Kungligt besök.

Häromdagen när jag öppnade köksdörren satt det en kung på trappan! Nej, det var inte Karl Gustav som kommit för att prata barnbarn över en kopp kaffe. Utan det var fåglarnas enhälligt valda kung, Kungsfågeln. Hur han hamnat på min trappa är en gåta, men han verkade lite omtumlad och jag lyfte upp honom och bar försiktigt in honom i värmen. Jag var ju inte förberedd på ett sådant celebert besök och hade således inget lämpligt att bjuda på. Men efter en stund piggnade han till och då bar jag ut honom i storskogen bakom mitt hus och satte honom i en gran där jag vet att kungsfåglar trivs bäst.

Som tack för hans visit kom han och sjöng för mig gömd inne i en lite mindre gran de närmaste dagarna efter vår träff och då förstod jag att han hade uppskattat min inbjudan.

Men varför kallas denna vår minsta av fåglar kungsfågel, kanske du undrar. Låt mig berätta sagan om hur fåglarna valde kung:

Det var nämligen så att för länge sedan så bestämde fåglarna att de också skulle ha en kung. Men vem skulle de välja? Då bestämde de att den som kunde flyga högst han skulle bli kung över dem alla.  Örnen, han såg sig som den självklara kandidaten och flög iväg högre och högre upp. Långt högre än alla de andra. När han nu svävade högt uppe bland molnen ropade han självsäkert: Jag är högst! Jag är kung!

Men då hördes plötsligt en svag stämma: Jag flyger högre! Jag är kung!

En liten fågel hade gömt sig i örnens fjäderdräkt och nu svävade den ovanför örnen. Då fick den namnet Kungsfågeln och det kallar vi den än idag.

Hilde Persson