Den fräcka, rödsvansade räven dyker ofta upp i den folkliga diktningen. Mickel kallades han – ett så kallat noanamn som användes istället för det rätta namnet. För nämnde man honom vid hans rätta namn kunde det kalla honom till gården – och hönshuset – och det ville man inte gärna.
Ordspråk och uttryck om räven hör till de områden som jag ofta får frågor om. Vad menar man egentligen med att säga att någon är listig/slug som en räv eller att han/hon har en räv bakom örat?
I bondesamhällets folklore hade räven rykt om sig att vara ovanligt listig och förslagen. Det sades att han aldrig jagade nära sin egen lya, för att inte avslöja för jägarna var den låg. Räven lyckades ofta överlista människorna och ta sig in i hönshuset för att ta ett par hönor, det såg inte människorna på med blida ögon. Mickels rykte var därför inte det bästa. Att säga att någon är slug som en räv antydde också att denne var lite lömsk
Men jämförelsen med räven kan också göras med en viss beundran, som kanske har blivit tydligare idag då färre av oss har ett hönshus att försvara. När vi säger om någon att han/hon ”har en räv bakom örat” eller ”är en gammal räv” så menar vi ofta någon som har varit med ett tag och känner till alla tjuvknep – och inte är rädd för att använda dem om det kniper.
Tora Wall, folklorist vid Nordiska museet
bild: Mia Einarsdotter, ur boken När svanarna flög ikapp, Små sagor och ramsor om djur (Sagomuseet 2007)
Sagobygdens Blogg 