Kategoriarkiv: Att berätta

Ända sedan jag började med att berätta tillsammans med barn har vi hittat på fantasihistorier tillsammans. Om barnen skall  tycka att det är roligt, är det viktigt att de lär sig vad en god historia behöver innehålla för att hålla ihop. Ett sätt för eleverna att lära sig detta är att man helt enkelt berättar och läser en massa. Då får de så småningom berättelsens struktur i ryggmärgen.  Ett annat sätt är att ha en teoretisk lektion i dramaturgi, det brukar inte fungera något vidare. Då är det roligare  att leka in kunskapen. Här kommer två lekar där man improviserar berättelser utifrån vissa ramar.

Sagan jag glömt
Jag ber barnen om hjälp för att kunna berätta sagan.
Exempel:
Det var en gång en person …men jag har glömt vem det var?
Han bodde…
En dag så hände något hemskt…
Som tur var…
Sedan den dagen…
I denna lek får barnen ropa fantasifulla svar rakt ut och jag snappar upp ett svar för att kunna fortsätta sagan. Innan vi vet ordet av har vi gjort en alldeles ny saga ihop. Samtidigt har barnen har lärt sig att en berättelse behöver bl a en person, en plats och ett problem.

Mål och hinder
Detta är en övning som visar på vikten av att en berättelse behöver mål, hinder och lösning.
Vi spelar upp denna lilla scen:
Person 1 låtsas att han går ut, korsar gatan och går fram till en tidningskiosk.
Person 2 står i kiosken och säljer en tidning.
Person 1 går hem med tidningen.
Slut på på scenen.

Jag frågar vad som saknas i berättelsen. Svaret blir att en Person 3 tas in för att skapa ett problem/hinder. Tex kan Person 3 vara en hund som ställer sig framför person 1 och spärrar vägen till kiosken. Person  1 måste nu lösa problemet. Hela klassen är med och kommer med olika förslag om problem och lösningar. Den som kommer med en idé får gå in och vara aktiv i scenen.

Mikael Thomasson

Övningar som tränar lyssnandet

Tränar lyssnandet gör man i alla berättarövningar, men jag vill ändå lyfta fram dessa två.

Sagonystanet

En gammal beprövad övning i ny variant.

Ta ett antal garnstumpar i olika färger, ca en meter långa. Bind ihop stumparna så du får ett långt rep. Börja sedan improvisera en saga – och nysta samtidigt upp garnet – tills din garnstump tar slut, då måste du lämna över till nästa barn som fortsätter sagan. Om du har lika många garnstumpar som barn, kommer det sista barnet avsluta sagan samtidigt som garnet är färdig nystat. Övningen sätter gränser för pratarna och sätter lite press på de tysta. Samtidigt kan berättaren i viss mån styra hur länge man vill berätta , genom hur fort han/hon nystar upp.

Detta är en fantasiövning och en lyssnarövning.

Berätta vad du hört

Ligg stilla på golvet. Blunda, lyssna till ljud

1.Utanför huset,

2. Utanför rummet,

3.  I rummet,

4 . I er själva.

Efter varje moment får barnen berätta vad de tror sig hört. De har alltid rätt.

Mikael Thomasson

Två övningar som bl a tränar fantasin. Här är det viktigt att man inte kan göra fel.  

Diabilderna

Välj ett tema för bildvisning,  t ex ”Min fjällsemester”. Person1 får i uppgift att berätta till sina  ”bilder” . Person2 och 3 är bilden. De ställer sig helt enkelt stilla i var sin ”krånglig” ställning, Bildvisaren får nu berätta vad ”bilden” föreställer. När han sedan byter bild ändrar person 2 och 3 ställning  och bildvisaren berättar om den nya ”bilden”. Tre till fyra ”bilder” är lagom innan det är dags att låta någon annan ha bildvisning. Man kan också strunta i person 1 och istället låta eleverna räcka upp handen när de vet vad bilden föreställer. Då får man flera helt olika förslag. Självklart är alla rätt

 Föremål är alltid roliga att fantisera kring. Det blir lättare om man sätter in föremålet i ett sammanhang. Här är ett exempel:

Vad jag lånat ur vänners plånböcker

Håll upp föremål inför gruppen och fråga vem som haft detta i sin plånbok och varför? Ta gärna föremål som inte brukar hittas i plånböcker, t e x rakhyvel, strumpa eller dricksglas.

 Det första man måste göra i en grupp är att få dem att förstå hur kul det är att tala och berätta. Det finns en mängd sällskapslekar där man turas om med att stå i centrum, utan att någon straffas eller åker ut. Du kan säkert flera. Dessa passar utmärkt att leka när man vill skapa lust att tala inför en grupp. Här beskrivs två . Båda fungerar i åldrarna 6-100 år.

 Jag är bäst i världen

Ett barn får väja att vara världsbäst  på t ex blommor. De övriga ställer frågor. Vad den världsbäste än svarar så är det rätt. Fungerar bäst om man väljer ett ämne som man är okunnig i.

 Vatten i skon   

Dela in eleverna i två lika stora grupper. Grupp 1 sätter sig på stolar i en rad , sida vid sida. Eleverna i  grupp 2  skriver alla sitt namn på en lapp. Lekledaren samlar in lapparna, därefter får eleverna i grupp 1 var sin lapp med ett namn på.  Grupp 2 ställer sig i kö, går fram en och en och frågar: ”Är du min kompis” Frågar han eller hon rätt barn så säger det barnet ”ja var så god och sitt” och frågaren sätter sig framför.  Har däremot frågaren fel så svarar eleven på stolen: ”vatten i skon!” och då måste frågaren hoppa tillbaka på ett ben och ställa sig sist i kön. Detta pågår tills alla har hittat sin kompis.

Detta är en gammal friarlek. Ursprungligen frågade man:  Är du min fru?

Under denna rubrik kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter från 25 års berättande i skola och förskola.  Det blir en serie korta artiklar med exempel på övningar som man kan använda för att utveckla elevers muntliga berättande och tal. Jag kommer också att skriva om berättelsen som ett redskap för ge kunskap och väcka frågor. Kommentera gärna dessa aritklar och kom med egna idéer, då blir det ändå bättre.

Regler för lyssnandet

En lyssnarskara som inte lyssnar på berättaren, utan pratar med varandra eller sitter och ritar ,kan vara förödande för vilket självförtroende som helst.

Det är vi som vuxna som tar ansvar för att det är ett gott lyssnarklimat i gruppen. Ett sätt att försäkra sig om att man känner trygghet i berättarsituationen är att barnen tillsammans med vuxna gör regler för lyssnandet

Det som kommer upp är nästan alltid liknande.

Här är ett exempel från en 4.e klass :

• Man skall sitta still
• Vara tyst
• Titta på den som berättar
• Fråga efteråt

Listan blir något olika beroende på barnens ålder.

Detta bör alltid göras innan man börjar med berättande bland barn och unga. Vikten av att lyssna aktivt är för övrigt något som man behöver påpeka även för vuxna.

Mikael Thomasson