Det har hänt en söndagsmorgon i kyrkan. Om det var just här i Burseryd eller på annat stället i Västbotrakten vet jag inte och det är inte så viktigt att veta heller. Essentiellt var det att alla byborna var samlade där för att lyssna på prästens predikan. Mitt under prästens utläggning behövde han snyta sig. Så han drog upp sin stora, röda snusnäsduk ur ena byxfickan och – aj aj aj! – hela kortleken följde med. Kortlapparna singlade ner i templet som fallande höstlöv. Gubbarna tyckte dock att det som inträffat var roligt, för korten dalade ju ner liksom blandade ovanifrån. Så alla började håva åt sig så många de kunde. För prästen var det hela dock ytterst pinsamt. Vad i all sina dar skulle han säga? Efter att ha snutit sej och putsat näsan eftertänksamt och grundligt skrek han till så att det ekade mellan valvbågarna:
– Nå, Johansson i Lallabo, vilket kort fick du?
– Spader ess, svarade mannen.
– Och Svensson i Hult?
– Klöver dam.
– Och Nilsson i Lida?
– Ruter fira
– Nå, kan ni också säga: Vilka var Sadrak, Mesak och Abed-Nego?
Inget svar.
– Där ser ni! Syndens väg känner ni väl till, men om rättfärdighetens vet ni inget!
Urplockat ur en gammal bok av Guds trogna tjänare och skicklig kortspelare, Daniel Onaca
Sagobygdens Blogg 