Jag berättade tidigare att gården jag bor på, Brattefors, i många år lytt under Anfasteröds gård, en gård med anor från 1100-talet. Brattefors ligger vid foten av ett 105 meter högt berg, Örnekulle knalt, som är våldsamt brant västerut mot byn. Det går en gammal sägen om berget, en sägen som återfinns i olika varianter på många orter i vårt land:
På 1590-talet regerade Björn Månsson på Anfasteröd, det talades om honom att han härstammade från ”rasar” = jättar, och han var så stor, att lästen över vilka hans skor blev gjorda var 60 cm lång.
Han tillfångatog en gång en s.k. ”bergssmed” som han under jakt på Örnekulle knalt fann sovande på en avsats av berget med sin uddehatt bredvid sig och var därför synlig. Bergssmeden försökte lösa sig med löftet, att för Björn utföra allt smedsarbete denne ville begära, allenast Björn ville lägga råämnet därtill på ett visst överenskommet ställe.
Då Björn likväl ej fästade avseende vid hans anbud, hotade bergssmeden, att hans efterkommande på Anfasteröd skulle drabbas av olyckor och fattigdom. Men detta hot hjälpte ej heller, utan Björn förde honom i fängsligt förvar till Bohus fästning, tre gånger under färden bad bergssmeden för sin familj, men Björn lät sig icke bevekas.
En annan sägen berättar:
Bergssmedens hustru kom till Brattefors för att be om bröd och mjölk till sina barn då maken satt på Bohus fästing. Då folket på gården gav henne mat till barnen välsignade hon gården, innan hon med makens uddehatt i handen begav sig till Bohus fästning för att besöka honom. Samma dag försvann han ur cellen.
En variant av sägnen säger att hon inte fick någon hjälp här och därför tog en hästsko och kramade den i ena handen tills den blev en klump. Sedan förbannade hon båda gårdarna. Men vi som bor här på Brattefors vet att så inte var fallet, här är och har alltid varit gott att leva.
Men så långt som det går att följa dokumentationen tillbaka har alla ägarna till Anfasteröds gård drabbats av olyckor. Nuvarande ägare Anders Söderberg fick se huvudbyggnaden, d.v.s hans hem, brinna upp på 80-talet. Hans pappa fick ladugården nedbrunnen och på hans farfars tid drabbades gården av mul- och klövsjuka.
En tidigare ägare, av den berömda Macfie-släkten, ruinerades när han satsade stort på att exportera is till Skottland (!) Iisblock skickades i en trä-ränna från en högt belägen sjö ner till ett skepp vid kusten, första isblocket landande långt ut i havet och den andra bröt av masten på skeppet och när de väl lyckats lasta isblocken var de nedsmälta innan de ens lämnat svenskt farvatten. Förlusten tog livet av honom och hans syster tog över gården, hon blev sol-och-vårad och på det här viset fortsätter Anfasteröds historia.
Kerstin Thuresson
Sagobygdens Blogg 
Selma Lagerlöfs fantasi har mycket kretsat kring A., se min Selma Lagerlöf och Bohuslän, spec. s 213-250. Men jag har aldrig lyckats visa att hon varit där och ev. känt Robert Macfie. Kan ni det?
Erland