Månadsarkiv: september 2011

Ur bokhyllan: PS till Likpredikan över Anna Trolle och det bortrövade dryckeshornet

En anledning till att just sägnen om Ljungby horn och pipa blivit så välkänd är, förutom då att hornet och pipan finns i verkligheten, att berättelsen spreds i billiga skillingtryck, som gick ut i stora upplagor.

Det här exemplaret jag har utkom 1857 på Lundbergska boktryckeriet i Stockholm. Det är på 24 sidor och återger den relation av sägnen som Peter Julius Coyet skrev ner 1692. Coyet ägde vid den här tiden Ljungby, som slottet då. De många skillingtryck som återger sagor och sägner och utkom under 1700- och 1800-talen har säkert spelat en större roll för att sprida berättelserna runt om i landet än vad forskningen tidigare antagit.

Den som är intresserad av att tränga in i sägnen om det stulna hornet kan gå till Inger Lövkronas gedigna avhandling Det bortrövade dryckeskärlet från 1982. Bengt Järbe har skrivit om Ljungby horn och pipa i två häften av Handlingar angående Villands härad, XX och XXIV, 1963 och 1967.

Per Gustavsson

1 kommentar

Under Folktro och traditioner

Ur bokhyllan: Likpredikan över Anna Trolle

Du har säkert hört berättelsen om en man/riddare som rövar ett dryckeshorn från trollen. Den är en av de allra vanligaste sägnerna i Skandinavien och är knuten till många berg och kullar runt om i vårt land. I Bengt af Klintbergs sägenkatalog  The Types of the Swedish Folk Legend har den nummer K91A. Den mest kända berättelsen i Sverige handlar om Ljungby horn och pipa.

Sägnen härör från medeltiden. Det allra äldsta belägget för sägnen återfinns i en likpredikan över Anna Trolle på Eds herrgård i Voxtorp socken några mil norr om Ljungby. Anna Trolle dog 1617 och likpredikan trycktes 1620. Den hölls av biskopen i Växjö Petrus Jonæ Angermannus och återges eftersom den förklarar hur trolleättens vapen (ett troll utan huvud) fick sitt utseende. Biskopen anger Anna Trolle som källa till berättelsen. Så här låter sägnen i sin ålerdomliga stavning.

Hwadh thet nampnet Trolle anlangar är så, effter hennes S. Frus egen berättelse, then H. Wälborneheet aff sina gambIa föräldrar tagit hadhe nemlige. För nyo mans ålder skedde at en merkeligh Gudhfruchtig Herre aff sama slecht på then tijdh bodde på Edh uthi Ösbo häradt, hwilken kyrkodagar aldrigh försummade när han om Jula otte drogh med h sit hoff til Wåxtorpa Kyrkio CHristi hugneligha födelse at begå, upsatte Satan sigh medh en hoop aff sine Andar, kom emoot honom lika som en brudaferdh wiliandes samma Gudztienst hindra. Då stelte Satan en j Jungfrus lichnelse fram, som kom medh itt dryckehorn och drack Herren till: Då undfick samme Herre hornet medh then wenstra handena och kastade drycken baak om sigh men hornet behölt han och medh högra handena grep til swerdet och j thet heliga nyfödda barns Jesu Christi Nampn högg til Jungfrun och skar hennes huffued aff och när han ifrå Gudztiensten tillbaka kom fanns samma Jungfrus licknelse liggiandes på wägen medh sådan skapnad som Trollers wapn ännu j många uthugne stenar fins. Til stadfestelse at så war hendt bleff samma horn förwarat uthi Nijo mand ålder thet hennes F.Welb. några gånger berättade sigh för then förra danska Fegden offta haffua j hender hafft hwilket war affsat medh 300 slagz fergor och kom samma horn i fiendens hender när Domkyrkian och wexio stadh aff the Danske Anno 1570 bleff affbrend hwilket sleckten icke (för gammalt witne skull) för några godz hade welat mista. Så synes thenna Relatio wäl selsam mädan anderna icke haffue been och kött en heller något suerd fruckta: Men så är och thet sant at Satanas en mästare är på Tusende sätt menniskian ifrå Gudztiensten hindra och henne förföra.

