Karin Vildstjärna

Jag har åkt skidor i fjällen kring Funäsdalen. Norr om Funäsdalen ligger Bruksvallarna. Det var en fäbod som på slutet av 1600-talet förvandlades till en gruvarbetarby när koppar bröts i bergen. Vid en fors i Ljusnan byggdes hyttor och smedjor och brukssamhället Ljusnedal växte fram.

I slutet av 1700-talet levde en ung samekvinna som hette Karin i Mittådalens sameby. Hon och andra samer hade hört rykten om att bönderna och höga herrar i Ljusnedal hade beslutat om att fördriva samerna från deras marker. Karin gick till prästgården i Ljusnedal och där hittade hon ett brev där det stod att samerna skulle drivas bort från Härjedalen. Brevet var underskrivet av Sveriges kung.

Karin tog brevet och bestämde sig för att söka upp kungen. Det var vinter och Karin åkte skidor den långa vägen till huvudstaden. Där mötte hon kungen och hans sällskap, som var ute på jakt. Kungen blev förvånad när han såg flickans underliga kläder. Hon var klädd i skinn från topp till tå. Han frågade varifrån hon kom och vad hon hade för ärende. När kungen fick brevet i sin hand såg han genast att det var förfalskat. Kungen prisade flickan för hennes mod och uthållighet och lovade att samerna skulle få stanna i Härjedalens fjäll.

Han gav också flickan tillnamnet Vildstjärna och därefter kallades hon alltid för Karin Vildstjärna.

Både prästen och länsmannen var inblandade i förfalskningen. När de blev avslöjade tog de sina liv. Det sägs att om inte Karin Vildstjärna hade varit varit, så hade det inte heller varit samer i Härjedalen i dag.

Prästgården i Ljusnadal där Karin Vildstjärna fann det förfalskade brevet är riven. Men den nuvarande prästgården som konstigt nog kallas för ”Gamla prästgården”, står på samma ställe.

Per Gustavsson