Tänk, om ämnet väsenologi hade funnits på skolschemat, lika självklart som t ex biologi. Det hade varit en höjdare, åtminstone för vissa. Nu finns det i alla fall möjlighet att man, genom att noggrant studera denna bok, kan bli väsenolog, dvs en expert på väsen.
Ingela Korsell står bakom texterna och Reine Rosenberg har gjort illustrationerna i boken som omfattar 120 sidor. Faktagranskare har varit Ulf Palmenfelt, som är professor emeritus i etnologi.
För några veckor sedan var vi på besök hos våra barnbarn, som bor några timmars bilresa bort. På vägen ner läste jag boken och berättade några av historierna för min man, som blev högeligen road. När vi sedan gjorde en utflykt med barnen, som är 9 och 12 år, återberättades en av historierna. Pojkarna blev mycket intresserade och ville höra fler (i boken anges att den lämpar sig för personer som är mellan 9 och 99 år, och där befann vi oss ju, som av en händelse).
Faktum är, att det mesta vi hittade på den helgen,
utkonkurrerades av historierna i boken. Vi läste om gengångare, mara och
varulv. Dessutom om kyrkogrim och vättar, för att inte nämna lindorm, bjära,
spiritus och näcken.
Först får man en illustration och en noggrann beskrivning, vilken innefattar
kategori, farlighetsgrad, kännetecken med mera. Efter det kommer själva sägnen,
som naturligtvis anger både plats och personlig anknytning till det inträffade,
och till sist påtalas sägnens funktion, dvs anledningen till att den kommit
till. Varför är till exempel en speciell vägsträcka i Gävleborgs län så
olycksdrabbad? Kan förklaringen vara att motorvägen byggdes där det tidigare
stått ett hus, under vilket vättar bott sedan urminnes tider? En person har
flera gånger i tidningsinsändare påtalat att vättarna är mycket förtretade och
hämnas genom att orsaka tillbuden.
Barnbarnen ville gärna ha kvar boken hemma hos sig, men det avstyrde jag vänligt men bestämt. Jag hade ju ögnat igenom texterna före högläsningen och visste, att avsnittet som beskrev skogsrået, handlade om kvinnan som krävde sex. Och att mylingen är ett stackars barn som mördades av sin egen mor, för att hon skulle undgå skammen och stigmatiseringen som följde med att få ett barn utom äktenskapet. Tycker nog att de ännu är lite för unga för att bli fullfjädrade väsenologer.
Saga Alexanderson
Sagobygdens Blogg 