

Ja, vem ville vid den här tiden inte ha en tomtegubbe i ladugården. I brist på sådan kunde kanske denna bok duga.

Den anonyme författaren anger redan på titelblad att den innehåller utdrag ur prostens Hjortsbergs och andras skrifter. I ett företal motiverar författaren utgivningen med att bonden inte ska behöva köpa dyra böcker, därför denna bok som ger goda råd utan att vara vidlyftig.

I boken ges råd mot bland annat ormbett,  bölder, löss och andra besvär och sjukdomar men också om hur fähuset bäst byggs och hur kreatur utfodras.

Prosten Hjortsberg var en legendarisk prost i Vallda och Släp socknar i norra Halland. Liksom många präster vid den här tiden var Hjortsberg intresserad både av läkekonst och naturvetenskap. Han hade tjänstgjort som skeppspräst på resor med Ostindiska kompaniet och var medlem i Vetenskapsakademien.

Folk från hela södra och västra Sverige sökte sig till Hjortsberg för att bli botade, bl a med hjälp av hans elektricitetsmaskin, vattenkurer eller örter. Han skrev flera skrifter om avel och vård av boskap.

En liknande bok utkom 1774 med titeln Den Kloka och förståndiga Ladugårds-Gumman.  Även här anges att uppgifter hämtas ur både utländska och inhemska  hushållsböcker.

Jag ska inte trötta er med ännu fler böcker, det finns otaliga. Men för er som vill läsa vidare angående tillförlitligheten hos etnobiologiska källor såsom hushållsböcker och örtaböcker rekommenderar jag en mycket nöjsam och matnyttig läsning: Ingvar Svanbergs Fabulat, plagiat och spökuppgifter – att använda berättande källor inom etnobiologin. Den ingår i  boken Nycklar till kunskap, 2010. Läs mer här.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som , , , ,

by | 26 oktober 2011 · 6:58

Är du nöjd nu?

Ärligt talat så blir inte alla berättarstunder helt perfekta.

Som berättare kanske man guidar lite slarvigt och pekar ut ett och annat minnesmärke som inte borde finnas där.

Frågor som: ”Är det verkligen sant?” är ju lätt att ta sig ur men andra påpekande om detaljer som inte stämmer kan vara knepigare. Om det dessutom känns som om det är för att de som påpekar egentligen tror att de kan berätta historien bättre själva blir man ju trött.

Då kan man trösta sig, som så ofta, men en klokrolig berättelse om Nasruddin. Den här fick jag av Cesar en lärare som är med på en kurs på en folkhögskola i Göteborg.

Nasruddin den berömde berättaren skulle komma till en by för att berätta.

Publiken strömmade till och längst fram satt en mycket misstänksam och självupptagen man som högst motvilligt hade kommit. Han satt tillbakalutad med armarna i kors.

Nasruddin berättade:

 Det var en man som gick ut i öknen. Vände sig om och fick se ett lejon. Han började springa för sitt liv och som tur vad så såg han ett träd och klättrade upp i trädet och klarade sig från lejonet.

Då invände mannen som satt längst fram:

”Du BERÄTTAREN! Det finns inga träd i öknen!”

Då började Nasruddin om:

Det var en man som gick ut i öknen. Han vände sig om och fick se ett lejon. Han började springa och fick se ett litet berg. Han sprang upp på berget och gömde sig.

Mannen gäspade och påpekade:

”Du! Det finns inga berg öknen.”

Nasruddin började om märkbart irriterad:

Det var en man som gick ut i öknen. Vände sig om och fick se ett lejon. Han började springa för sitt liv och han tittade åt vänster men där fanns ingenting. Han fortsatte springa och tittade åt höger men där fanns ingenting heller. Han sprang för sitt liv men lejonet han upp honom, dödade honom och åt upp honom.

Vid det här tillfället i berättelsen så vände sig till Nasruddin till mannen som hade påpekat det ena efter det andra och sa:

”Är du nöjd nu?”

Ola Henricsson

3 kommentarer

Under Att berätta

Taggat som ,

by | 24 oktober 2011 · 20:48

Ur bokhyllan: Sluga gubben och husaktiga gumman

Det är inte alltid så skarp gräns mellan hushållsböcker och svartkonstböcker. En vida populär hushållsbok Den sluga och förståndiga gubben innehåller samma råd som Den afslöjade naturen, t. ex. att man kan återfinna en drunknad genom att kasta bröd i vattnet och bestämma färgen på ett föl genom att hålla ett brokigt klädstycke framför det dräktiga stoets ögon.

