Kejsar Karl den store förälskade sig på sin ålders höst i en tysk flicka. Herrarna i hans hov iakttog bekymrat hur deras suverän, uppfylld av kärlekslängtan och glömsk av sin kejserliga värdighet, försummade rikets affärer. När så flickan helt oväntat dog, drog hovmännen en lättnadens suck, men förhastat, ty Karl den stores kärlek dog inte med flickan. Kejsaren, som låtit föra det balsamerade liket till sina privata rum, ville inte skiljas från det.
Ärkebiskopen Turpin, som förfärades över denna makabra lidelse, anade att trolldom låg bakom och insisterade på att få undersöka liket. Under den dödas tunga fann han en ädelstenbesatt ring. Så fort ringen kommit i Turpins händer, lätt Karl den store skyndsamt begrava liket och riktade all sin kärlek mot ärkebiskopens person. För att rädda sig ur denna pinsamma belägenhet kastade Turpin ringen i Bodensjön. Karl den store förälskade sig i sjön och ville aldrig mer skiljas från dess stränder.
(En legend hämtat ur en bok om trolldom återberättad av den romantiske franske författaren Barbey d’Aurevilly i en av sina anteckningsböcker.)
Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 