Sagobygdens Blogg

Den 1 april 1990 slogs Sagomuseet upp sina portar för första gången. Så den 1 april i år firade vi, om än lite stillsamt bland personalen med tårta och minnen från gångna år. Men om det var lugnt den 1 april hos oss var det allt annat här igår! Vi bestämde oss för att vi ville fira med våra besökare, därför har vi bjudit in till öppet hus nu under påsklovets onsdag och torsdag.
Båda dessa dagar har vi barnberättande, guidningar, gratis entré och bjuder på Majvors goda hembakta påskbakelser.

Igår när vi öppnade museidörren möttes vi av en härlig mängd av förväntansfulla barnögon, flera klädda till riktigt fina påskkärringar! Där stod de, med föräldrar och mor-farföräldrar, sken i kapp med vårens härliga solstrålar som spred vänlig värme över vår fina trädgård. Även trädgården sken, efter att vår trädgårdsmästare Stig varit här och ”putsat” inför kalaset. I det ny pålagda gruset gick en strid ström barn och vuxna in i museet för att bänka sig i berättarrummet för en 30 minuters barnföreställning. Ja, det var verkligen en ström, skulle den sina? Allt fler tillkom, fler trasmattor och stolar plockades fram, alla fick plats! Men rätt som det var utbrast Mikael; ”Men det står ju ett helt fotbollslag till i foajén”!! Fler var alltså på ingång! Fler stolar, mattor och med organisation var alla tillslut på plats.

Det blev en härlig föreställning med inte mindre än fyra berättare. Siw gjorde en bejublad höna som berättade om när hon skulle baka en pannkaka, barn som vuxna skrattade gott åt Siws underbara höna. Mikael levandegjorde sagan om tuppen som skulle hämta hem kvarnen som malde silverpengar från Kungen på ett mycket uppskattat sätt, sällan har ni sett en sådan tupp kan jag lova! Berättaren Anders Granström var på besök och gjorde oss äran att berätta. Han tog oss in i sagans underbara värld ut på svindlande äventyr och fängslade barn och vuxna. Avslutade gjorde undertecknad med historier om påskkärringar och deras listigheter som man bör ser upp med. Efter avslutad föreställning fick Agneta J:son Granemalm den grannlaga uppgiften att guida våra besökare, och många var de! Dagen rullade på med fler visningar än planerat. Vi hade en härlig kalasstämning hela dagen!

På eftermiddagen fick vi ett överraskande och glatt besök av kommunens kultur- och fritidsförvaltning som kom och uppvaktade oss med en blomma!

Genom fönstret ser jag att det redan är folk på väg till oss, bakelser bakas, trasmattor läggs fram, kaffe kokas! Vad det är härligt att fylla 15 år!! Nu väntar vi bara på besök av just DIG!
Välkommen!
Meg Nömgård

Ja det är 15 år sedan Sagomuseet slog upp sina portar, den 1 april 1999, en dag vald med omsorg kan jag lova!

Men vi får nog erkänna att det inte var helt självklart hur museet skulle utformas. För hur bygger man ett museum över något som inte syns? Onekligen är det lättare med ett museum som innehåller materiella ting, så som tavlor, flintyxor, guldskatter eller dräkter. Men ett sådant museum var det ju inte tal om. Per Gustavsson berättade för mig lite tankar bakom museet som jag tänkte delge er, denna dag till ära:

”Det jag kan säga var att det var en spännande utmaning att skapa ett museum över muntliga berättelser. Det fanns ju ingen direkt förebild. Efter mycket funderande, stötande och blötande, kom vi fram till att vi skulle skapa ett konstnärligt museum med en muntlighet i själva atmosfären, något inspirerande, något vackert, hänförande som skapade lust till det berättande ordet. Och då blev det ganska så naturligt att engagera Kjell Sundberg och Mia Einarsdotter.

Museet skulle vara ett kalejdoskop, gnistrande skimrande bitar som skulle kunna fogs ihop till olika bilder allt utifrån perspektivet Ett kalejdoskop som man inte tröttnade på. Ständigt skulle man kunna se nya bitar, foga nya bilder, inte minst bilder i betraktarens egen fantasi.”

Personligen tycker jag att de lyckades! Det är ett kalejdoskop och det finns faktiskt nya saker och berättelser att fortfarande upptäcka, även för mig som tjänstgör i huset. Man blir fort hemmablind! Även om utställningen är densamme så utvecklas museets verksamhet ständigt, och så hoppas jag att det ska fortsätta. Idag firar vi med tårta på kontoret men på påsklovet vill vi fira med alla! Därför har vi fri entré den 16:e och 17:e april. Museet är då öppet mellan kl 11.30-16.00, vi bjuder även på fika.

För båda dagarna gäller:

11.30 Barnberättande hör spännande berättelser som påskkärringar

12.00 Berättarguidning

14.00 Berättarguidning

Väl mött och hoppas du vill komma och fira med oss!

Eva Andersson är husfru på Fylleskog. Här berättar hon för Berättarnätets medlemmar om en annan husfru som hette Anna Beata

För någon vecka sedan hade Berättarnätet Kronoberg sitt årsmöte.

Årsmötet var hos Eva Andersson på Fylleskogs säteri.

Fylleskog ligger mellan Ryssby och Rydaholm.

Det kändes varmt och ombonat att stiga in i salen där de röda sammetsgardinerna hängde framför de höga fönstren.

Där samlades medlemmarna och årsmötet kunde börja.

Anna Lilljequist blev omvald som ordförande ett år till.

Två ledamöter hade tackat nej till fortsatt arbete i styrelsen så det blev två nyval, Saga Alexanderson och Birgitta Kristoffersson.

Utöver valet var den stora punkten förändringar av Berättarnätets stadgar.

Under mötet framkom att en del justeringar behövde göras i förslaget så medlemmarna kommer att bli kallade till ett nytt föreningsmöte.

När mötet var slut var det dags för mat.

Eva Andersson är känd för sin goda mat.

Det doftade förrädiskt gott från hallen där Eva dukat fram goda smårätter.

Där var både potatiskaka och olika skinkor och korvar.

Grönkålen som Eva rostat i ugnen smakade ljuvligt.

Eva är en van berättare och hon bor ju i ett hus där det spökar.

Så av naturliga skäl avslutades kvällen med berättelser från Fylleskogs säteri.

Eva berättade både om hushållerskan Sigrid och om husfrun Anna Beata Bock.

Det sägs att Anna Beata mördade sin man kaptenen Abraham Detlof von Krakewitz och därför aldrig fick ro i sin själ.

Eva berättade att när hon flyttade dit kände hon att det var något i huset som ville göra sig påmint på olika sätt och efter ett tag förstod Eva att det var Anna Beata från 1600- talet som ville visa sina krafter för den nyinflyttade familjen.

Att ha årsmötet på en så sägenomspunnen plats som Fylleskog kunde inte passat bättre för medlemmarna i Berättarnätet Kronoberg

                                                             Text och foto: Agneta Json Granemalm