Jack Dalton är Storyteller, men vad heter det på svenska?
Och vad sysslar du med då? Med jämna mellanrum får jag den frågan och jag vet aldrig riktigt vad jag skall svara. Oftast förklarar jag noggrant vad jag gör, det brukar bli en mindre föreläsning. Anledningen är att det helt enkelt inte finns något bra ord för det jag sysslar med. Muntlig berättare låter träigt likt en stubbe och dessutom fattar folk inte vad det är. Sagoberättare får människor att nicka som om de förstod, men det gör de inte. Storyteller är engelska och dessutom förknippas det numera med varumärken och marknadsföring. Vad kallar du dig? Finns det något bra ord för det vi gör?
Sagobygdens Blogg 
Jag tycker ”berättare” är ett fint ord. Det innefattar precis allt.
Jag håller med dig Mikael!
Säger jag ”berättare” får jag direkt frågan om vad jag berättar och då blir det ju ändå den där föreläsningen om vad det är jag gör och vad det är jag berättar.
Kanske skulle vi ge BNS i uppdrag att söka förslag till svar på frågan ute i medlemsföreningarna?
”Jobbar du som berättare” frågade en elev i fjärde klass. När jag gav ett rakt och enkelt svar: ”Ja, det gör jag” då sa han bara: ”Värsta coolt”
Jag kallar mig berättare, berättarpedagog eller berättarkonsulent, beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i. Ibland sammanfattar jag allt det där med begreppet ”kulturarbetare.”
Jag tror att dilemmat är vanligt för många kulturarbetare. Att presentera sig som skådespelare kräver också sin förklaring, eller musiker, konstnär, dansare, filmarbetare m.m. Eller dramapedagogen som alltid får förklara vad det jobbet innebär. eller förskolläraren som alltid får höra att hen bara leker på jobbet. Visst är det aningen ”besvärligt” ibland men värre vore det nog om ingen frågade alls.
Engelska ord och uttryck ska vi undvika så länge vi har väl fungerande ord på svenska. Berättare och muntligt berättande är beskrivande, tydliga och enkla begrepp, tycker jag.
Att låta BNS göra en undersökning bland medlemmarna om vad vi ska kalla oss kanske är en bra idé men jag tror att det blir mer fart i den diskussionen om frågan slängs ut på Ratatosk.
Berättare som grund. Men då man jobbar i ett samhälle då alla från filmare och skådespelare till reklambyråfolk och författare kallar sig berättare så brukar jag ibland säga ”Muntlig berättare” för att klargöra, alternativt ”Scenberättare” för att klargöra att jag gör scenkonst. Själv är jag inte förtjust i att kalla mig ”storyteller”, känns lite krystat och jag tycker att det har samma begränsning som ”Berättare” då det kan ha så många betydelser.
Berättare, kort och gott
Jag tror det är väsentligt att skilja på scenberättande och annat muntligt berättande.
Jag kallar mig faktiskt sagoberättare. Det passar mig bra, eftersom jag mest berättar traditionell folkdikt såsom sagor och sägner. Att jag sedan i regel får förklara vad jobbet innebär är bara ett plus. Då får jag möjlighet att tillägga att jag berättar mycket för vuxna och vidga frågarens syn på begreppet saga. Sagor var i hög grad just berättelser för vuxna människor med deras längre livserfarenheter.