Författararkiv: Per Gustavsson

Profilbild för Per Gustavsson

Om Per Gustavsson

Sagoberättare och författare, www.pergustavsson.nu
by | 21 mars 2012 · 9:35

Stenen i Grönan dal

Jag har åkt skidor i Storlien. En dag skidade jag till Skurdalssjön där den sägenomspunna Stenen i Grönan Dal står på den svenska sidan nära riksgränsen mot Norge. Nu var jag inte ända framme vid stenen, eftersom vädret var dåligt, och inte mycket finns att se på vintern när snön ligger djup.

En gammal spådom är knuten till stenen. Den berättar att så länge stenen står skall jorden bestå, men när den faller omkull är domedagen nära.

En tolkning av ristningen i stenen lyder:

När svenska män taga utländska seder
Kyrkor och kloster rivas ner
Än står stenen i Grönan dal

När skalkar och bovar trivas
Och ärliga men utdrivas
Än står stenen i Grönan dal

När präster bliva bönder
Och bönder bliva vidunder
Då ligger stenen i Grönan dal.

Sägnen säger att det är siarmunken Helge broder Staffan, som ofta förväxlas med Hälsinglands apostel, som ristat stenens vers. Den skulle då varna för reformationen och den lutherska läran.

Men den påstådda inskriften har också använts i precis motsatt syfte. Stenen i Grönan dal i Jämtland nämns första gången i en visa diktad av kyrkoherde Jesper Marci. Han var en hård luthersk kritiker av den återgång till den katolska läran som an ansåg höll på att ske i Sverige under Johan III:s tid. Texten är då liten annorlunda. Hela visan tog Geijer och Afzelius med när de sammanställda sin utgåva av Svenska folkvisor på 1800-talet.

Erik Dahlberg ansåg stenen så märkvärdig att han återgav den i sitt bildverk Suecia Antiqua, som skildrar historiska platser, städer och byggnadsverk. Det var den ena platsen från Jämtland som var med i detta storslagna verk.

När Herman Hofberg 1882 utgav Svenska folksägner, den  första större svenska sägensamlingen, tog han med Stenen i Grönan Dal som den enda berättelsen från Jämtland.

Lärda män har under århundraden diskuterat stenens inskrift och en del har hävdat att det i själva verket är en gränssten med inristade landskapstecken. Eftersom pilgrimer har passerat genom Skurdalspasset under århundraden har ristningarna också tolkats som heliga kors. Sanningen är nog att det är naturen som skapat inristningarna.

Sägnen om Stenen i Grönan dal med sin spådom är i själva verket ett vandringsmotiv. Den är knuten till en sten på Jylland och till en sten i Visby ringmur med årtalet 1772.

Per Gustavsson

Foto från 1930-talet efter konservering.

Litteratur för den som vill läsa mer:
Nils Ahnlund: Helge Broder Staffan. I Oljoberget och Ladugårdsgärde. Stockholm, 1924.
C J Bergman: Gotländska skildringar och minnen. 2 uppl 1906 s. 40ff
Eric Festin: Stenen i grönan dal. På skidor 1935.
Jonas Bid. Renhorn: Stenen i Grönan dal. Tansbyn 1953, Nytryck och översättning av en avhandling på latin från 1737.

2 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Taggat som ,

by | 14 mars 2012 · 8:25

Berättarnätet Kronboberg stödjer berättaraktivitet i Ghana

Vi fick ett brev från Sophie Åström i Göteborg som varit med om att återuppliva det muntliga berättandet i Bolgatanga i norra Ghana. Nu var pengarna slut och de sökte hjälp för att kunna fortsätta med berättarverksamheten. Läs mer om verksamheten här.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Taggat som ,

by | 06 februari 2012 · 19:21

Pelle Båtsman

Omslaget till sagan om Pelle Båtsman berättar att historien handlar om en pojke, ”hwilken, sedan han från ett stort röfwarband räddat konungens af Armenien dotter, blef med henne förmäld, samt efter konungens död blef en mäktig och aktad regent öfwer samma rike”.

Skillingtrycket pryds av Pelle Båtsman ridande på en gast. Som tack för att Pelle betalat den osaliga gastens skuld och denne sålunda får frid, lovar gasten att bistå Pelle Båtsman närhelst han är i trångmål. Vid ett tillfälle när Pelle behöver anlända till Armeniens huvudstad i brådrasket tar gasten Pelle på ryggen och ”ungefär så fort som tanken flyger, nedsattes han midt på torget i Armeniens hufvudstad”.

Sagan om Pelle Båtsman är en av många sagor som handlar om resor till främmande länder och kamp mot troll och andra fiender. Just den här sagan har troligtvis inhemskt ursprung och publicerades i början av 1800-talet i en sagobok och kom sedan ut som skillingtryck. Mickel i Långhult hade säkert hört den här sagan eller läst den innan han komponerade sina egna vindlande äventyrsberättelser.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Litteratur

Taggat som ,

by | 02 februari 2012 · 21:48

Sagor och geocaching

Intresserad av geocaching och sagor? Nu finns en ny underfundig sagocache i närheten av Växjö.

Du hittar den här

Du kan läsa mer om alla skatter i Sagobygden på vår hemsida

Snart kommer det ännu mera. Under Ljungby berättarfestival blir det ett geocachingevent lördag 16 juni, ett event utöver det vanliga. Inom kort  kommer det mer information om arrangemanget.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Taggat som

by | 01 februari 2012 · 8:39

Riddar Finke

Bilden av den dråplige riddaren som sitter bakvänd på hästen, men med huvudet i ridriktningen, utgör omslag till den populära berättelsen om Riddar Finke.

Min utgåva från 1854 har på omslaget undertiteln En högst underbar, aldrig hörd, ganska lustig och nöjsam historia. Titelbladet berättar att det handlar om ”huru han, tre och ett halft århundade innan han blef född, många länder genomwandrat, sett sällsamma ting och slutligen, funnen af sin moder liggande död, blifwit upptagen och ånyo född”.

Det är med andra ord en ordentlig lögnhistoria och förebild till många Münchhausiader och lögnhistorier i folksagor. Sagoberättaren Mickel i Långhult (1778-1860) har med många av motiven från skillingtrycket i en lögnhistoria. Motiven återfinns i sagokatalogen The Types of International Folktales under Tall Tales, och har där numren ATU 1875-1999.

På svenska utkom folkboken om Riddar Finke redan kring 1750 och kom sedan ut i ett stort antal utgåvor. Den baseras på en tysk folkbok, som troligen skrevs under 30-åriga kriget. Den första utgåvan med Münchhausenberättelser utkom långt senare, i England kring 1775.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Litteratur

by | 31 januari 2012 · 8:59

Sverige berättar

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sverige berättar är Sveriges radios berättarprogram i P4. Det produceras av Sveriges Radio Kronoberg och sänds lite då och då under de stora helgerna. I lördags, när det var Kulturnatt i Växjö, arrangerade radion tillsammans med Sagomuseet en offentlig berättarkväll med sagomuseets berättare och med Lisa Syrén, som både presentatör och berättare. Berättelserna väckte både dånande skrattsalvor som aldrig ville ta slut, mer eftertänksamma leenden och djupare begrundan. Berättelserna spelades in och ett ni har alla möjlighet att lyssna till berättelserna under påskhelgen då Sverige berättar sänds långfredag och annandag påsk. I P4 på förmiddagen. I väntan på de här historierna kan alla gå in i radioarkivet och lyssna på gamla program. Klicka här.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Taggat som ,

by | 26 januari 2012 · 9:00

Gustaf Ericsson – en berättare

Häromdagen skrev jag om boken Sagor från Södermanland. Gustaf Ericsson skrev i många fall ner samma saga flera gånger. Över 100 sagor finns i tre olika versioner. I sin inledning till boken frågar sig Bengt af Klintberg vilken version som är lämplig att välja för publicering, den äldsta, den som kanske trognast följer sagespersonens återgivning eller den där Gustaf Ericsson framträder som berättare själv. Bengt har stannat vid det tredje alternativet. Ett argument är att när sagorna ”har framförts av en duktig sagoberättare har dramatiken och komiken förstärkts av berättaren med olika stilmedel.”
I bokens sagourval försöker Gustaf Ericsson ”återge hur det kan ha låtit när en saga berättades efter alla konstens regler”.

Det här gillar jag, att perspektivet flyttas från sagan som skriven text till sagan som en ursprungligt muntlig berättad historia, där berättaren sätter sin prägel på historien.

Gustaf Ericsson är inte bara en upptecknare, han är också en traditionsbärare. Så här kan det låta i en kort skämtsaga.

Kärringen som älskar värmen
En kärring låg en gång sjuk, och man nödgades skicka bud till en präst att han skulle gifva henne den tröst på sjuksängen, som bäst kan passa emellan präster och kärringar som hafva samvete.

Ja, prästen efterfrågade huru hon hade sina räkningar ställda emellan sig och världen. Han afmålade för henne den himmelska glädjen såsom bestående af musik och all möjlig glädje.

– Ja, musik och dans, sade kärringen, har jag aldrig älskat i all min dar, huru rart det än låter.

– Men, tillägger prästen. helvitet består af idel brinnande eld och svavel.

– Just dit vill jag komma, menade kärringen, ty jag har varit frusen och mån om värmen i all min dar.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Taggat som , ,

by | 24 januari 2012 · 10:32

Sagor från Södermanland – ett läsäventyr

En av mina absoluta favoritsagor berättar om När Vår Herre och Sankte Per söker nattlogi. De nekas detta av en rik kvinna och vänder sig därför till en fattig gumma i samma bo som inte bara ger dem sängplats utan också bjuder dem att äta. När gästerna nästa morgon vandrar vidare säger de att som tack ska det som hon börjar med denna morgon räcka ända till kvällen.

Kvinnan förstår väl inte rätt vad det betyder, men den väv hon denna morgon börjar klippa till plagg av, tar aldrig slut och hon klipper det ena plagget efter det andra. När den rika grannkvinnan erfar detta, ångrar hon sin njugghet och hoppas att främlingarna åter ska komma till byn och då ska hon minsann bjuda på det bästa huset förmår. Efter lång till inträffar detta verkligen. På morgonen ger Vår Herre och Sankte Per samma tack till kvinnan.

Hon har en väv liggande framme men tänker att hon först måste gå på ett visst ställe för att sedan kunna klippa i fred. Men det blir det första hon gör den dagen och det tar till hennes fasa aldrig slut och hon drunknar i kärret hon skapar.

Som så ofta förenas tydlig moral och drastisk folklig humor i folksagan. Den här sagan tecknades upp av metallarbetaren Gustaf Ericsson under 1800-talet andra hälft och publicerades, utan att upptecknarens namn angavs, i Bidrag till Södermanlands äldre kulturhistoria band VIII 1895. Det här verket utgavs av Södermanlands fornminnesförening, som Gustaf Ericsson var medlem i. Men han deltog inte i fornminnesföreningens möten, han ansåg att hans rock var för trasig.
Gustaf Ericsson var unik, han var den förste av de stora upptecknarna under 1800-talet som själv var sprungen ur småbrukarnas och arbetarnas led.,

Mycket länge har jag tänkt tränga djupare in i hans sagor, men tiden har aldrig riktigt räckt till. Större delen av hans omfattande uppteckningar finns i dag på Institutet för språk och folkminne i Uppsala, över 7000 sidor. En del av detta har publicerats i de fem banden Folklivet i Åkers och Rekarne härader.

Men först nu kommer hans sagor ut. Det är Bengt af Klintberg som sammanställt ännu en mycket förnämlig dokumentsamling, Sagor från Södermanland, utgiven av Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur. Utgåvan rymmer en innehållsrik inledning där Klintberg tecknar Gustaf Ericssons gärning och en avslutande kommentardel. Boken utgör nr 7 i serien Svenska sagor och sägner, som började utges 1937 med Mickels i Långhult sagor och där de avslutande delarna 11 och 12 utgörs av Eva Wigströms och P.A. Säves uppteckningar. Och det är just i det sällskapet Gustaf Ericson förtjänar sin plats, bland de absolut främsta samlarna av folkdiktning. Och Bengt af Klintberg reser frågan ”om inte Gustaf Ericsson är  den mångsidigast av dem alla.”

Det är bara att tillägga: Köp boken, läs den och framförallt berätta sagorna. Det är inte alla dagar det kommer ut en samling med härliga, fräscha och mindre kända sagor på nära 400 sidor.

Per Gustavsson

PS Boken finns till försäljning på Sagomuseet för 250:-. Beställa här.

3 kommentarer

Under Litteratur

Taggat som , ,

by | 17 januari 2012 · 7:59

Blå Fogel

Den här svenska folkboken är en översättning av Madame d´Aulnoys kända fesaga Fågel Blå från 1696. Den har kommit ut i många upplagor i Sverige, den äldst kända är från 1794. Sagan har den långa undertiteln: Huruledes en ung konung blef af ett Troll, genom dess list uti Blå Fogel (till en Papegoja) förwänd, i hvilket tillstånd han uti 7 år uthärda måste; men emedlertid fägnade síg af sin Kärastes Samtal intill dess afunden honom sådant nöje afskar, hwaröfwer han så när kommit om lifwet, dock ändteligen befriad, och kom till sin förra gestalt igen.

Sagans slut återfinns också i en Grimmsaga.

Mitt exemplar är tryckt 1824. Observera bildens likhet med den som prydde sagan om Guldgåsen 14 år senare.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Att berätta

Taggat som , , ,

by | 12 januari 2012 · 14:38

Guldgåsen

I år är det 200 år sedan Bröderna Grimm publicerade den första delen av sin sagosamling Kinder- und Hausmärchen. Under brödernas livstid utkom samlingen i sju ständigt bearbetade upplagor.

I Sverige spreds många av sagorna i billiga skillingtryck. Jag är övertygad om att dessa små häften på några få sidor bidrog till att utöka den muntliga berättarens repertoar och att de även kom att traderas muntligt. Vi har att göra med en växelverkan mellan muntligt och skriftligt, som är allt för lite utforskad.

Skillingtryckets första sida har ofta en naivt uttrycksfull bild. Jag ska publicera en del sådana här små bilder på bloggen. Det blir bilder från såväl Grimmsagor som andra samlingar. Bilden ovan illustrerar En mycket nöjsam, lärorik och märkwärdig historia om Guld-Gåsen.  Sagan finns hos Bröderna Grimm.

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Litteratur

Taggat som , ,