Månadsarkiv: maj 2011

Om konsten att hitta nya berättelser

Söker du nya berättelser? Då ska du inte missa seminariet på Ljungby berättarfestival om vad som göms i landets folklivsarkiv.

I 100 år har svenska folkets berättelser samlats in av folklivsarkiven. En berättare som ger sig ut på skattjakt i arkiven kan hitta guldkorn. Berättelserna väntar på sina berättare.

Några arkivarie vid våra stora folkminnesarkiv guidar dig genom gömmorna och ger smakprov på vad den som letar kan hitta.

Det kommer att handla om ekorrar, svartkonst, mord och misshandel. Och mycket annat. De kunniga arkivarierna Göran Sjögård, Fredrik Skott och Tora Wall berättar.

Bengt af Klintberg bidrar med en historisk bakgrundsteckning och går 500 år tillbaka i tiden. Han lyfter också fram några av de personer för vilka bevarandet av folkminnen blivit en livsgärning.

När?

Måndag  20 juni kl 9-12.

Läs mer på www.ljungbyberattarfestival.se eller ställ dina frågor om seminariet här på bloggen, så ska jag svara.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Studiebesök i Sagobygden

Skara kommun och Västra Götalandsregionen arbetar med att utveckla Skaraborgs medeltid besöksmål. I dag besökte 30 personer Sagobygden, för att studera hur vi arbetar med att levandegöra det immateriella kulturarv som våra sagor och sägner utgör.

Jag guidade på Sagomuseet och berättade om tankarna bakom vårt arbete och hur vi utvecklar verksamheten genom att använda modern teknik.

Efter lunch åkte vi på en två timmar sägenresa och besökte Bolmarö säteri (bilden) där jag berättade om Pintorpafruns dans med djävulen. Och naturligtvis beskådade vi blodfläckarna i dansekammaren. Blodfläckarna som inte går att skura bort och har funnits där i 200 år.

Under resan lyfte jag särskilt fram de medeltida berättelser som är gömda i landskapet. Vid Annerstads gamla kyrkogård fickbesökarna höra om mannen som blev levande begravd när digerdöden härjade i bygden. I Angelstad riktade vi blickarna nedåt för att se stenen som Ebbe Skammelson stod på när han föll död ned. I stenen ristades ett kors och ett skofjät, som tecken att han var förlåten sin hemska ogärning. Sedan tittade vi upp mot kyrktaket och såg korsen, som sägs vara gjorda av Ebbes bojor.

Det blev en upplevelserik dag för våra gäster och vi hoppas att besöket i Sagobygden kan inspirera arbetet i Västra Götaland.

Resan var en uppföljning av de berättarkurser som jag och Mikael Thomasson hade i Skövde i höstas.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Berättarsamarbetet Sverige – Färöarna fortsätter

Efter tre uppskattade besöka av Sagomuseets berättare på Färöarna och färödeltagande på Ljungbyfestivalen 2010 går nu samarbetet vidare. I början av september kommer fyra forskare, studerande och museifolk till Sagobygden för att studera vårt arbete. Det sker tack vare generöst bidrag från Vera och Greta Oldbergs stiftelse.

En kort sammanfattning av vårt marsbesök ur färöiskt perspektiv hittar du här: http://valhalla.norden.org/news-archive/nordiskt-beraettarsamarbete-paa-faeroearna

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

Festivalens berättare: Henrik och Sabina

Henrik Hallgren är en man med många strängar på sin lyra. Bland annat sysslar han med naturvakenhet, asatro, arkeologi, ekosofi , symbolpedagogik och sagoberättande.  Det är som berättare han kommer till oss, men hans andra intressen  genomsyrar det han presenterar på festivalen.  Relationen mellan människor och natur går nämligen som en röd tråd genom Henriks berättarföreställningar och kurser. Till  Ljungby kommer han inte ensam, utan med  är också Sabina Henriksson som är både är  berättare och musiker. Tillsammans gör Henrik och Sabina föreställningar där musik och berättande blandas med högt tempo och stor inlevelse. Klicka nedan, så kan du se ett Youtubeklipp ur en av föreställningarna:

fhttp://youtu.be/JsJ7S7YTPUc

Vad kommer vi då få höra dem berätta? Jo, framförallt traditionella berättelser, myter och sagor. De är övertygade om att dessa berättelser alltid varit ett viktigt redskap för att förstå världen. Blir du nyfiken? Gå då på någon av följande programpunkter:

Lördag

13.00 Soldattorpet TOR & MIDGÅRDSORMEN  
    Barnberättande  
    Sabina Henriksson och Henrik Hallgren

Söndag

14.00 Soldattorpet NÄR TRÄDEN KUNDE TALA  
    Barnberättande  
    Sabina Henriksson och Henrik Hallgren

Måndag

11.00 Eskilsgården   NÄR TRÄDEN KUNDE TALA    
      Berättarföreställning    
      Sabina Henriksson och Henril Hallgren
15.00 Soldattorpet   TOR & MIDGÅRDSORMEN    
      Barnberättande    
      Sabina Henriksson och Henrik Hallgren

Tisdag

09.00-12.00 Högskolan, Garvaren, BERÄTTANDETS EKOLOGI  
  sal 1 Kurs  
    Kursledare: Henrik Hallgren  
    – kurs i naturberättande  
    Under denna kurs utforskar v hur berättelserna, sagorna och myterna kan fördjupa relationen till naturen.

