Månadsarkiv: december 2010

Julklapp till berättare och lyssnare 5

En av mina absoluta favoriter bland alla sagosamlingar är; Småländska sagor, skriven av Per Gustavsson och vackert illustrerad av Björn Brusewitz.  Det är en bok som man verkligen inte behöver vara smålänning för att gilla. Samlingen innehåller sjuttio sagor som spänner över de flesta ämnen.

Här finns flera av mina absoluta favoritsagor. En är  ”Den haltande hunden”. Det är en variant på ”Prins Hatt under jorden”. Den är lika vacker som Prins Hatt, men betydligt kortare. En hemsk, men stark saga är ”Flickan som lät hålla av sig för nöds skull”.  Den handlar  om ett sexuellt övergrepp. En tredje berättelse som jag älskar är  ”De tre doktorerna”. Om de två förstnämnda är allvarliga och rent av tragiska så är denna fylld av absurd humor.

Ja, detta är verkligen en sagobok som har allt.  Undersagor att häpna inför, berättelser med socialt engagemang och inte minst, skämtssagor som får dig att skratta hela julen. Köp den!

Mikael Thomasson

Boken finns att köpa på Sagomuseet för bara 100 kr. Ring 0372-148 55 och beställ.

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Berättelser

Julklapp till berättare och lyssnare 4

Idag har turen kommit till sagoforskaren och bibliotekarien Maria Ehrenberg i Broby.

Rabih Alameddine: Hakawati

En bok som blandar orientaliska sagor, sägner och berättelser med den libanesisk-amerikanska författarens återkomst till det moderna Libanon och sorgearbetet vid faderns dödsbädd. En vindlande, fantastisk och intressant bok som väckt stor uppmärksamhet utomlands. Intressant för oss sagofantaster är hur väl Alameddine lyckas ge en illusion av muntligt berättande – trots att detta i allra högsta grad är en skriven text. Men så är han ju också en riktigt hakawati själv!

Norstedts. ISBN10: 9113019880

God läsjul önskar

Sagomuseet

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Julklappstips till berättare och lyssnare 3

I dag tipsar berättaren och museipedagogen Meg Nömgård om en roman om en sagoberätterska.

Den glömda trädgården av Kate Morton

Ett överraskande arv, en sekelgammal hemlighet, ett mystiskt försvinnande …

1913 hittas en liten flicka ensam och övergiven på ett passagerarfartyg på väg mot Australien. Det enda flickan minns är en mystisk kvinna som har lovat att ta hand om henne. Flickan kallar kvinnan Sagoberätterskan, men nu är Sagoberätterskan spårlöst försvunnen.

Boken är en roman, vars handling utspelar sig på flera olika tidsplan parallellt. Lager för lager avtäcks en sällsam historia som under århundraden påverkat många människors liv, där sagorna blir mer än bara sagor…

Månpocket.  ISBN: 9789170017766

God läsjul önskar

Sagomuseet

Lämna en kommentar

Under Att berätta

En sagolik plats


Rubrikens plats ligger vid Ryssagropsviken på Helgö, strax norr om Växjö. I går den 12 december var det Luciaevent på ön för alla älskare av geocaching, alltså skattjakt med GPS. En av skatterna utgjordes av två av Sagomuseets berättare, jag och Meg Nömgård, som återfanns på koordinaterna  N 56°57.412 E 014°46.732.

När skattletarna väl hittade stället, så fick de ur en låda dra en lapp med namnet på en berättelse. Vi berättade om Sjörået i Helgasjön, Riddargapet och åsakittorna på Helgö, ingången i Helgasjön till dödsriket, gårdstomten, de dödas julotta, skomakaren som arbetade lussenatten och förstås om Ryssagropsviken. Sedan var det bara för skattletarna att skynda vidare för att hitta någon av de andra 19 cacherna. Efter några timmars pulsande genom ett snöigt landskap lottades vinster ut till alla ivriga cachare, bl a böcker och tröjor från Sagomuseet och högsta vinsten ett presentkort på en guidad tur på Sagomuseet.

