En historia berättad av chanéhövdingen Bóyra.
Följande fabel har jag hittat i en gammal reseskildrinsgbok. Det märkliga är att den liknar nästan i detalj en rumänsk skröna där händelserna tillskrivs människor. Jag undrar om den tillhör amerikaindianernas folklore eller om det är fråga om påverkan av den europeiska muntliga traditionen. Jag undrar också om det finns en liknande historia upptecknad i någon svensk sagosamling. Här är berättelsen så som Erland Nordenskiöld skrev ner i sin bok:
En dag träffade räven jaguaren i sin åker. Denne höll på med sin såd. Räven frågade jaguaren om han ville ha hjälp.
— Vill du att jag skall hjälpa dig farbror? Sade räven
— Ja, brorson. Jag ska gå och hämta grävkäpparna.
— Det skall jag göra, sade räven och gick till jaguarens hydda.
När han kom dit, sade han åt jaguarens kvinna:
— Jag skäms för att tala om mitt ärende.
— Hur så?, sade hon.
— Jo, sade räven, jaguaren har skickat mig hit, för att jag skall sova med dig och med dina bägge döttrar.
Det trodde inte jaguarens kvinna.
— Jo, det är sant, sade räven. Du skall få höra vad han säger, och så ropade han: Skall jag taga dem alla?
— Alla! ropade jaguaren till svar.
Räven sov nu först med jaguarens kvinna och sedan med den äldsta dottern och till sist med den yngsta. Räven gick därefter sin väg. Han sprang i gräs, för att inte spåren skulle synas.
Erland Nordenskiölds bok heter Indianliv i Gran Chaco Syd-Amerika (sidan 219), utgiven i början av förra seklet i Stockholm, på Ahlén & Åkerlunds förlag
Sagobygdens Blogg 
Intressant, för berättelsen finns också som en svensk folksaga med en fattig pojk som huvudperson.
Jag har hört en liknande för många år sedan men då handlade det om en bonde och drängen som skulle hem och hämta bondens stövlar.