Den sluga och förståndiga gubben är liksom många hushållsböcker en översättning och ur dessa kan man inte oreflekterat dra några slutsatser om hur allmogen såg på sjukdomar, vare sig hos sig själva och hos kreatur. Hushållsböckerna är ofta lärda verk som sammanställer uppgifter ur vitt spridd källor, ofta skriftliga. Däremot sprids en del av dessa uppgifter senare vidare muntligt och tas ibland som äkta folkliga uppfattningar.

Men de här gamla hushållsböckerna är ofta roande läsning. I handen på en klok gubbe eller gumma kunde den i folks ögon förvandlas till en svartkonstbok och gav innehavaren stor makt. Inte så konstigt i ett samhälle där fortfarande många inte kunde alls eller bara hjälpligt läsa. Eva Wigström berättar från sina vandringar i Skåne att en trollgubbe motsträvigt går med på att visa henne sin svartkonstbok. Den var till en del tryckt med röda bokstäver och innehöll stålstick föreställande djurkretsens tecken. När Eva Wigström till slut får den i sin hand visade det sig vara en tysk kalender tryckt 1774.

Den sluga gubben fick en efterföljare:  Den kloka och husaktiga gumman. Där lär sig läsaren att man ska baka bröd i ny, då håller sig det bättre. Att jaga eller fiska i  nordanväder lyckas aldrig. Däremot duger det gott att så havre i nordanväder, för då blir havren grovkornig och äts inte upp av björnar. En sångfågel i bur sjunger bättre om det finns en spegel i buren, för den tror att det är en annan fågel. Mullvadar försvinner om du slår vatten i dess hål eller lägger en död räv i hålet. Som synes, råd finns nästan om allt.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som , , ,

by | 20 oktober 2011 · 6:59

Ur bokhyllan: Magia naturalis

De som vill göra något ont skaffa sig en svartkonstbok å den heter Magia naturalia, å den för de på hemlia bokhandla.

Så berättar en sagesperson från Småland. Boken som avses är Magia naturalis. Den var mycket spridd och kom ut i 8 upplagor 1786 till 1874.

Det är snarare en hushållsbok än en svartkonstbok eftersom den framförallt handlar om naturliga hjälpmedel, om ibland än så fantasifulla. På 528 sidor är den fylld med råd om djurs skötsel och sjukdomar, hur en trädgård bör skötas och hur bär och frukter tas tillvara, bakning och spånadsarbete.

Här är några exempel ur innehållet:

Brännsår. Medan de ännu äro färska, sönderkrossas morötter och lägges på. Det botar snart.

Att utröna om en ko är med kalf. När hon nyss är mjölkad, så släpp en droppe mjölk i kallt vatten. Sprider mjölkdroppan sig ut, så är kon i kalf; men håller droppan sig tillsammans, så är hon det icke.

Andtäppa hos hornboskap. Botas med en i tjära doppad sill och derpå ingifwes spad af kokta potater.

Att göra såppa på kokade äpplen. Först skalas äpplen och kokas mjuka sedan  göres såppan af det som följer: tag litet af det watten som äpplen kokat i, jämte win, corinter, smör, rifwet bröd, muskotblomma och såcker; sedan slå soppan öfwer äpplena och strö canel och såcker derpå.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som ,

by | 19 oktober 2011 · 8:14

Vid Aspstranden

För att träffa lärare och berätta om berättelser i undervisningen var jag i Haparanda och fick den absolut bästa lektionen själv.

Jag satt i Staffan Svanbergs stora kök i söndags. Utanför fönstret rann Torne älv, den naturliga gränsen mellan Sverige och Finland. Men den ryska Tsaren flyttade gränsen en bit åt väster bara för att få med hela Torne stad på den ryska sidan 1809.

Det berättade Staffan bland annat medan vi åt knäckebröd med nyrökt löja, löjrom och rödlök. Vi drack te till.

Nämndordförande Kåre Strömbäck anslöt sig till sällskapet och förundrad satt jag och lyssnade till deras historier från skärgården i Haparanda om säljakt med hundar, Robin Hood-like piraten Mustaparta, spökerier och skrock.

