Är du nöjd nu?

Ärligt talat så blir inte alla berättarstunder helt perfekta.

Som berättare kanske man guidar lite slarvigt och pekar ut ett och annat minnesmärke som inte borde finnas där.

Frågor som: ”Är det verkligen sant?” är ju lätt att ta sig ur men andra påpekande om detaljer som inte stämmer kan vara knepigare. Om det dessutom känns som om det är för att de som påpekar egentligen tror att de kan berätta historien bättre själva blir man ju trött.

Då kan man trösta sig, som så ofta, men en klokrolig berättelse om Nasruddin. Den här fick jag av Cesar en lärare som är med på en kurs på en folkhögskola i Göteborg.

Nasruddin den berömde berättaren skulle komma till en by för att berätta.

Publiken strömmade till och längst fram satt en mycket misstänksam och självupptagen man som högst motvilligt hade kommit. Han satt tillbakalutad med armarna i kors.

Nasruddin berättade:

 Det var en man som gick ut i öknen. Vände sig om och fick se ett lejon. Han började springa för sitt liv och som tur vad så såg han ett träd och klättrade upp i trädet och klarade sig från lejonet.

Då invände mannen som satt längst fram:

”Du BERÄTTAREN! Det finns inga träd i öknen!”

Då började Nasruddin om:

Det var en man som gick ut i öknen. Han vände sig om och fick se ett lejon. Han började springa och fick se ett litet berg. Han sprang upp på berget och gömde sig.

Mannen gäspade och påpekade:

”Du! Det finns inga berg öknen.”

Nasruddin började om märkbart irriterad:

Det var en man som gick ut i öknen. Vände sig om och fick se ett lejon. Han började springa för sitt liv och han tittade åt vänster men där fanns ingenting. Han fortsatte springa och tittade åt höger men där fanns ingenting heller. Han sprang för sitt liv men lejonet han upp honom, dödade honom och åt upp honom.

Vid det här tillfället i berättelsen så vände sig till Nasruddin till mannen som hade påpekat det ena efter det andra och sa:

”Är du nöjd nu?”

Ola Henricsson