Jättarna i Örnekulla knalt

Det finns fler sägner om gården jag bor på:

En piga här på Brattefors gård var alltid så trött och hängig. Henne matmor bannade henne och sa till henne att hålla sig inne på nätterna. Pigan beklagade sig å det värsta och menade att vem som helst nog skulle varit trött om dagen om man som hon tvingades att gå till jätten i Örnekulle knalt och sålla mjöl om nätterna.

Moran trodde inte sina öron. Visste inte tösen att en måste kavla upp ärmarna på lintyget om kvällarna?

Nä, det hade hon aldrig hört talas om, men den kvällen gjorde hon som matmor sagt, hon kavlade upp de långa ärmarna på sitt lintyg. Den natten fick hon sova ifred och blev kvar i sin säng tills vällingklockan ringde.

Jättens hustru däremot var alltid hjälpsam med folket i trakten. En gång låg det en liten unge i en vagga ensam i en av torpstugorna vid berget. Fadern var ute på dagsverke och moden var iväg och mjölkade deras två kor. När hon kom in i stugan fick hon se jättekvinnan ligga framstupa över vaggan och ge di åt barnet som en katta. Modern blev förfärad, men jättekvinnan sa åt henne att inte bli rädd.

– Denna gutt skall alltid klara sig.

Barnet, deras son, blev en stor stark karl som alltid var hjälpsam mot sina föräldrar och fick det gården att blomstra och de levde gott i många år.

Kerstin Thuresson

Tack Kerstin för att vi fått vara med dig i ditt Bohuslän. Snart hälsar vi en ny gästbloggare välkommen. Per Gustavsson