Etikettarkiv: Örnekulle knalt

Jättarna i Örnekulla knalt

Det finns fler sägner om gården jag bor på:

En piga här på Brattefors gård var alltid så trött och hängig. Henne matmor bannade henne och sa till henne att hålla sig inne på nätterna. Pigan beklagade sig å det värsta och menade att vem som helst nog skulle varit trött om dagen om man som hon tvingades att gå till jätten i Örnekulle knalt och sålla mjöl om nätterna.

Moran trodde inte sina öron. Visste inte tösen att en måste kavla upp ärmarna på lintyget om kvällarna?

Nä, det hade hon aldrig hört talas om, men den kvällen gjorde hon som matmor sagt, hon kavlade upp de långa ärmarna på sitt lintyg. Den natten fick hon sova ifred och blev kvar i sin säng tills vällingklockan ringde.

Jättens hustru däremot var alltid hjälpsam med folket i trakten. En gång låg det en liten unge i en vagga ensam i en av torpstugorna vid berget. Fadern var ute på dagsverke och moden var iväg och mjölkade deras två kor. När hon kom in i stugan fick hon se jättekvinnan ligga framstupa över vaggan och ge di åt barnet som en katta. Modern blev förfärad, men jättekvinnan sa åt henne att inte bli rädd.

– Denna gutt skall alltid klara sig.

Barnet, deras son, blev en stor stark karl som alltid var hjälpsam mot sina föräldrar och fick det gården att blomstra och de levde gott i många år.

Kerstin Thuresson

Tack Kerstin för att vi fått vara med dig i ditt Bohuslän. Snart hälsar vi en ny gästbloggare välkommen. Per Gustavsson

1 kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Bergssmedens dom över Anfasteröds gård

Jag berättade tidigare att gården jag bor på, Brattefors, i många år lytt under Anfasteröds gård, en gård med anor från 1100-talet. Brattefors ligger vid foten av ett 105 meter högt berg, Örnekulle knalt, som är våldsamt brant västerut mot byn. Det går en gammal sägen om berget, en sägen som återfinns i olika varianter på många orter i vårt land:

På 1590-talet regerade Björn Månsson på Anfasteröd, det talades om honom att han härstammade från ”rasar” = jättar, och han var så stor, att lästen över vilka hans skor blev gjorda var 60 cm lång.

Han tillfångatog en gång en s.k. ”bergssmed” som han under jakt på Örnekulle knalt fann sovande på en avsats av berget med sin uddehatt bredvid sig och var därför synlig. Bergssmeden försökte lösa sig med löftet, att för Björn utföra allt smedsarbete denne ville begära, allenast Björn ville lägga råämnet därtill på ett visst överenskommet ställe.

Då Björn likväl ej fästade avseende vid hans anbud, hotade bergssmeden, att hans efterkommande på Anfasteröd skulle drabbas av olyckor och fattigdom. Men detta hot hjälpte ej heller, utan Björn förde honom i fängsligt förvar till Bohus fästning, tre gånger under färden bad bergssmeden för sin familj, men Björn lät sig icke bevekas.

En annan sägen berättar:
Bergssmedens hustru kom till Brattefors för att be om bröd och mjölk till sina barn då maken satt på Bohus fästing. Då folket på gården gav henne mat till barnen välsignade hon gården, innan hon med makens uddehatt i handen begav sig till Bohus fästning för att besöka honom. Samma dag försvann han ur cellen.

En variant av sägnen säger att hon inte fick någon hjälp här och därför tog en hästsko och kramade den i ena handen tills den blev en klump. Sedan förbannade hon båda gårdarna. Men vi som bor här på Brattefors vet att så inte var fallet, här är och har alltid varit gott att leva.

Men så långt som det går att följa dokumentationen tillbaka har alla ägarna till Anfasteröds gård drabbats av olyckor. Nuvarande ägare Anders Söderberg  fick se huvudbyggnaden, d.v.s hans hem, brinna upp på 80-talet. Hans pappa fick ladugården nedbrunnen och på hans farfars tid drabbades gården av mul- och klövsjuka.

En tidigare ägare, av den berömda Macfie-släkten, ruinerades när han satsade stort på att exportera is till Skottland (!) Iisblock skickades i en trä-ränna från en högt belägen sjö ner till ett skepp vid kusten, första isblocket landande långt ut i havet och den andra bröt av masten på skeppet och när de väl lyckats lasta isblocken var de nedsmälta innan de ens lämnat svenskt farvatten. Förlusten tog livet av honom och hans syster tog över gården, hon blev sol-och-vårad och på det här viset fortsätter Anfasteröds historia.

Kerstin Thuresson

1 kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner