Idag publicerar vid en tredje berättelse ur Börje Lindströms bok På kyrkogården i södra Lappland.
Jag satt alltid på kökspallen
vid diskbänken, en meter från spisen.
Åt han frukost lagade jag den
åt han lunch lagade jag den
åt han middag lagade jag den.
Han satt ensam
och åt vid bordet, tog en tugga
och kikade ut över vägen.
Jag satt på min pall
med tallriken i knäet och åt maten.
Varje år cyklade jag ut på landsvägen
och ner på grusvägen
mot Daniel-Petters och hjortronen.
Jag gick ut på myren
under de höga elledningarna
som de byggde
året jag trodde på kärleken.
Jag gick med min hink
och plockade myrbären
och kände hur mina hårnålar
för varje steg jag tog
tog upp kraften
där uppifrån ledningarna
som snälltåget jag en gång såg i Vännäs,
det gnistrade om det!
Och när hinken
var full cyklade jag hem
och ställde den i skafferiet
och satte mig på pallen
bredvid spisen
fylld av kraft
att leva ännu ett år.
[Elisabet Moritz]