Författararkiv: Sagomuseet

Mycket tyder på att sommarens besökssifror kommer att slå alla rekord. Dag efter dag har vårt lilla museum fyllts av nyfikna besökare i alla åldrar. Framförallt är de barnfamiljerna som upptäckt oss, men det är även äldre människor som är intresserade av folktro och historia. Vi som arbetar på museet glädjer oss förstås åt denna framgång.

Älskar att berätta och att lyssna på berättelser. Tråkigt nog blir det långt mellan gångerna och jag känner att det hade varit roligt att ”träna” ihop i en grupp.
Känner du på samma sätt kanske du vill vara med?
Om intresse finns, tänkte jag starta en berättargrupp här i Ljungby under hösten 2012.

 Vi träffas en kväll var tredje vecka då vi fikar, berättar, lyssnar, stöttar, skrattar och ger feedback.
Är du intresserad?
Hör då av dig till mig!
Tel: 0733-560525
Mail: brittmarie.ljung@telia.com
Hälsningar:
Britt-Marie Ljung

Årets festival avslutad och det är dags för mig att skriva min sista bloggpost vilket jag gör hemma i Stockholm. De som hade turen att kunna stanna i Ljungby på tisdagen kunde bla se Neppe Petterson från Finland berätta om Bemböleborna. De kunde också njuta av Randi Maitil när hon levererade historier om övernaturliga varelser på Färöarna eller höra Stockholmaren Bosse Almén filosofera om en helt (o)vanlig död. Min egen avslutning blev kvällen innan då jag och andra Stockholmare bjöd på skrytsamma historier från huvudstaden. Övriga deltagare var eminente Bosse och Marina Granlund som ni ser på bilden nedan. Dessutom berättade Eva Graus, Pelle Olsson, Kerttu Jokela, Sara Eriksson, Helen Dejke och Josefin Andersson från Skara. Det blev en mycket uppsluppen berättarkväll på Märtas kafé vilket interiörbilden ovan visar. Både publiken och berättarna var på ett strålande humör. Ändå känner jag sorg för samtidigt som jag och alla andra huvudstadsbor berättade var en annan Stockholmare, Mikael Öberg,  i elden med Tristan och Isolde. Alla som hade sett föreställningen om kärleksparet med förhinder var helt tagna, vilket vi fick veta på eftersitsen.

Nu är det slut på Ljungby berättarfestival för i år och jag tackar för mig med dessa ord. Jag kommer garanterat tillbaka till Ljungby. Gör ni?

/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen

Jag fick se Kajsa Bolin två gånger under festivalen. Det är stor berättarkonst och hon gjorde starkt intryck och publiken älskade henne. Kajsa använder en scenpersonlighet som helt utgår från sig själv. Jag gissar att det är KAJSA dvs Kajsa i överdriven tappning men jag har naturligtvis inte en aning. Denna person är en positiv, tragikomisk figur som hamnar i verkliga situationer som Kajsa sätter under lupp och tolkar. Och vi får höra hennes känslor, hennes reflektion av sig egen verklighet och det blir väldigt spännande och roligt på samma gång. Det övergår i skrönans form och Kajsa blandar poesi och berättande med akrobatik. Kan jag kalla detta fräscht i berättarsammanhang? Jag vet inte men jag gör det ändå.

/ Johan Theodorsson, berättare och gästbloggare under festivalen

Måndagen bjöd på flera godbitar varav mimaren och berättaren Antonio Rocha var en. Han visade oss tre berättelser av olika karaktär. Han avslutade med en ren mimberättelse och  jag vill gärna visa en minut från den för alla som inte sett Antonio. Håll till godo med Ikaros.

/ Johan Theodorsson, gästbloggare på Ljungby berättarfestival

Fyra berättarföreställningar på fyra timmar.

Said Dibaj spelar egna kompositioner och Amir Mirzai berättar krigshistorier från Iran.

Kajsa Bolin hittar ett spännande möte under sin föreställning Verkligehtens kusin.

Siw Svensson levererar sagor och sägner på småländska.

Sam Cannarozzi berättar om vandrarens fem farmödrar.

/ Johan Theodorsson, gästbloggare

Det här blev ett tungviktsmöte i musik. Jan-Olof tolkar Olle Adolhson och vi får höra ett brett spektrum av både kända men okända visor. Olles kompositioner av både Nils Ferlins och Ruben Nilssons texter är en nyhet för mig. Konserten är oerhört stilfullt komponerad med spännande anekdoter från Jan-Olofs möten med Olle, med klangfullt gitarrspel och inte minst gillar jag konsertens dramaturgi. I Sigge Skoog kommer en tår i mitt öga precis som det ska vara tre sånger från slutet. Konsertens peripeti. Vi får en a cappella-version av Konstnasaren och en avslutning med Okända djur som Jan-Olof visslar och vi i publiken fyller i med texten. Allsång. Det finns en chans till att se Jan-Olof på ”Sägenresan” kl 12.00 på tisdag. Ta den chansen.

/ Johan Theodorsson, BNS vice ordförande och gästbloggare under festivalen