Kommer du ihåg mitt förra bidrag ur bokhyllan (28 aug) där en kyrkoherde beskriver hur den onde visar sig för en stackars flicka och en ond ande tar hennes kropp i besittning. Samma tanke att den onde förleder människan uttrycker biskop Angermannus nästan 200 år tidigare. Han finner berättelsen om det rövade dryckeshornet sällsam eftersom andar inte har ben och kött och därför inte heller fruktar svärdet. Det får Angermannus att betona att det är sant att Satan är en mästare i att förföra människan. Sägnen blir ett lärostycke om kampen mellan människan och satans anhang, mellan ljus och mörker, Gud och Djävulen.

Per Gustavsson

7 kommentarer

Under Folktro och traditioner

Berättarpedagogik 5

Ända sedan jag började med att berätta tillsammans med barn har vi hittat på fantasihistorier tillsammans. Om barnen skall  tycka att det är roligt, är det viktigt att de lär sig vad en god historia behöver innehålla för att hålla ihop. Ett sätt för eleverna att lära sig detta är att man helt enkelt berättar och läser en massa. Då får de så småningom berättelsens struktur i ryggmärgen.  Ett annat sätt är att ha en teoretisk lektion i dramaturgi, det brukar inte fungera något vidare. Då är det roligare  att leka in kunskapen. Här kommer två lekar där man improviserar berättelser utifrån vissa ramar.

Sagan jag glömt
Jag ber barnen om hjälp för att kunna berätta sagan.
Exempel:
Det var en gång en person …men jag har glömt vem det var?
Han bodde…
En dag så hände något hemskt…
Som tur var…
Sedan den dagen…
I denna lek får barnen ropa fantasifulla svar rakt ut och jag snappar upp ett svar för att kunna fortsätta sagan. Innan vi vet ordet av har vi gjort en alldeles ny saga ihop. Samtidigt har barnen har lärt sig att en berättelse behöver bl a en person, en plats och ett problem.

Mål och hinder
Detta är en övning som visar på vikten av att en berättelse behöver mål, hinder och lösning.
Vi spelar upp denna lilla scen:
Person 1 låtsas att han går ut, korsar gatan och går fram till en tidningskiosk.
Person 2 står i kiosken och säljer en tidning.
Person 1 går hem med tidningen.
Slut på på scenen.

Jag frågar vad som saknas i berättelsen. Svaret blir att en Person 3 tas in för att skapa ett problem/hinder. Tex kan Person 3 vara en hund som ställer sig framför person 1 och spärrar vägen till kiosken. Person  1 måste nu lösa problemet. Hela klassen är med och kommer med olika förslag om problem och lösningar. Den som kommer med en idé får gå in och vara aktiv i scenen.

Mikael Thomasson

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Pedagogik

Brudföljena som möttes vid Resteröds kyrka

Byn Brattefors, som jag bor i, ligger ca en halvmil söder om Ljungskile och Ljungs församling har fem kyrkor varav den äldsta är Resteröds kyrka en bit norr om tätorten.

Resteröds kyrka är en mycket populär bröllopskyrka och brudpar från när och fjärran reser hit för att viga sig i den. Så har det alltid varit visar en gammal historia nedtecknad 1746  av Johan Oedman i sin ”Bahus-Lans Beskrifning”. Så här säger sägnen:

Två brudföljen var på väg till Restiröds kyrka. De möttes på kyrkbacken, men inget av följena ville vika för det andra varför ett rått slagsmål uppstod. Det gick inte bättre än att folk slog ihjäl varandra så till den milda grad att bara brudgummen på den ena sidan och bruden på den andra klarade sig. Dessa beslöt dock att äkta varandra och lät sig strax vigas.

Kyrkan är sevärd och berättar genom sitt utseende och sin fina interiör om en lång historia. Flera saker vittnar idag om kyrkans medeltida ursprung. Den uppfördes under 1100-talet och är en av få medeltida kyrkor där triumfbågen mellan långhus och kor har bevarats. 

Även dopfunten är medeltida, från 1100-talet. Originalet finns på Göteborgs stadsmuseum, men i kyrkan står en väl utförd kopia av den rikt dekorerade gamla funten, med drakar och flätmönster på det fyrkantiga karet. Dekorationerna på funtens sidor för oss tillbaka till den tidiga medeltidens bildvärld och personligen tycker jag att det är mycket intressant att hitta drakar på ett dopfunt i en kyrka i dag.

Kerstin Thuresson

Lämna en kommentar

Under Folktro och traditioner