Här berättar Bodil Johansson – en av festivalens största stamgäster- om sina upplevelser under årens lopp:

Sedan tidigt nittiotal har jag varje år rest till Ljungbyfestivalen med förväntan. Innan programmet kommit har nyfikenheten växt, vilka berättare kommer i år, vilka kurser blir det, vilka sägenresor. Aldrig har jag blivit besviken. Alltid har jag rest därifrån med huvud och hjärta fyllda av historier, berikande möten, givande kontakter och nya kunskaper.

Att plocka ut några speciella berättare eller berättarminnen är som att bläddra i en samling glansiga bilder. Där finns alla berättarna från hela världen med olika berättarstilar och val av berättelser. Ibland så dråpliga och hisnande att skrattet bubblar med en gång, andra finstämda eller djupt gripande som lämnar ett outplånligt minne.

Där finns alla spännande kurser, som givit så mycket. En av dem en tvådagars på engelska med den för mig då okände Ben Haggerty. Tänk om det var en felsatsning att lägga två dagars värdefull tid på något som kanske skulle bli en besvikelse? Det blev inte någon besvikelse.
En lika skön upplevelse blev kursen med Heather Forest, som med sin charm och musikalitet kan göra den enklaste folksaga till ett konstverk. Många kurser har det blivit med skickliga kursledare, Margit Jerstad, Jesper la Cour Andersen, Mats Rehnman, Anne Pellowski och många, många flera.

Bland bilderna finns också sägenresorna. Drömmens torp, Piksborg, i Sven Sederströms fotspår, Bolmsö m.fl. Så mycket intressant från ett geografiskt begränsat område. Härligt!

Så mycket annat blänker fram i minnet, berättarfesterna, five o’clock tea, berättarväggen, torgberättandet; allt runtomkring festivalen som möten med likasinnade från Sverige och världen, alla företeelser som nästan blivit ritualer som lunch på värdshuset och fika på Roddys café.

Tack alla underbara människor som år efter år organiserar och genomför berättarfestivalen med kunskap, värme och passion och ger oss andra dessa fantastiska tillfällen att hämta kunskap, inspiration o glädje.

Här kan du läsa mer om årets Berättarfestival

Talesätt, ordspråk, aforismer och kloka ord är också en del av den muntliga berättartraditionen. Vi trillade över Gustaf Mahlers kloka ord om tradition och blev sugna på att bjuda på fler tänkvärda uttryck. Här är några. Fyll gärna på med fler i kommentarfältet.

Tradition är att hälla lågan vid liv, inte att tillbedja askan/ Gustaf Mahler

Det är bättre att hålla munnen stängd och låta folk tro att man är en idiot, än att öppna den  och visa dem att de har rätt /Mark Twain

Optimisten har lika ofta fel som pessimisten, men han har mycket roligare

Att gå vilse är ett sätt att lära sig hitta./Swahili-ordspråk

Att undervisa är inte att fylla en vas, det är att tända en eld

Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.

Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något.

