Näckens makt
En gång skulle några drängar gå till kyrkan i Torpa. På vägen kom de till ån vid Sunnertorpa. De fick lusta att bada, istället för att gå till kyrkan och höra Guds ord. När det badat ett bra tag, sa en av dem:
– Nu får vi skynda oss upp, för snart kom kyrkfolket förbi. Klä på er fort!
När de var påklädda ångrade sig en av dem och ville hoppa i igen. De andra avrådde och sa att näcken kunde ta honom.
– Åh lappri, sa vildhjärnan. Näcken finns inte, och så hoppade han i.
Men knappt hade han kommit i vattnet förrän han började sjunka.
– Hjälp, hjälp! skrek han.
I detsamma kom kyrkobesökarna gående från kyrkan. Drängarna rusade fram och ropade:
– Näcken tar honom, näcken tar honom!
Folket skyndade fram till stranden. För tredje gången syntes drängen över vattenytan. Än fanns det tid att hjälpa honom, för ån var inte bred. Men ingen vågade hoppa i vattnet. Alla var rädda för näcken. De förblev stående utan att röra ett finger. En gammal man ropade:
– Vi måste läsa för hans själ. Ge mig en psalmbok!
Så läste han en psalm högt medan drängen några meter från strand sjönk och försvann för folks ögon.
För att skydda sig mot näcken när man skulle bada, stack man en kniv i strandbrynet och uttalade en besvärjelse. I Angelstad läste man den här besvärjelsen.
Näck, näck, nålatjuv
Näck, näck, nålatjuv!
Far din var en stålatjuv,
mor din var en frilla,
gick i gårdar och gjorde illa.
Sagobygdens Blogg 