I två tidigare inlägg här på bloggen har jag skrivit om Linné och Sagobygden. Här följer ett litet PS om hur Linnés namn lever kvar i barns lek och muntliga diktning.
När jag var liten åt familjen ibland kyckling som söndagsmiddag. Då var jag och min tvillingbror angelägna om att hitta önskebenet. Det kallas även gaffelben, eftersom det är y-format. Vi tog tag i varsin ände av benet och drog isär det. Den som fick den största biten av benet fick önska sig något.
Det här minnet aktualiseras när jag läser författaren Jesper Högströms självbiografiska bok Smultronstället. Han skildrar hur han och hans bror tävlade om vem som fick den största biten och därmed fick önska sig något. Den som vann skulle önska sig något tyst, inte tala om önskan, och sen säga med hög röst: ”Carl von Linné, måtte detta ske!”
Detta är helt nytt för mig. Inte heller nämner Fredrik Skott det i sin bok Vardagsskrock, där han skriver om traditionen, som framförallt blev vanlig i Sverige under 1900-talet. I Storbritannien är traditionen känd redan på 1600-talet. I USA förknippas den med kalkoner.
Är det någon av er som känner till det här uttrycket?
I Skotts bok hittar jag uttrycket använt i ett annat sammanhang. När två personer råkar säga samma sak samtidigt, ska man tumma med varandra och önska sig något och samtidigt säga ”Carl von Linné, måtte detta ske!” Skott uppger att uttrycket var vanligt på 50-talet.
Det är möjligt att uttrycket smittat av sig till en annan tradition och att Högströms och hans brors ritual var högst personlig. Men det visar också att uttrycket levt vidare i barns mun in på 70-talet.
Vill du läsa mer om önsketävlingen finns ett inlägg på facebook här.
Sagobygdens Blogg 