Det sägs att Sankt Nikolaus håller vakt på himlens västra port för att hindra solen att smyga sig ut och därmed lämna världen utan ljus och värme. I den rumänska folktraditionen agerar han som Guds spejare mot Djävulen. I samband med stora kristna högtider, nattetid, öppnas himlen en kort stund och då kan man se honom sittande vid bordet på Guds högra sida. Han bevakar den sanna tron och straffar de som inte följer den, genom att slå dem med ett hasselspö över händerna.
Sankt Nikolaus var en historisk person. Han levde under de romerska kejsarna Diokletianus och Maximilianus (284-305) och gjorde sig vida känd för sin stora mildhet under sitt eremitliv. Sedan utnämndes han, av den bysantinske kejsaren Konstantin, till biskop av Myra. Förmodligen dog han år 342, men innan dess deltog han i den ekumeniska synoden i Niceea, år 325. Kyrkomötet hade stor betydelse för utformningen av den kristna tron för det var då som den ariska doktrinen blev bannlyst. Arianus, denna kätterska läras grundare, deltog också i den kyrkliga debatten. Det sägs att, under den heta dispyten, biskopen Nikolaus reste sig från sin plats i samlingen, gick fram till Arianus och örfilade honom. Det var en oerhörd handling, särskilt med tanke på att den hade begåtts av någon som var känd för sin legendariska mildhet. Hans gest har överlevt i de kristna legenderna, som symbol för det rättfärdiga straffet. I dessa historier omvandlades kyrkomannens spira till ett hasselris. Därifrån stammar spön som trotsiga barn får som ”gåva” natten till 6 december.
Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 