Ett stort tack till signaturerna bumba och uetp, två Växjökillar som lagt ner ett enormt arbete på detta event. Nu finns alla cacher ute på www.geocaching.com, så det är möjligt även för dig att hitta de finurliga och lite ovanligt utformade cacherna. Vi rekommenderar ett besök på våren då bokarna slår ut, då är Helgö i alla avseende en sagolik plats.

Här bjuder vi på sägen om hur Ryssagropsviken fått sitt namn: Ryska krigsfångar arbetade med bygget av Kronoibergs slott. När slottet stod färdigt hade man inte längre någon användning av ryssarna. Man förde ut dem till den lilla ön Notö öster om Helgö. Där ordnade man med en stor fest och de fick äta och dricka så mycket de ville. När de så var berusade tände man eld på ön och ryssarna flydde ut i vattnet. En del drunknade, andra lyckades simma över till Helgö och ta sig upp på land. Men där stod de folk med påkar och yxor och tvingade de flyende ner i vattnet igen, där de drunknade. Sedan dess kallas stället där krigsfångarna drunknade för Ryssagropen och viken för Ryssagropsviken.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Berättelser, Sagomuseets verksamhet

Julklappstips till berättare och lyssnare 2

Svenska etnologer och folklorister
Redaktörer: Mats Hellspong och Fredrik Skott

Bakom den lite torra titeln hittar du personliga porträtt av våra viktigaste forskare och insamlare av folkminnen under hela 1900-talet. En lättläst och fängslande introduktion till svensk folkloristik. Och massor med boktips. Läs om Mickelpristagaren Sven Liljeblad, den outtröttlige Carl-Herman Tillhagen och det outbildade arkivbiträdet Ella Odstedt som blev en lysande upptecknare av folkminnen.

Boken kan beställas från Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur, www.kgaa.nu/publications.php

Per Gustavsson

God läsjul önskar Sagomuseet

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Julklappstips till berättare och lyssnare 1

Julklappsbekymmer? Var lugn. Här finner du lösningen. Sagomuseets berättare tipsar om böcker att ge till berättarvänner och lyssnare. Håll till godo. Först ut är Monika Eriksson.

Bo Eriksson: Bestiarium en medeltida djurbok

Där finns djur Du sett och djur Du aldrig kommer att få se. Myror stora som hundar vilka gräver efter guld. Antiloper med horn så vassa att de kan användas som såg. Erikssons förklaringar till dessa märkliga djur i boken är lärorika och något att fundera på under tiden du sitter och bara tomglor.

Vi kan tillägga att boken är utgiven på Dialogos förlag och är rikt illustrerad med bilder ur bestiarier. ISBN 978-91-7504-217-6.

God läsjul önskar

Sagomuseet


Lämna en kommentar

Under Att berätta

Berättarrörelsen på nätet

Numera finns det en rad sidor på webben om berättande. Bortsett från hemsidorna så finns det också bloggar. Några av dem länkar vi till här på vår blogg. Titta till höger på sidan och skrolla lite så ser du länkarna.

Att berättarörelsen breder ut sig på nätet är naturligt. Det muntliga berättandet passar mycket bra på webben, där kan du inte bara läsa , utan också höra berättelser, se filmer och kommentera. 

 Detta faktum har vi tagit fasta på när vi öppnar vår nya hemsida om några månader. Det kommer att vara en webblats där du skall kunna läsa, lyssna till, spela och skapa berättelser. Det kommer förhoppningsvis bli den naturliga mötesplatsen för nordiskt berättande, tillsammans med de sidor som redan finns.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Sägenresa genom Sverige 12

Trollen i Björnekulla klint som ville smaka på julölet
Idag den 9 december har Anna namnsdag. Förr sa man “Anna den granna, hon kommer med kanna”. Då var det dags att smaka på julölet. Det var inte ovanligt att trollen också ville smaka.

Lite före jul knackade det på dörren till en bondgård vid foten av Söderåsen, nära nuvarande Åstorp. Bondgumman öppnade och där utanför stod två små fulingar. Hon förstod att det var troll från Björnekulla klint en bit bort från gården.

– Vi vill låna av julölet, sa trollen, för vårt är slut.

Bondgumman var rädd, men just därför vågade hon inte neka. Hon fyllde en ölstånka med det goda julölet och räckte trollen. Hon tänkte att det skulle räcka och mer skulle de där små inte orka bära.

– Vi vill ha mer! Vi vill ha en hel öltunna! ropade trollen.

Nu blev bondgumman alldeles olycklig. Skulle trollen ta en hel tunna skulle ölet som blev kvar inte räcka under julhelgen. Vad skulle folk säga om de kom på julakalas och fick gå törstiga därifrån? Men just för att de var troll vågade hon inte säga nej.
Trollen tog tunnan, tackade och gav sig av. Men så vände de sig om och ropade:

– Hon var snäll. Som tack lovar vi att ölet i den andra tunnan aldrig ska ta slut. Men, titta inte i tunnan! Titta inte i tunnan!
Så var trollen borta.

Och kan ni tänka er! På julafton drack man mycket öl, men tror ni det tog slut? Nejdå! Och likaså juldagen. På annandagen började julkalasen och man drack mycket öl. Likaså på trettonhelgen och tjugonde knut. Ja, hela vintern hade man öl. Och när påsken kom var öltunnan fortfarande inte tom. Bondgumman blev mer och mer nyfiken. Hur kunde detta komma sig? En dag under påsken kunde hon inte längre stilla sin nyfikenhet. Hon tänkte att det gjorde väl inget om hon tittade efter. Hon skulle bara glutta lite, lite grand. Så tog hon bort tappen och kikade ner. Hon skrek till. Där var det bara mögel och spindelväv! Efter den dagen var det slut på ölalyckan.

Förutom att man inte alltid ska vara nyfiken, kan det vara bra att veta, att snöar det på Annanatten ligger snön kvar länge och väl. Eller som man säger i Västergötland: Pissar Anna i Annersa hatt, blir det skit med hela vintern.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Berättelser, Folktro och traditioner

Färöhav

Den sista natten jag var på Färöarna stormade det ordentligt. Det blåste 30 m/s. Den här bilden tog jag kvällen innan i närheten av Skansen i Torshavn och det är Nolsoy vi ser. Jag är så fascinerad av landskapet på öarna att jag mycket väl skulle kunna bo på Färöarna, trots att det knappt finns ett enda träd. Men det dröjer inte länge förrän jag åker tillbaka igen. I mars åker vi flera berättare från Sagomuseet för att föreläsa på universitetet, ha berättarkurser och berätta runt om på öarna.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Sagamuseum på Färöarna

På Färöarna besökte jag Färöarnas sagomuseum.  Det heter ”Sagamuseum” och här betyder saga inte folksaga utan islänningasaga. Utställningen utgår från Färingasagan, som tidigare betraktades som en sann historisk skildring av befolkandet av Färöarna och dess tidiga medeltida historia.

Utställningen är uppbyggd i ett 10-tal tablåer som skildrar viktiga skeden ur sagan och dessuton en del historiska händelser, främst om brott och straff. Vaxdockorna är oerhört skickligt gjorda in i minsta detalj. Eftersom det mest är dramatiska och grymma skeenden som gestaltas tycker jag att det blir plågsamt närgånget och realistiskt. Inget lämnas åt besökarens inre bildskapande.

Som besökare får du en mp3-spelare och kan lyssna på inlästa berättelser till varje skildrad scen.

Mer information hittar du på http://www.visit-vestmanna.com/. Kommer du till Färöarna är museet väl värt ett besök. Men läs gärna Färingasagan först. Finns i en fin utgåva på svenska från 1992 med värdefull introduktion av Bo Almqvist och Olov Isaksson.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Berättelser