Sugen på att se mer sagor och sägner gestaltade i bildkonsten?
Kjell Sundberg som målat och skulpterat på Sagomuseets ställer ut på Galleri Pictor i Munka Ljungby 7 juli till 12 augusti. På vernissagedagen kommer jag själv att berätta sagor och sägner som anknyter till Kjells bilder.
Här kan du läsa Galleri Pictos blogg om den kommande utställningen.
Och här finns mer information om galleriet.
Per Gustavsson
Nu har Blekinge Tekniska Högskola avslutat sitt projektarbete med Sagobygden som tema. Här är ett av resultaten:
Ja, så kallades gullvivorna i Lima i Dalarna eftersom de blommade samtidigt med att göken kunde höras. Gullvivan var omtyckt både för att den var vacker och för doften.
På en del håll lärde sig flickor att plocka gullvivorna tidiga morgnar då daggen låg kvar på dem. Då skulle kindernas rosor blomstra.
De här uppgifterna (liksom en del av sakuppgifterna till tidigare inlägg om blommor) har jag hämtat från Ingvar Svanbergs bok Människor och växter. Svensk folklig botanik från ag till örtbad. Den utkom 1998 och är du intresserad av folktro kring växter är den här boken oersättlig. De rikliga och noggranna källhänvisningar gör det möjligt att gå vidare till Svanbergs källor.
Per Gustavsson
När jag var liten blåste vi på maskrosbollen och försökte få dunen att flyga iväg. Vi räknade fröna som var kvar och fick då reda på hur många dagar det dröjde tills vi skulle få en önskan uppfylld.
Men antalet frön som satt kvar kunde också betyda andra saker. Vad betydde det för dig?
Per Gustavsson
Under Att berätta
Förr i tiden sa folk att älvorna drack av dropparna som samlades i daggkåpans blad. Det finns också en liten berättelse om daggkåpan och drottning Kristina.
Drottning Kristina tränades redan som liten målmedvetet för rollen som drottning och då var det viktigt att föra sig rätt. Hon fick bara dricka vin. Det lilla barnet Kristina längtade efter vatten. Hon smög sig upp tidigt i ottan och gick ut i trädgården och drack av vattnet i daggkåpan.
Allmogen använde på sina håll daggkåpan som klocka, eftersom bladen slöt sig när solen gick ner och öppnade sig i morgonrodnaden.
Daggkåpan användes också i folkmedicinen. Särskilt verksam var den mot trånsjukan, alltså människor och även djur som längtade bort till en annan plats och inte trivdes där de var. Före soluppgången skulle de dricka av dropparna och upprepa detta tre gånger.
Per Gustavsson
Så här års är det lätt att drabbas av tulpanmani. Men den ska inte förväxlas med den så kallade tulipomanin som drabbade Holland på 1600-talet. Den är nog så aktuell med tanke på finanskrisen i Europa med arbetslöshet och misär.
I 1600-talets Holland började odlare manipulera tulpanerna med hjälp av olika virus för att åstadkomma nya sensationella färgkombinationer. En riktigt ovanlig tulpanlök kunde kosta enorma summor. Handlare och spekulanter köpte på sig stora lager i hopp om stigande priser. Och visst steg priserna. Till att börja med. Sedan kom kraschen, tulpankraschen. Hollands hela ekonomi kom i kris.
Per Gustavsson
Sant eller sägen? Tulpanspekulationen var nog inte hela orsaken. Kanske en liten del i en krisande ekonomi. Läs mer här.
Maj månad är en hektisk tid på Sagomuseet. Både barn- och vuxengrupper avlöser varandra dag efter dag. Själv åkte jag med förskoleklasserna på Bäckaslövsskolan i Växjö till Sagomuseet förra veckan. Och då passade vi också på att se oss om i Sagobygden. Vid Karins sten var det många av barnen som försökte klättra upp för den spetsiga stenen, precis som Karin gjorde. Karin försökte undkomma vargarna, barnen mer av lust och glädje. En lagom utmaning för många. Sedan pinnade alla flitigt på uppför backen till bronsåldersröset Högarör. Och visst hade någon grävt efter en skatt där. Barnen såg med egna ögon att det var ett djupt hål på toppen. Därefter smakade den medhavda lunch bra och det fanns gott om energi för flera timmar på Sagomuseet. Alla åkte därifrån med lindormsdiplom som bevis på att de varit modiga och utforskat lindormens mage.
Per Gustavsson
Jag tror att det har blivit en myt inom berättarkretsar att det ”rätta” sättet att berätta skall tränas in genom att sitta på händerna. Då är bara det ”rena berättandet” kvar.
Jag brukar faktiskt använda mig av uttrycket ”det rena berättandet” när jag har kurser i muntligt berättande. Och då menar jag att jag försöker hitta uttrycket som handlar om att just du kan berätta just den här historien på just det här sättet, och att det sättet inte innebär t.ex. att använda sig av rekvisita, eller att just du betyder att du gör dig till en roll.
Men att få mig att sitta på händerna när jag berättar är lika onaturligt som att jag skulle sitta på händerna när jag samtalar. (I och för sig kanske en riktigt nyttig övning för precis mig …). Jag pratar nämligen alldeles otroligt mycket med händer och armar. Jag satt och iakttog mig här i veckan när jag var på arbetsintervju. Där flaxade händerna omkring och visade hur jag tyckte att en förman skulle fungera, hur liten erfarenhet jag har inom förskolearbetet, hur tokiga barnen kan vara. Kanske de som intervjuade skulle ha förstått vad jag ville komma fram till med litet mindre medel? Men – det är ju så här jag är! Högljudd, intensiv och sprattlig i min kommunikation.
Det betyder ju inte att jag förväntar mig att andra skall göra som jag – tack och lov är vi olika! Min förra kollega var en lugn och lågmäld kvinna, utan större gestikulerande kroppsspråk. Och det räckte bra för hennes berättelser.
Alltså, på vägen till ditt eget berättande kan du testa dig genom att sitta på händerna och berätta. Vad lär du dig av att pröva på det? Använd erfarenheten, och forska vidare. Prova motsatsen – gestikulera varje mening, varje riktning, varje poäng. Ditt mål är att hitta ditt eget sätt till dina egna favorithistorier. Lycka till! Eller ”bite your tongue” (ett berättaruttryck för att önska lycka till liknande skådespelarnas ”break your leg”, man önskar välgång genom att säga motsatsen).
Neppe Pettersson
bild: Neppe
I Lunds folklivsarkiv har jag hittat den här sägnen. Den har rubriken Fruntimmer som får valpar och upptecknades 1932 av Erik Jehpsson efter Sven Nilsson, född 1839 i Häglinge. Häglinge ligger i nuvarande Hässleholms kommun.
Det var en gång ett vuxet fruntimmer, som hade en hund te o betäcka se, o nån tid efter så fick dä här fruntimret sex ungar. Då va nånting mitt emellan människa o hund. Men te straff för hon hade vatt så dum så bundo folk hennes händer bak på ryggen på henne, o så fick di där ungarna hon hade fått flänga o flå på bröstet på henne allt va di konne. Men sen dog fruntimret o ungarna mä en tid efter.
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 