Etikettarkiv: Erland Nordenskiöld

Sköldpaddan och jaguaren

(berättad av chiriguanoindianen Yambási)

Följande historia kan jag nästan slå vad om att den inte har någon motsvarighet i det europeiska arvet av folksagor. Den låter så här:

Det var en gång ett stort dryckeslag. Sköldpaddan lille son grät. Då man frågade honom, varför han grät, sade han, att han ville ha jaguarens klor att leka med. Sköldpaddans kvinna sade åt sin man, att han skulle gå och hämta jaguarens klor åt lillen att leka med.

Sköldpaddan gav sig iväg och kom till en stam med stora, vassa taggar. Där stannade han för att vänta på jaguaren. På avstånd hördes dennes rytande. Jaguaren kom närmare, alltjämt rytande och fann sköldpaddan vid foten av trädet.

— Vad gör du här? frågade jaguaren.

— Jag leker, sade sköldpaddan.

— Hur gör du det? sade jaguaren.

— Jag klättrar upp i trädet och så rullar jag ned, sade sköldpaddan.

— Låt se, sade jaguaren, som hade lust att äta upp sköldpaddan.

Denne klättrade upp igen på stammen och rullade ned för densamma utan att skada sig. Detta tyckte jaguaren var roligt och sköldpaddan fick klättra upp igen. Åter rullade denne ned utan att skada sig. Jaguaren skulle också försöka. Han klättrade upp och rullade ned, men slet upp sina inälvor på taggarna, så att han dog.

Sköldpaddan tog jaguarens klor med sig hem till leksaker åt sin lille son.

Denna saga finns med i Erland Nordenskiölds bok som heter Indianliv i Gran Chaco (Syd-Amerika), (sidan 221), utgiven i början av förra seklet i Stockholm, på Ahlén & Åkerlunds förlag

Lämna en kommentar

Under Berättelser

Räven och jaguaren

En historia berättad av chanéhövdingen Bóyra.

 

Följande fabel har jag hittat i en gammal reseskildrinsgbok. Det märkliga är att den liknar nästan i detalj en rumänsk skröna där händelserna tillskrivs människor. Jag undrar om den tillhör amerikaindianernas folklore eller om det är fråga om påverkan av den europeiska muntliga traditionen. Jag undrar också om det finns en liknande historia upptecknad i någon svensk sagosamling. Här är berättelsen så som Erland Nordenskiöld skrev ner i sin bok:

 

En dag träffade räven jaguaren i sin åker. Denne höll på med sin såd. Räven frågade jaguaren om han ville ha hjälp.

— Vill du att jag skall hjälpa dig farbror? Sade räven

— Ja, brorson. Jag ska gå och hämta grävkäpparna.

— Det skall jag göra, sade räven och gick till jaguarens hydda.

När han kom dit, sade han åt jaguarens kvinna:

— Jag skäms för att tala om mitt ärende.

— Hur så?, sade hon.

— Jo, sade räven, jaguaren har skickat mig hit, för att jag skall sova med dig och med dina bägge döttrar.

Det trodde inte jaguarens kvinna.

— Jo, det är sant, sade räven. Du skall få höra vad han säger, och så ropade han: Skall jag taga dem alla?

— Alla! ropade jaguaren till svar.

Räven sov nu först med jaguarens kvinna och sedan med den äldsta dottern och till sist med den yngsta. Räven gick därefter sin väg. Han sprang i gräs, för att inte spåren skulle synas.

 

Erland Nordenskiölds bok heter Indianliv i Gran Chaco Syd-Amerika (sidan 219), utgiven i början av förra seklet i Stockholm, på Ahlén & Åkerlunds förlag

2 kommentarer

Under Berättelser