(rumänsk folksaga från Transsylvanien)
Det sägs att när vår Herre hade skapat jorden, kallade Han alla vilda djur till sig och frågade dem, vad de önskade att livnära sig på. Var och en yttrade sin önskan och Gud övervägde om det var rätt eller fel val. Sedan bestämde Han hur det skulle bli (Ty, de dödliga spår, men Gud rår, som alla vet.) Bland de sista som infann sig framför Skaparens tron var haren. När den blev tillfrågad, vad den ville livnära sig på, svarade haren:
— Jag tänker mig att äta människor.
— Är du inte klok? utbrast Gud. Människan är skapelsens krona som jag har satt över alla andra varelser på jorden. Hur kan du komma på en sådan tanke?
— Krona eller ej, det är människor jag har bestämt mig för att äta envisades haren.
Då blev vår Herre arg och talade till det oförskämda djuret så här:
— Eftersom du envisas i din dårskap, ska din kvickhet flytta från ditt huvud till dina ben och du ska alltid fly i rädsla för människan.
På det sättet blev det så att det är människan som jagar haren för att laga mat på dess kött och inte tvärtom.
Hört av Daniel Onaca som uppskattar harstek tillagad med enbär.
Sagobygdens Blogg 