Kåre berättade:

En kväll hade en av mina släktingar varit ute och fiskat. På väg in mot en ö hade han plötsligt fått syn på något. Han vände båten och sa: ”Här är vi inte välkomna nu.” De var skrockfulla på den tiden.

Vi tog en tur i Haparanda och en utlandsresa på fem minuter till tvillingstaden Torneå. Kåre berättade att:

alla fick hjälpa till under kriget. Man såg hur det brann på andra sidan och folk kom över älven. Ett ordspråk från bygden är ”en givares hand blir aldrig tom”. Det kommer från den tiden.

”Även en berättares historier tar aldrig slut”, tänkte jag.

Haparanda betyder för övrigt Aspstranden på svenska.

Ola Henricsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Taggat som

by | 18 oktober 2011 · 6:55

Ur bokhyllan: En svartkonstbok

Jag har en gammal sliten svart bok med en knapp läsbar text i guld på omslaget. Den långa titeln är Den afslöjade Naturen, dess Sympathi och Magnetism. En blick  bakom förlåten i templet.

På titelbladet anges att skriften innehåller ”mer än 700 gyllene regler för hem, som på egen hand wilja bota sjukdomar och sårnader, jemte råd för lantbrukare, boskapsskötare, fiskare och jägare.”

Den här boken av Henrik von Gerstenbergk utkom i Sverige 1850 och måste ha rönt en stor efterfrågan, för min upplaga är den fjärde från 1855.

Under 1700- och 1800-talet utkom en rad hushållsböcker som riktade sig till allmogen med råd om sjukdomars botande, skötsel av djur, bekämpning av ohyra och användbara örter. En del, såsom Den afslöjade naturen, är fyllda med magiska råd.

En klok i Lönsbodtrakten i nordöstra Skåne hade just den här boken i sin ägo och han kallade den för sin ”svartkonstbok”.

Förutom sjukdomsbot innehåller den t. ex. råd om hur man prövar sin hustrus trohet, väcker kärlek och alltid träffar med sin bössa. Så här återställer man förlorad manbarhet.

N:o 1. Detta hjelpes medelst att pinka genom vigselringen eller genom en af björkqwistar gjord krans.
N:o 2. Köp en gädda, men pruta ej på betalningen; bär den till en å och pinka i gapet på gäddan och låt urinen löpa ned i strupen; kasta den sedan i ån.
N:o 3.  Tag ett nyvärpt om möjligt ännu varmt ägg; lägg det i en liten gryta och låt din urin deröfwer; koka urinen så länge till hälften är inkokt och slå den återstående hälften uti rinnande watten, men med strömfåran och ej emot den; gör sedan en öppning på ägget och lägg den uti en myrstack, som utgöres af röda myror. Så snart ägget är uppätet af myrorna, blir du frisk.
N:o 4. Tag af den, som är oförmögen att göra sin äktenskapspligt, hår från alla kroppens delar och afklipp äfwen naglarna på händer och fötter; lägg detta allt uti en linnelapp och inlägg den uti ett i en fläder borradt hål; tillplugga hålet med en plugg af hagtorn. Obs. att det bör ske trenne dagar innan nymånen ingår. Elöler drick en kopp qwinnomjölk, så winns samma ändamål.
N:o 5. Eller rök könsdelarne med tanden af en död; eller bär en sådan tand städse på dig, så skola dina krafter snart tilltaga.

Jag säger bara: Lycka till!

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Taggat som , ,

by | 13 oktober 2011 · 7:16

Den Bergtagna på högstadiet

”Yes! Ola berätta en saga för oss!”, utbrast ett par av ungdomarna medan andra frågade om jag hade mungigan med mig när jag klev in klassrummet till klass 9A igår morse. ”Det var ett fint mottagande”, tänkte jag och trodde att det kanske skulle funka att sjunga medeltida ballader för ungdomarna. Min son som också går i högstadiet, men på en annan skola, skulle troligtvis ha sjunkit genom alla golven i skolbyggnaden, ner i kulverten, dragit luvan, på tröjan, över huvudet och gått omvägar hem om jag sjungit medeltida ballader i hans klass. Det får man förstå.

