Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu

Berättarsamarbetet Sverige – Färöarna fortsätter

Efter tre uppskattade besöka av Sagomuseets berättare på Färöarna och färödeltagande på Ljungbyfestivalen 2010 går nu samarbetet vidare. I början av september kommer fyra forskare, studerande och museifolk till Sagobygden för att studera vårt arbete. Det sker tack vare generöst bidrag från Vera och Greta Oldbergs stiftelse.

En kort sammanfattning av vårt marsbesök ur färöiskt perspektiv hittar du här: http://valhalla.norden.org/news-archive/nordiskt-beraettarsamarbete-paa-faeroearna

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Berättelser i mobilen

Nu händer det mycket! Nu kan man ringa från våra sägenplatser i Sagobygden och lyssna på berättelser på svenska, engelska och tyska.Vi samarbetar med OnSpotStory. Vi är i full färd med att sätta upp skyltar om detta på våra sägenskåp.

Samtidigt passar vi på att måla skyltar och skåp. Det blir en spännande sommar. Kommer besökarna att ringa? Vilken respons får vi?

Cecilia Ivars som är praktikant från storytellingutbildningen i Växjö gör pilarna fina.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

”H.C Andersen slog fortællingerne ihjel”

På Färöarna besöker jag en bokhandel och finner Rune T. Kiddes självbiografi Kruseduller,  kragetæer og kreative krumspring (Modtryk, 2007). Ögonblicket senare har jag inhandlat boken. Den måste jag bara läsa. Rune träffade jag på 90-talet när han besökte Ljungby berättarfestival och gjorde reportage för Danmarks radio. 1999 framträdde han själv med berättelser och sånger tillsammans med sina bandmedlemmar. Nöjd konstaterar jag att han framhåller framträdandet i Ljungby som höjdpunkten i hans berättarkarriär.

Krumsprång handlar det verkligen om när man tar del av Runes liv. Han är en tusenkonstnär med alldeles egensinniga, galna, fantasieggande och starka berättelser.

Jag kan inte låta bli att delge er hans tankar om H.C. Andersen:

”Jag havde altid sagt, at H.C.Andersen slog fortællingerne ihjel. Det var naturligtvis grumme polemisk och bevidst provokerende; men noget er der nu om snakken. Han levde i den periode, hvor vandrehistorierne bygyndte at uddø, og han hjalp selv godt med til deres udryddelse ligesom Asbjørnsen, Moe och brøderne Grimm. De skrev vandrehistorierne ned, og på den måde stivnede og døde de. De skrevne historie forholdt man sig til som til en lærebog, en færdigstøbt form til efterligning. Man fortalte fra nu af kun historierne på én måde, for sådan var de jo skrevet ned, og sådan var de naturligtvis også korrekte. Men sådan var det jop slet ikke med de oprindelige vandrehistorier, de havde deres ganske særlige kendetegn.

Kigger man i Evald Tang Kristensens gigantiske historiesamlinger, så vil man opdage, at der i mange tilfælde er nedskrevet måske 15 versioner af den samme fortælling, de er bara slet icke ens. Nogle fortællere har glemt pointen eller digtet en ny, nogle maler og utbygger historien, nogle fjerner elementer eller laver helt nye, steder og personer ændrer identitet. Det er vandrehistoriens kendetegn, den har været i evig forandring. Sådan går det jo, når en fortælling går fra mund til mund i mange, mange led. Der kommer aldrig så meget som bare to helt ens udgaver.

Sådan har jeg altid selv arbejdet som historiefortaller; something old, something new, something borrowed, something blue. Ja, og så lidt stribet hattelak i ny og næ. Andersen burde skamme sig, han har bare lavet litteratur. Rejs en skamstøtte, vi vil have levende fortællinger.”

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Sagomuseets geocachingdag på Helgö

Ja, så här kan det se ut när man letar efter en skatt. Här är det Patrick som är fast besluten att nå toppen och hitta cachen.

I dag på förmiddagen samlades ett 15-tal medlemmar i Berättarnätet Kronoberg på vackra Helgö för att lära sig mer om geocaching. En del var nybörjare, andra hade provat på lite grand och några var riktigt duktiga och fick fungera som lärare. Vi hade en underbar förmiddag och alla var mycket nöjda. Roligare än jag hade väntat mig, sa flera. Vi säger stort tack till Uetp och Bumba i Växjö som  gömt skatterna så finurligt. Bättre kan det bara inte bli.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Geocaching i Sagobygden

Så här såg det ut på Galgbacken i Hamneda när Sagomuseet hade presskonferens om geocaching i Sagobygden. Det är Per Brolléus från Radio Kronoberg som sänder direkt från Galgbacken.

Galgbacken är ett av många spännade utflyktsmål i Sagobygden. Här har Sagomuseet gömt en av de 20 nya sägenskatterna, som man hittar med hjälp av gps. När du hittar skatten kan du ringa ett telefonnummer och lyssna till berättelsen på svenska, engelska eller tyska. På Galgbacken handlar berättalesen om Arvid i Öshult. Han var en notorisk bråkstake och rättade sig aldrig efter lagen. Han betalade inte sina skatter, tvistade med sina systrar om arv, besökte inte nattvarden och gjorde åtskilliga pigor med barn. Folk sa att han försvurit sig åt djävulen för att i gengäld bli rik och leva länge.

Men så  dömdes Arvid till döden och skulle avrättas på Galgbacken i Hamneda. Arvid skickade hustrun till Stockholm för att ansöka om nåd hos kungen. Hur gick det?

Ja, mer berättar vi inte här.

Men vi kan berätta att Galgbacken i Hamneda togs ur bruk i slutet av 1600-talet då tinget flyttades till Ljungby. Men än i dag kan man se stolphålen efter galgen.

Nu är det bara att ge sig ut på skattjakt i Sagobygden. Mer information om hur man gör hittar du på Sagobygdens hemsida www.sagobygden.se. Allt om geocaching kan du också lära dig på www.geocaching.com.

Vill du prova och få hjälp på vägen kom då till Sagomuseet söndag 15 maj kl 12-16. Då lär vi ut hur det fungerar och du kan också låna en gps för att leta skatter kring Sagomuseet.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet, Utflyktstips

Påskdagen

Påskdagen är glädjens dag.
Då uppstod Jesus från de döda.
Påskäringarna hade inte samma makt längre.

Själva solen är glad.
På påskdagens morgon dansar den i glädje
över Jesus uppståndelse.
Den är vackrare än vanligt.
Den hoppar upp och ner, upp och ner.
Många kan berätta att de sett solen dansa.

Om du inte tror mig,
får du själv gå upp tidigt på morgonen.
Solen dansar inte på en gång när den går upp.
Du får vänta fem till tio minuter.

Man kan se det var som helst.
Men det sker endast på påskdagens morgon.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Påskafton

Det var en käring som lurade med sig ett litet barn till Blåkulla.
De skulle lära henne att trolla.

På påskafton blev flickan bjuden på mat.
Det såg så fint och gott ut.
På faten låg goda stekar och korvar.
Där fanns kakor och kringlor.
Men så knäppte flickan sina händer.
Hon läste en bön före maten,
precis så som hon var van att göra.
Hon mumlade lite tyst:
– Gode Gud. välsigna maten. Amen!

Guds namn får man inte nämna hos djävulen.
Nu brast förtrollningen.
Flickan såg hur all den goda maten i själva verket såg ut.

Det var bara ormar, grodor, ödlor och maskar.
och allt äckligt man kan tänka sig.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Långfredag

Den som först vaknade på långfredagen
fick piska de andra i familjen med björkris.
På det sättet skulle man komma ihåg
att Jesus plågats på långfredagen
då han blev korsfäst.
Jesus blev slagen med ris från dvärgbjörken.

Före Jesu födelse var dvärgbjörken ett högt och ståtligt träd.
Som straff för att den vållat Jesus lidande
fick den bli liten.
Den fick gömma sig i kärr och högt uppe på fjället.

Ibland kan man se röda fläckar på dvärgbjörkens blad.
De kallas för Jungfru Marias tårar.
Jungfru Maria grät vid Kristi kors.
Tårarna förvandlades till blod. Det är dessa
som man nu ser på dvärgbjörkens blad.

Per Gustavsson

bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Påskbrev till Trollbjörn Ingeborg

Det här påskbrevet är adresserat till Trollbjörn Ingeborg, Hecklefjell.

I verkligheten hette mottagaren Ingeborg Björn, så påskbrevet med bild och text är en skämtsam anspelning på namnet.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner

Skärtorsdag

En skräddare skulle till en gård och sy.
Han kom dit några dagar före påsk.
Folk sa att käringen på gården var en påskkäring.
Skräddaren blev nyfiken.
Han ville ta reda på om det var sant.
Han vaktade noga på gumman.

Skräddaren låg i ett rum på andra våningen.
Det var en springa i golvet
så att han kunde se ner i köket.
Skärtorsdags morgon såg han genom springan
hur käringen klädde av sig naken.
Hon bröt upp en bräda i golvet.
Hon tog fram ett kohorn med salva i.
Så smorde hon sig med smörjan.
Hon satte sig gränsle över en kvast och sa:
– Upp och ut och över alla trädtoppar.

Sedan flög hon iväg genom skorstenen.

Skräddaren skyndade ner i käket.
Han letade rätt på smörjehornet under golvbrädan.
Han smorde sig på samma sätt,
som käringen hade gjort.
Han satte sig på en kvast och ropade:
– Upp och ut och genom alla trädtoppar.

Så skulle han ju inte ha sagt.
Han kom ihåg fel.
Han skulle ju sagt över trädtopparna
och inte genom dem.
Nu gick det som det gick.
Istället för att flyga över alla trädtoppar
flög skräddaren igenom dem.
Han höll på att bli alldeles uppsliten i röven,
innan han kom fram till Blåkulla.

Där var det fullt av käringar.
Alla hade de knivar och svärd.
De slog och högg varandra.
De ropade:
– Sår idag och helt i morgon.
Då läktes såren till nästa dag.

Skräddaren fick också tag i ett svärd.
Han högg alldeles vilt omkring sig.
Men han skrek:
– Sår idag och sår alla dagar.
Då läkte inte såren.

När han sedan kom hem,
kände han igen alla käringar,
som hade varit på Blåkulla.
De hade stora sår efter skräddarens svärd.
En käring hade tappat sitt ena öra.
En annan hade bara halva näsan kvar.

Per Gustavsson

Bild: Boel Werner

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner