Författararkiv: Per Gustavsson

På fredag startar Ljungby berättarfestival. Vad är naturligare än att veckans sägenresa går just till Ljungby.

En ljuvlig sommardag lovade en ung pojke, som bodde i trakten av Ljungby, en flicka evig trohet. Sommaren gick, det blev höst  och året gick mot sitt slut. På julnatten bestämde sig ynglingen för att vaka in julnatten, för att verkligen se att det skulle bli de två. För det är just på julnatten man kan skåda in i framtiden.

Han gjorde som gammalt folk sa att man skulle göra, Han satt alldeles tyst vid ett bord. På bordet hade han ställt tre bägare. Det ena med brännvin, det andra med öl och det tredje med vatten. På natten skulle sedan den blivande makan visa sig i en syn och bjuda honom att dricka. Tog hon brännvinet skulle han bli en drinkare. Tog hon vattnet skulle de bli fattiga. Tog hon bägaren med öl skulle de leva gott och rikt tillsammans.

På natten uppenbarade sig flickan. Men hon lyfte ingen bägare. Hon såg på honom med sorgsen blick. På kläderna hade hon stora blodfläckar. Vålnaden försvann lika hastigt och ljudlöst, som den kommit.

Vad skulle det här betyda? Snart glömde pojken synen och han glömde även bort flicka han lovat sin trohet. Han blev kär i annan. Vad skulle han göra? Han var ju bunden vid löftet. En sen kväll gömde han sig i skogen och när flickan kom förbi rusade han fram och stack kniven i henne och gömde kroppen. Det var denna händelse som julnatten varslade om.

Men mordet upptäcktes och pojken dömdes till döden. Han halshöggs på galgbacken i Ljungby.

Galgbacken i Ljungby lära ha legat nära rondellen på Märta Ljungbergsvägen vid Sunnberbohov, precis väster om rondellen där Norrleden skär åsen.

Per Gustavsson

Vad finns det för bakgrund till föreställningen om puken?

Mjölken som gav smör och ost var en mycket värdefull tillgång i självhushållningens dagar och bidrog till att ge nödvändiga kontantinkomster. När korna gav sämre med mjölk än tidigare var det lätt att tillgripa en magisk förklaring: illvilliga häxor hade varit i farten.

I själva verket berodde sinande kor ofta på dåligt foder, små mörka och trånga ladugårdar och sjukdomar. Tjuvmjölkningen förekom också. Det var tydligen också så vanligt förekommande att Kongl. Maj:t fann det nödvändigt att skärpa straffet för denna handling. Så här låter det i en förordning från 21 januari 1773:

Göre witterligit, at ehuru Lagen uti 43 Cap. 4§ Missgärnings Balken stadgar, at then, som miölkar annor mans ko, får eller get, skal stå wid tingsdör eller rådstufwudör en tima med miölkekäril i handen; Så hafve Wi likwäl måst förnimma, at thetta straff icke warit tilräckeligt, at förekomma en slik odygd, hwilken nu, mera än förr utöfwas. Och hafwe Wi förthenskuld Oss föranlåtne, härigenom i nåder förordna, at then, som miölkar annor mans ko, får eller get, bör, föruthan det, som Lagen i förberörde måtto therom innehåller, therjemte straffas, man med sex par spö, och qwinna med fem par ris, och ärsätta wärdet af thet, som således blifwit borttagit, hwilket straff, när något thermed oftare beträdes, skal hwarje gång ökas, för then förre med try par spö och för then senare med tu par ris. Föröfrigt, och på thet en hwar må hafwa så mycket wissare warning, at ackta sig för thenna wanart och then thera följande olägenhet, wele Wi, at thenna Wår Rådiga Förordning skal årligen Walborgsmässo tiden af predikostolarne allmänneligen upläsas, samt i städerne anslås på tullportarne. Til yttermera wisso hafwe Wi thetta med Egen hand underskrifwit, och med Wårt Kongl. Sigill bekräftat låtit. Stockholms Slott then 21 januarii 1773. GUSTAF.

Per Gustavsson

I den lilla byn Ösa i Ås socken en mil norr om Östersund fanns det en gång en trollkäring som kallades Mångsmarja. Folk sa att hon hade en puke. En puke såg ut som ett grått garnnystan, men det var ett förtrollat nystan. Den rullade iväg till främmande ladugårdar och sög på kornas juver. Så rullade den hem igen och spydde upp mjölken i en träbytta som käringen satte fram. Den som hade en puke hade alltid mjölk och grädde.

En karl som hette Stefanus hade hört talas om hur man skulle ta reda på vem som ägde en puke. En torsdagsnatt när månen stod i nedan skulle man bränna nio olika sorters ved i en korsväg. Då var ägaren tvungen att visa sig.

Nära Ås kyrka möts landsvägen från Östersund och Ösavägen. Dit gick Stefanus och gjorde upp en eld av nio sorters ved. Plötsligt kilade en liten mus mot elden. Stefanus slog med en käpp efter den och träffade den på nosen. Musen försvann i mörkret.

Nästa dag såg Stefanus att Mångsmarja hade ett stort sår i ansiktet. Det läkte aldrig och hon hade det resten av sitt liv. I kyrkan satt hon alltid och torkade det öppna såret.
Alla förstod att det var Mångsmarja som hade varit förvandlad till en mus och ägde puken. Nu hade man bevis på att hon verkligen var en trollkäring. Puken miste också sin kraft.

Om du nu råkar ut för en puke är det bara att leta upp det här vägskälet vid Ås kyrka så blir du kvitt den. Med gps är det lätt att hitta dit: N 63°14.854´, E 014°34.194´.

Per Gustavsson

PS I Småland kallas mjölktjuven för mjölkhare och i Åmgermanland för bjära. Så här ser mjölkharen på Sagomuseet ut:

foto: Steve Anderson

Kungsängsliljan är Upplands landskapsblomma. Den växer rikligt på Kungsängen strax söder om Uppsala stad. Varför växer den just där?

I slutet av 900-talet stod här ett blodigt slag. Den svenske kungen Erik Segersäll kämpade mot systersonen Styrbjörn.

Styrbjörn var fullvuxen redan när han var 12 år gammal. Han var starkare än de flesta män och  kallades därför Styrbjörn Starke. Styrbjörn krävde halva riket i arv efter sin fader. Erik Segersäll skickade då bort brorsonen på vikingafärder till främmande länder. Styrbjörn gifte sig med den danske kungens dotter. Med en stor flotta seglade han sedan till Uppsala. Kung Erik mötte Styrbjörn Starke och hans danska män på Fyrisvall. Erik offrade i Uppsala tempel åt Oden, Styrbjörn i sitt läger åt Tor. På tredje dagen dödades Styrbjörn och de flesta av hans män, som inte dessförinnan hade varit kloka nog att fly.

Efter  den fruktansvärda striden växte det ur de dödas blod upp liljor på slagfältet, de som man idag kallar kungsängsliljor. För varje dansk som dog kom det en röd lilja och för varje svensk en vit lilja. Eftersom betydligt färre svenskar dog finns det inte så många vita liljor.

Per Gustavsson

Precis som människorna alltid har gjort, försökte också träden överträffa varandra och skryta. Aspen var från början det största trädet på jorden. Då hon märkte att hon var högre än alla andra träd i skogen blev hon mycket stolt och tyckte att hon var förmer än andra träd. När Gud såg hennes högmod, gjorde han henne mindre och lät eken bli det största trädet. Från den dagen står aspen och darrar av förskräckelse.

Almen förhävde sig på sommaren över granen och tyckte han var grannast. Men när vintern kom var det granen som fick yvas, eftersom den stod evigt grön.

En gång kom träden överens om att de skulle välja sig en kung. Alla tänkte först på eken, som inte bara är det största utan också det starkaste av alla träd i skogen. Men även om eken är ståtlig så faller den ändå till slut för yxan. Till slut blev de överens om att välja törnebusken till kung. Den har så vassa taggar och kan bättre än något annat träd och någon annan buske försvara sig mot människan.

(Ur boken När träden valde kung. Små sagor, sägner och ramsor om buskar och träd. Utges av Sagomuseet hösten 2010)

Per Gustavsson