Första festivaldagen

Jag ljög för er! Detta är bara min femtonde festival. Jaja, alla berättare ljuger lite ibland…. eller mycket.

Vilken invigning ikväll! Jag kom till församlingshemmet med en begynnande huvudvärk….  Men så fort som gruppen Yggdrasil spelade sitt första ackord, försvann huvudvärken. Poff – borta. Vilka härliga musiker – visst hade jag hört att de skulle vara bra men att de var SÅ bra. Musikerna följdes av västerbottniska berättare där vi bl.a. fick höra om mannen i bilen som överrumplades av snöstormen …. och en liftare mitt i skogen. Vem var hon som fick honom att berätta om sitt liv? Det var knäpptyst i församlingshemmet när vi fick höra om lappen som hon lämnat kvar i bilen.

Så fick vi en försmak av färöisk berättarkonst – en liten sorglig historia om hunden som … dog. Suck. Och sen kom Marie Bergman med sin otroliga röst och scennärvaro – åh vi rös och njöt. Och så till slut tre makalösa Stockholmsflickor som fick oss att jubla i sin performanceföreställning om städning. Jo, det är sant!

Öppet forum idag på eftermiddagen var klart intressant. Kompisen klarade sin uppgift som sammanhållare alldeles utmärkt. Vi diskuterade om berättande i ”pausrum”/mellanrum, om hur man skulle kunna få in det muntliga berättandet mer i skolan, på biblioteken och i kulturskolorna. Oj vad vi blev engagerade och lyssnade på varandra. Ni skulle varit med! Annars kan ni nog så småningom gå in på berättarnät Sveriges hemsida och kolla om där ligger någon info.

Jag sitter här på sagomuséet och skriver i natten och hör hur de minglar i rummen intill. Trött är jag. Nöjd. Men nu måste jag gå och lägga mej så jag orkar berätta imorgon bitti klockan halv sju! Då är det min tur att vara berättare på maratonberättande. Det börjar vid midnatt. Och det sänds på radion hela dygnet. Attans!

Skriv gärna någon kommentar nedan!

God natt och god sömn jag önskar er.

Gunilla Brodin