http://www.facebook.com/home.php#!/pages/Sagomuseet/265077118608?ref=ts
När Gud skapade världen
Hela min värld är vit och jag fryser. I detta läge kan jag bara värma mig vid en saga, då blir det solsken i mitt sinne.
När Gud skapade världen hade han ingen färg kvar till snön. Gud bad snön låna lite färg av någon av blommorna, de hade fått i överflöd av Guds färger. Snön blev glad och skyndade fram till rosen och bad om färg. Men rosen vände ryggen till och sa: ”Du kommer att döda mig med din kyla, så du får ingen färg av mig” Snön fortsatte till den ena blomman efter den andra, vackra och färgrika, men alla var lika kalla och nekade honom färg. Då drog sig snön undan och grät. Bredvid honom stod en liten oansenlig blomma som undrade varför han var ledsen. Snön berättade, att eftersom han inte hade någon färg skulle han komma osynlig med sin kyla och då vara till fara för allt levande, han skulle bli farligare än vinden. ”Du kan få av min färg”, sa snödroppen och så blev snön vit. Därför är snön så ömsint mot snödroppen och låter den blomma i sin famn.
Monika Eriksson
Sagoberättande för invandrakvinnor
Idag har jag berättat en gammal folksaga för de unga invandrakvinnor jag träffar varje vecka. Den handlar om en flicka från en liten folkgrupp som lever i Kina. I hennes by härjar torkan. Vid flickans försök att skaffa vatten till byn sjunger hon fram drakkungens tredje dotter. Tillsammans trotsar de båda drakkungen och får så tillbaka vattnet till byn. Drakkungen förskjuter förstås sin dotter och hon följer med människoflickan till byn. Där trivs de och de sjunger när de arbetar ihop. Deras sång lockar kvinnor till byn för att lära sångerna. Än idag samlas kvinnor vid den sjunde fullmånen för att sjunga flickan och drakkungens tredje dotters sånger.
Om igen förundras jag över folksagornas oerhörda kraft. Jag som läst sagan flera gånger och tänkt igenom den ännu fler gånger ser så mycket i sagan. Så mycket såg jag inte när jag som mycket ung slukade sagor och så mycket såg nog inte de unga kvinnorna jag berättade för idag. Men jag tror att mitt sagoslukande gav mig mod att protestera när orättvisorna blivit för stora. Min förhoppning är att också de här unga tjejerna får några droppar mod för varje saga de hör.
Monika Eriksson
Johannisörten
Det har väl inte undgått någon att jag gillar historier om växter. Många gånger har jag berättat om Johannisörten, denna märkliga lilla gula blomma, som färgar fingertopparna mörkt röda när man tar i den. Vi har alla hört legenden. Det var Johannes döparens blod som spilldes på marken när hans huvud höggs av. Där blodet flöt, där växte örten upp och därifrån har den sitt röda färgämne.
Men att den var en helig växt långt före alla kristna legender, det lärde jag mig nyligen. I boken ”Växterna i de gamlas föreställningar, seder och bruk” av J. Henriksson (1911) läser jag att det var guden Odin som var upphovet till Johannisörten. Odin hade, trött efter en lång resa, lagt sig att sova in en grotta. Det var just vid sommarsolståndet. Då trängde ett vildsvin in i grottan och sårade honom med sina betar. Blodet rann, och där det sögs upp av marken där sköt Johannisörten upp sina stänglar.
Det är riktigt kall vinter. Jag gräver i kylskåpet. Jodå, längst in står snapsflaskan kvar sedan i julas. Johannisörtsbrännvin, lagom till en sup åt oss var. Jag häller upp av den gnistrande röda drycken i tre små glas. Värmande för blodet och för själen när temperaturen denna kväll kryper under minus arton.
Till sommaren ska jag plocka fler, många fler.
Anna Lilljequist
Bloggens författare
Än så länge är det Mikael Thomasson och Per Gustavsson som skrivit i denna blogg. Så småningom kommer du att kunna läsa inlägg från betydligt fler författare. Tanken är att vi skall ha skribenter med olika infallsvinklar och erfarenheter. På det viset hoppas vi kunna spegla många sidor av det muntliga berättandet. Klicka på https://sagomuseet.wordpress.com/forfattare/ och läs mer om bloggens skribenter.
Sagolek
Med yngre barn är denna dramalek ett utmärkt sätt att bearbeta en saga . Det går till så att man inleder med att berätta. Därefter dramatiseras berättelsen genom att alla gör samma roll samtidigt. Det är alltså ingen teater där man skall visa sig för varandra, utan ett sätt för barnen att leva sig in i berättelsens händelser och karaktärer.
Exempelvis kan man efter sagans slut säga : ”Nu leker vi att vi är Rödluvan som går ut i skogen.” Därefter går man själv ut i rummet och låtsas bära korgen med mat. Barnen följer efter. På detta vis går vi igenom scen efter scen i sagan. Vi är vargen som ryter, jägaren som dödar vargen och Rödluvan som är lycklig över att ha blivit räddad. I denna övning är det viktigt att den vuxne själv deltar. Det kan vara bra att vara två vuxna. Då kan en leka med liv och lust och den andra fokusera på de barn som eventuellt kan behöva hjälp på olika sätt.
Mikael Thomasson
Under Att berätta, Pedagogik
Att träna barn i att tala och berätta
Det finns tre huvudsyften med att träna barn i att tala och berätta.
- Att de skall våga tala inför grupp.
- Att de skall utveckla sitt språk i allmänhet och talspråk i synnerhet.
- Att de skall träna sig i att lyssna på varandra.
I berättarsituationen har man ovanligt stora möjligheter att träna sig i att visa varandra respekt och ta hänsyn. När man står ensam inför andra, blir det extra tydligt för alla inblandade hur viktigt det är vara hänsynsfull. Skall man våga tala inför grupp måste man känna att folk vill lyssna. Visar folk att de vill lyssna så växer talarens självfortroende och man vill tala mer.
Berättarövningarna blir då ett sätt att utveckla självkänslan hos barnen.
Det är vi som vuxna som tar ansvar för att det är ett gott lyssnarklimat i gruppen. Ett sätt att försäkra sig om att man känner trygghet i berättarsituationen är att barnen tillsammans med vuxna gör regler för lyssnandet. Och att vi tränar oss på att ställa nyfikna frågor och ge beröm till varandra.
Mottot är: Klaga aldrig, beröm så mycket du kan!
Fler inlägg i detta ämne kommer.
Mikael Thomasson
Under Att berätta, Pedagogik
Samarbete med Blekinge tekniska högskola
Läs om Sagomuseets samarbete med Blekinge tekniska högskola på Reaktporbloggen: http://reaktorsydost.wordpress.com/2010/01/20/sagomuseet-i-spannande-samarbete-med-bth-studenter/
Brudehall – en vintersägen
Längst söderut i Osbysjön i norra Skåne ligger Brudehall. För många år sedan skulle ett brudfölje köra över den isbelagda sjön till kyrkan. Men isen brast och alla i brudföljet föll i vattnet och drunknade utom bruden. På något märkligt sätt lyckades hon hålla sig fast vid klippan i sjön. Efter ett tag upptäcktes hon av folk i gårdar nära sjön som lyckades rädda henne. Klippan kallas sedan dess för Brudehall och det sägs att det fortfarande syns märken efter hennes händer i stenhällen där hon höll sig fast.
En del berättar att bruden alls inte överlevde, utan att även hon drunknade. Hon visar sig stundom vid stenen när mörka moln ligger över sjön och solen för ett kort ögonblick bryter igenom.
Det finns många öar runt om i landet som uppkallats efter ett drunknat brudpar. I Värsjön, också i Göinge i norra Skåne, druknade ett brudpar som var på väg över sjön till kyrkan i Röke. Ön där detta ska ha hänt kallas för Bruda buske. Här har folk nattetid sett en båt med vitklädda människor och egendomliga vita fåglar.
Per Gustavsson
foto: Steve Anderson
Det perfekta ordparet
Om man vill träna elevers förmåga att uttrycka sin fantasi i ord, kan man göra följande övning:
Vi leker att vi är uppfinnare som är på konferans. Alla går vi runt och hälsar på varandra. Person nummer ett tar två substantiv och gör till ett sammansatt ord , t ex Tejp-Släde. Han säger därefter till person nummer två:
”Hej, jag har hört att du har uppfunnit en tejp-släde, kan du förklara hur den fungerar”. Person två improviserar sedan fram ett svar. Det kan låta så här:
”Hej, jag har hört att du har uppfunnit en tejp-släde, kan du förklara hur den fungerar”. Person två improviserar sedan fram ett svar. Det kan låta så här:
”Jo, du förstår, man tar en bit tejp och kastar den på ett dammigt golv. Tejpsläde är det som fastnar när man har låtit tejpen ligga en stund på golvet. Det blir grått och luddigt, med utstickande vitt, formas till små slädar”
”Tack, tack”, säger person nummer ett och går vidare till nästa person för att fråga eller berätta
Denna lek fungerar bra med elever från sex år och uppåt.
Övningen heter ”Det perfekta ordparet” och finns i boken ”Fantasins grammatik”, skriven av Gianni Rodari .
Mikael Thomasson
Under Pedagogik
Sagobygdens Blogg 