Nu har vi haft det sista sommarprogrammet för i år. Jag tycker det har varit en fantastisk berättarsommar. Tillsammans har vi genomfört 38 berättarföreställningar under 11 veckor. Det är mer än tre program i veckan.
Då har jag inte räknat med alla berättarstunder för barn på Sagomuseet och alla guidade turer på museet.
När vi skapade Sagomuseet var ambitionen att berättelserna skulle frodas överallt i Sagobygden. Turister och bybor skulle verkligen ha tillfälle till att lyssna på berättelser i levande livet. Vi kan vara stolta över vår verksamhet.
Mitt ute i skogen har det kommit 120 personer för att lyssna på berättelser, musik och arkeologisk sakkunskap vid Galgahallarna. Det kom 80 personer till den gamla bryggeriruinen i Tångarna by vid sjön Möckeln för att höra om lokal historia och folktro kring öl. I Örnahall, och då pratar jag verkligen om mitt ute i skogen, långt bortom farbar väg, samlades drygt 60 lyssnare som inte bara just lyssnade utan också berättade sina egna historier.
Många besökare är inte alltid ett bra mått. 12 personer som möter en berättare kan bli en verkligt stark och givande upplevelse. Eller bara två barn som lyssnar. Mitt viktigaste berättande under 20 års tid har jag haft för en (bara 1) lyssnare. Det får jag berätta mer om vid ett annat tillfälle.
På den här bloggen har jag tidigare frågat mig när berättandet är som bäst. Jag tror att det varit som allra bäst många gånger den här sommaren. Det har angått lyssnarna. Varit en del av deras egen verklighet. Samtidigt som fantasi och fantasteri och realism (alla duktiga arkeologers berättande) givit nya dimensioner.
Tack alla berättare! Tack alla lyssnare som gjort det roligt för oss berättare att just berätta!
Per Gustavsson
Sagobygdens Blogg 
Att jag hade varit med!!!!
Livet är bara så rikt och man är ju bara en.
Eva Skantze