Jag skippade en aktivitet jag tänkt gå på – för att istället gå med kompisen och äta mat på stället som kungen och drottningen åt på när de var i Ljungby. Ja, ni ljungbybor som ev. läser detta vet PRECIS vilket ställe jag menar. Vi träffade på gamla reskamrater från färö-resan som också var hungriga och som behövde äta innan de skulle vidare till Långhult. Vi var kvällens första gäster på matstället och vi fick god och mättande mat. Det regnade. Kompisen och jag gick ut i ännu en regnskur – hon gick till sagomuséet för att lyssna en stund på någon maraton-berättare. Jag gick till hotellrummet och bytte till torra strumpor och skor. Skönt!
Sen gick vi båda iväg – i ännu en regnskur – till Ljunggården och ”ung scen”. Där blev det en härlig blandning av musik och berättande. Nog blev vi imponerade. Somliga av musiken och somliga av berättarna. Vilket allvar och vilken kraft det finns hos dessa unga berättare, tänkte jag när vi gick iväg – visst i ännu en regnskur – från Ljunggården till puben. Vi orkade inte stanna och lyssna på alla unga berättare. Huvudet var fullt fullt av berättelser och plötsligt fick jag bara lust att gå iväg. Det finns inte plats för fler berättelser just nu, tänkte jag och gick ut. Man orkar inte ta in mer.
En god öl och lite småprat var lagom att avsluta kvällen med.
När jag skriver detta har det blivit söndag. Måste sova lite och förbereda mej mentalt på morgondagens kurs. Ska bli härligt.
Gunilla Brodin
*er gästbloggare från västkusten*
Sagobygdens Blogg 