Månadsarkiv: maj 2013

Årets första gök

gök

Ser här på bloggen att 2010 hörde jag den första göken här i norra Skåne den 11 maj. I år hörde jag den i morse, alltså två dagar tidigare.

Gökens galande har tolkats på många olika sätt. Här en ramsa från Lycke i Bohuslän.

Om göken gal i nor,

blir säa riktigt gor,

gal göken uti väst.

blir korn och havre bäst.

hoar den i öst,

då blir det allas tröst,

och ropar han i sör,

då spörs det någon dör.

Gor betyder god.

Bild: Mia Einarsdotter ur boken När svanarna flög ikapp. Små sagor och ramsor om djur (2007) Finns att köpa på Sagomuseet.

5 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Två rumänska sagor om vårblommor

 

Fåraherdens gåva

En rumänsk legend förtäljer om en prinsessa som var så vacker att till och med solen dröjde sig kvar på himlen för att titta på henne. När flickans mor var gravid med henne, kom en främmande bondkvinna och gav henne ett fång vilda blommor. Drottningen, som älskade blommor, tog emot dem  och luktade ofta på dem. Kanske detta var skälet till att den unga flickan var förtjust i blommor hon också. Hon brukade ofta gå ut och vandra på ängar och i skogen sökandes efter sällsynta växter.

En gång gick prinsessan vilse. Då träffade hon en ung fåraherde som spelade på sin flöjt. Prinsessan bad herden att visa henne vägen tillbaka. När de två kom fram, undrade flickan om hon kunde få hans musikinstrument eftersom hon blev så förtjust i dess toner. Den unge mannen kunde inte vägra prinsessans önskemål. Han ville inte göra henne besviken. Han skänkte henne den och sedan skildes de åt.

 Prinsessan var glad över sina blommor och över herdens gåva, pojken var nöjd över att han gjorde prinsessan glad. Efter ett tag, dock, greps han av en oförklarlig sorg. Ledsnaden växte i hans hjärta dag för dag. Den unge mannen kunde inte säga om det var kärleken till prinsessan eller längtan efter sin flöjt, som gjorde att han kände sig så. Till slut blev smärtan så stor att den överväldigade honom. Pojken fick tårar i ögonen. De trillade nerför hans kinder och föll ner i gräset. Där försvann de inte, utan förvandlades till små vackra blommor som vi kallar liljekonvaljer.

Liljekonvalj

Kungasonens jakt

En annan legend berättar om en kungason som gick på jakt ut i skogen. På en trädgren någonstans såg han plötsligt en ovanlig fågel. Mărgărit spände bågen och hans pil träffade den. Då började fågeln tala till honom:

— Oh, min käraste, varför sköt du mig? Jag blev lovad dig som hustru och kom just dig till mötes. Men jag hann inte berätta om det förrän du skadadade mig till döds.

Efter detta, släppte den bevingade varelsen ner en vigselring och flög sin väg. Kungasonen följde bloddropparna som den lämnat efter sig och kom fram till en kärr. Där slutade spåren. Den unge mannen satte sig där på stranden och började gråta. Av hans tårar föddes några små vita blommor som på rumänska hetter lăcrimioare (= små tårar) och på svenska liljekonvaljblommor.

Av vårblomsters älskaren Daniel Onaca

2 kommentarer

Under Berättelser

Kloka ord

Talesätt, ordspråk, aforismer och kloka ord är också en del av den muntliga berättartraditionen. Vi trillade över Gustaf Mahlers kloka ord om tradition och blev sugna på att bjuda på fler tänkvärda uttryck. Här är några. Fyll gärna på med fler i kommentarfältet.

Tradition är att hälla lågan vid liv, inte att tillbedja askan/ Gustaf Mahler

Det är bättre att hålla munnen stängd och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna den  och visa dem att de har rätt /Mark Twain

Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare

Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta./Swahili-ordspråk

Att undervisa är inte att fylla en vas, det är att tända en eld

Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.

Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Möten med minnen

Möte med minnen sagomuseet 29 april-13 (17)Föredragshållarna samlade

Den 29 april var det ett seminarium och workshop på Sagomuseet med namnet Möte med minnen.
Det är bl.a Alzheimerfonden som genomför ett unikt landsomfattande projekt som riktar sig till människor som drabbats av någon form av demenssjukdom.
Projektet kommer att pågå på några utvalda museer i Sverige mellan 2013 och 2015.
Museipersonal kommer att utbildas hur man bemöter demenssjuka och hur man kan specialanpassa programmet så att museibesöket blir en positiv upplevelse och att man genom föremålen kan nå fram till de demenssjuka.
En sådan seminariedag var det på Sagomuseet den 29 april.
Ca 20 personer från olika museum, vården och andra intresserade deltog i seminariet.
Jeanette Rangner Jacobsson , konstpedagog Nationalmuseum presenterade Möte med minne genom att berätta om projektet och hur det kom till Sverige.
Meg Nömgård, museichef på sagomuseet berättade om sina erfarenheter från liknade projekt.
Hon refererade flera gånger till projektet ”Kommer du ihåg” där hon påpekade det viktiga i att alla runt en demenssjuk person är aktiva i arbetet med personen.
Bl.a. berättade hon om hur man i England använder berättelser och gör teater av dem.
Bente Rasmussen, Silviasyster berättade om vad det innebär att leva med en demenssjukdom och hur vi bäst bemöter personer med demensdiagnos.
Hon menade att det är viktigt att man bemöter med respekt, stöttar till självständighet och självbestämmande samt låter den demenssjuke vara delaktig i beslut.
Helena Gustavsson är 54 år och 2012 fick hon diagnosen Alzheimers sjukdom.
Hon var med på Sagomuseet och berättade om hur det är att leva med en demenssjukdom.
Hon beskrev vilket kaos hon hade innan hon fick diagnosen men hur hon idag tack vare struktur på dagen lever ett någorlunda bra liv.
Det är inte bara jag som är drabbad sa Helena utan det är hela min familj som får leva med Alzheimers.
Jeanette Rangner Jacobsson avslutade dagen med workshop för de deltagare som kommer att ha museiguidningar för personer med olika demenssjukdomar.
Några av tipsen vi fick var att förbereda i god tid och försöka hålla en röd tråd genom visningen och informera alla övriga anställda på museet att det är en grupp med demenssjuka som kommer.
Använd inte uttryck som höger och vänster utan visa konkret vad du menar.
Se till att det är lugnt på museet och tala tydligt och långsamt.
Låt besökarna betrakta föremålen och låt det ta tid samt ställ ja och nej frågor.
Glöm inte att ha ögonkontakt med besökarna.
Visa hellre få föremål där det finns plats för diskussioner än många snabba vilket ofta blir förvirrande.
Mycket bättre att det flera bra museibesök än ett långt som oftast blir tröttande för de demenssjuka.
Ja detta var bar en bråkdel av allt som vi deltagare fick med oss från dagen i Möte med minnen.
Nu är det dags för oss på Sagomuseet att arbeta vidare med den kunskap vi fått och bjuda in Kommunen och övriga intresserade att vara med att genom Möten med minnen ge människor med demenssjukdomar ett aktivare och mer stimulerande liv.

Agneta Json Granemalm

Lämna en kommentar

Under Att berätta