Lämna en kommentar

Under Att berätta

Berättelser i mobilen

Nu händer det mycket! Nu kan man ringa från våra sägenplatser i Sagobygden och lyssna på berättelser på svenska, engelska och tyska.Vi samarbetar med OnSpotStory. Vi är i full färd med att sätta upp skyltar om detta på våra sägenskåp.

Samtidigt passar vi på att måla skyltar och skåp. Det blir en spännande sommar. Kommer besökarna att ringa? Vilken respons får vi?

Cecilia Ivars som är praktikant från storytellingutbildningen i Växjö gör pilarna fina.

Per Gustavsson

Lämna en kommentar

Under Sagomuseets verksamhet

”H.C Andersen slog fortællingerne ihjel”

På Färöarna besöker jag en bokhandel och finner Rune T. Kiddes självbiografi Kruseduller,  kragetæer og kreative krumspring (Modtryk, 2007). Ögonblicket senare har jag inhandlat boken. Den måste jag bara läsa. Rune träffade jag på 90-talet när han besökte Ljungby berättarfestival och gjorde reportage för Danmarks radio. 1999 framträdde han själv med berättelser och sånger tillsammans med sina bandmedlemmar. Nöjd konstaterar jag att han framhåller framträdandet i Ljungby som höjdpunkten i hans berättarkarriär.

Krumsprång handlar det verkligen om när man tar del av Runes liv. Han är en tusenkonstnär med alldeles egensinniga, galna, fantasieggande och starka berättelser.

Jag kan inte låta bli att delge er hans tankar om H.C. Andersen:

”Jag havde altid sagt, at H.C.Andersen slog fortællingerne ihjel. Det var naturligtvis grumme polemisk och bevidst provokerende; men noget er der nu om snakken. Han levde i den periode, hvor vandrehistorierne bygyndte at uddø, og han hjalp selv godt med til deres udryddelse ligesom Asbjørnsen, Moe och brøderne Grimm. De skrev vandrehistorierne ned, og på den måde stivnede og døde de. De skrevne historie forholdt man sig til som til en lærebog, en færdigstøbt form til efterligning. Man fortalte fra nu af kun historierne på én måde, for sådan var de jo skrevet ned, og sådan var de naturligtvis også korrekte. Men sådan var det jop slet ikke med de oprindelige vandrehistorier, de havde deres ganske særlige kendetegn.

Kigger man i Evald Tang Kristensens gigantiske historiesamlinger, så vil man opdage, at der i mange tilfælde er nedskrevet måske 15 versioner af den samme fortælling, de er bara slet icke ens. Nogle fortællere har glemt pointen eller digtet en ny, nogle maler og utbygger historien, nogle fjerner elementer eller laver helt nye, steder og personer ændrer identitet. Det er vandrehistoriens kendetegn, den har været i evig forandring. Sådan går det jo, når en fortælling går fra mund til mund i mange, mange led. Der kommer aldrig så meget som bare to helt ens udgaver.

Sådan har jeg altid selv arbejdet som historiefortaller; something old, something new, something borrowed, something blue. Ja, og så lidt stribet hattelak i ny og næ. Andersen burde skamme sig, han har bare lavet litteratur. Rejs en skamstøtte, vi vil have levende fortællinger.”

Per Gustavsson

2 kommentarer

Under Att berätta, Folktro och traditioner

Sparven och grodan

     När syndaflodens vatten drogs bort och Noas ark hamnade på fastlandet satte gubben igång med att släppa loss alla djuren. Under vistelsen på havet hade de sina ben fastbundna med rep för att inte springa omkring på däcken, orsaka obalans och därmed utsätta hela arken för fara. Det var mycket jobb att lossa repen på alla djur, men fram på kvällen verkade det som Noa och han medhjälpare lyckade avsluta sitt arbete. Det var precis innan mörkret föl.

    Nästa dag, tidigt på morgonen släpptes alla djur ut ur arken och de började springa ikapp. Sist av alla kom sparven och grodan ut. Men de sprang inte utan de kom hoppandes på sina små ben. Detta på grund av att Noa missade att lossa repet på deras ben kvällen före. Som följd av detta, fortsätter sparven och grodan att hoppa i stället för att gå även i våra dagar.

Daniel Onaca

Lämna en kommentar

Under Att berätta, Berättelser, Folktro och traditioner

The Dead Girl´s Bone

Här hittar jag en histora till, liknande tema:

SWITZERLAND:
Once there was a king who died. His wife and two children, a girl and a boy, were still alive. Then one day they asked the mother which of them should someday become king. She said to them, ”Dear children, go out into the woods together and look for a certain flower. The first one of you to find it will someday become king.”

So the two set forth together, and while searching in the woods they separated, and the girl was the first one to find the flower. She thought she would wait for her brother, so she put the flower in her hand, closed it in God’s name, and lay down in the shade.

Then the boy came to her. He had not found the flower, but when he saw it in his sister’s hand, a terrible thought came to him: ”I will murder my sister, take the flower home with me, and then I will become king.”

That is what he thought, and that is what he did. He killed her and buried her in the woods, covering with earth so that no one would know what had happened.

Many years later a shepherd boy who was there tending his sheep found one of the girl’s bones lying on the ground. He made a few holes in it like a flute, and blew into it. Then the bone began to sing ever so sadly and told the entire story how the girl had been killed by her brother. To hear the song would bring tears to your eyes.

One day a knight came by where the boy was playing the flute. He bought the flute and played it wherever he went in the land. Finally the old queen heard the knight and became very sad. She had her son removed from the throne, and she mourned for the rest of her life.

Lämna en kommentar

Under Att berätta