Men de här ungdomarna lyssnade när jag sjöng om ”Sven i Rosengård”, ”Liten Karin” och ”Den Bergtagna”. Jag sjöng alla verser och till enkelt gitarrkomp.

”Och jungfrun hon skulle sig åt Ottesången gå
– Tiden görs mig lång
Då gick hon den vägen åt höga berget låg
– Jag vet att sorgen är tung”

”Tiden görs mig lång”, tänkte nog en flicka, trots allt, som satt mitt framför mig. Mitt i en strof mellan två omkväden i Den Bergtagna utbrast hon:

”Hallå, du har ju sjungit i fjorton minuter nu!”

Många skrattade och även jag. Men de flesta inklusive hon själv ville faktiskt ändå lyssna till slutet.

Vi hade innan balladen pratat om att gifta sig med någon som man inte älskade eller som kanske inte visade sig vara snäll eller till och med var våldsam. De ville veta hur det skulle sluta. Kunde hon hålla sitt löfte och vad skulle hända om hon inte höll det?

Balladerna väckte mycket funderingar och intressanta saker att prata om som våld, kärlek, tro, makt och sorg.

Det är inte så långt mellan medeltiden och oss om man reser med berättelser trots att de är långa.

Jag var glad efter lektionen men har fortfarande inte mött 9B. De möter jag i morgon.

Ola Henricsson

Illustrationen är hämtad från Svenska folkvisor, utgivna av E.G. Geijer och A.A. Afzelius, ny betydligt utökad upplaga 1880. Här finns text och musik till de tre balladerna Ola sjöng.

4 kommentarer

Under Att berätta, Pedagogik

Taggat som ,

by | 12 oktober 2011 · 6:16

En till fotbollshistoria från Norge

När jag skriver det här ligger Tromsø på andra plats i den norska elitserien i fotboll. Under decennier har laget tillhört toppen i norsk fotboll. Men 2001 hände något sällsamt.

Tromsö byggde om sin fotbollsarena, precis som många andra elitlag gjorde vid den här tiden. En orsak var att skapa bättre utrymme såsom VIP-rum för de största sponsorerna. Sittplatsläktaren ändrades med följd att många trogna supportrar förlorade de sittplatser de haft i många år.

Men det började gå dåligt för laget. Match efter match förlorades. Det kom ut ett rykte om att en same som förlorat sin sittplats hade gandet, förbannat, laget. I början skrattade spelarna åt historien, men när det gick sämre och sämre visste de till slut inte vad de skulle tro. Efter en del tidningsskriveriet framkom det att förbannelsen kunde brytas om en get offrades på fotbollsplanen. En getbonde erbjöd sig att skänka en get. Han var också en supporter till laget.

Efter många om och men bestämde lagledningen att en get skulle offras före en viktig hemmamatch. Men en djurskyddsförening protesterade och Tromsø IL beslöt i sista stund att ställa in offrandet. Laget förlorade matchen.

Säsongen slutade i nedlyttning och flera stjärnspelare fick skulden och fick lämna laget. Trond Johansen, en tidigare storspelare, fick ansvaret för att för alaget tillbaka till högsta divisionen. Han var överbevisad om att allt skulle bli bra bara geten offrades. Några vänner till honom körde till getbonden och det sägs att geten offrades.

Säsongen 2002 blev succé för Tromsø IL.

Per Gustavsson

Vill du läsa en betydligt längre berättelser om Tromsø idrettslag och geita, hittar du den i Gandere och hjelperee i nordområdene, redigerad av Roald Larsen och Lev Levit, Arktisk Forlag 2011.

2 kommentarer

Under Folktro och traditioner

by | 11 oktober 2011 · 7:37

Ola Henricsson – ny gästbloggare

Jag heter Ola Henricsson och är lärare från Göteborg.

De senaste tio åren har jag mestadels berättat i skola/förskola och lyssnat på barn och ungdomar som berättat.

De mötena som uppstår i sådana situationer kommer jag att skriva om.

Ola Henricsson

PS från redaktören. Ola Henricsson har nyss utkommit med boken Möten med berättande. Anekdoter och berättelser för att inspirera till att använda muntligt berättande i skola och förskola. Göteborg, 2011.

Boken kan beställas från Sagomuseet. Kostar 150:- + ev. frakt. Beställningsblankett hittar du här.

Lämna en kommentar

Under Pedagogik