Föredragshållarna samlade

Den 29 april var det ett seminarium och workshop på Sagomuseet med namnet Möte med minnen.
Det är bl.a Alzheimerfonden som genomför ett unikt landsomfattande projekt som riktar sig till människor som drabbats av någon form av demenssjukdom.
Projektet kommer att pågå på några utvalda museer i Sverige mellan 2013 och 2015.
Museipersonal kommer att utbildas hur man bemöter demenssjuka och hur man kan specialanpassa programmet så att museibesöket blir en positiv upplevelse och att man genom föremålen kan nå fram till de demenssjuka.
En sådan seminariedag var det på Sagomuseet den 29 april.
Ca 20 personer från olika museum, vården och andra intresserade deltog i seminariet.
Jeanette Rangner Jacobsson , konstpedagog Nationalmuseum presenterade Möte med minne genom att berätta om projektet och hur det kom till Sverige.
Meg Nömgård, museichef på sagomuseet berättade om sina erfarenheter från liknade projekt.
Hon refererade flera gånger till projektet ”Kommer du ihåg” där hon påpekade det viktiga i att alla runt en demenssjuk person är aktiva i arbetet med personen.
Bl.a. berättade hon om hur man i England använder berättelser och gör teater av dem.
Bente Rasmussen, Silviasyster berättade om vad det innebär att leva med en demenssjukdom och hur vi bäst bemöter personer med demensdiagnos.
Hon menade att det är viktigt att man bemöter med respekt, stöttar till självständighet och självbestämmande samt låter den demenssjuke vara delaktig i beslut.
Helena Gustavsson är 54 år och 2012 fick hon diagnosen Alzheimers sjukdom.
Hon var med på Sagomuseet och berättade om hur det är att leva med en demenssjukdom.
Hon beskrev vilket kaos hon hade innan hon fick diagnosen men hur hon idag tack vare struktur på dagen lever ett någorlunda bra liv.
Det är inte bara jag som är drabbad sa Helena utan det är hela min familj som får leva med Alzheimers.
Jeanette Rangner Jacobsson avslutade dagen med workshop för de deltagare som kommer att ha museiguidningar för personer med olika demenssjukdomar.
Några av tipsen vi fick var att förbereda i god tid och försöka hålla en röd tråd genom visningen och informera alla övriga anställda på museet att det är en grupp med demenssjuka som kommer.
Använd inte uttryck som höger och vänster utan visa konkret vad du menar.
Se till att det är lugnt på museet och tala tydligt och långsamt.
Låt besökarna betrakta föremålen och låt det ta tid samt ställ ja och nej frågor.
Glöm inte att ha ögonkontakt med besökarna.
Visa hellre få föremål där det finns plats för diskussioner än många snabba vilket ofta blir förvirrande.
Mycket bättre att det flera bra museibesök än ett långt som oftast blir tröttande för de demenssjuka.
Ja detta var bar en bråkdel av allt som vi deltagare fick med oss från dagen i Möte med minnen.
Nu är det dags för oss på Sagomuseet att arbeta vidare med den kunskap vi fått och bjuda in Kommunen och övriga intresserade att vara med att genom Möten med minnen ge människor med demenssjukdomar ett aktivare och mer stimulerande liv.

Agneta Json Granemalm

SVT har utvidgat sitt öppna arkiv. Mängder av gamla TV-program visas i sin helhet. Bland annat kan du se nästa alla de berättarprogram som sändes under 80-talet med rubriken : ”Berättelser ur bakfickan”. Programmen byggde på att en grupp författare samlades runt elden och berättade, denna gång utan bok.
Klicka på länken nedan. Lyssna och njut.

Berättelser ur bakfickan

Christina Strömwall berättar:
Festival var för mig förknippat med stora ytor, musik på hög volym och trängsel.
Så stod jag där i korsningen utanför Sagomuseet en junidag och undrade var den där berättarfestivalen egentligen var någonstans.
Ganska snart förstod jag att det här var något annat. Jag fängslades av Vigga Bros och Erik Moseholms fina samspel. Jag skrattade åt hisnande skepparhistorier, möttes av grotesk maskdans, lyssnade till vacker folkmusik och drogs med in i berättelser om kärlek. Under de dagar jag vistades i Ljungby mötte jag många intressanta människor men nog bara två som jag kände sen tidigare.
Att åka till berättarfestivalen har sedan dess varit ett absolut måste för mig. Något att längta till och se fram emot. Två berättarkurser på högskolenivå och många festivaler senare känns det lite som att återvända till en sorts hembygd. Varje år lika förväntansfull, nästan av samma sort som barnets inför födelsedagen. Inte enbart för berättelsernas skull utan även för att återse alla fina berättarvänner.
När så dagarna är över känns det alltid lite snopet, redan över. Men fylld till brädden åker jag hemåt. Fylld av berättelser, livsmod och ett jävlar anamma.
Christina Strömwall

Länk till årets berättarfestival

Apropå Mikaels berättelse om vad festivalen betytt för honom:

Under festivalens första år, för omkring 20 år sedan, förlades festivalens centrum till olika platser utanför Ljungby, bl a hölls den i Torpa som då var min hemby. I vår nya fina bystuga inbjöds det en kväll till berättande med orientaliska förtecken. Det skulle bli besök av Ulf Ärnström och en magdansös. Vi var en handfull gäster den kvällen och vi visste inte riktigt vad som skulle ske. Belysningen släcktes ner, vi satt tätt tillsammans i en liten cirkel i brasans sken. Ulf berättade sagor som kunde vara hämtade ur Tusen och en natt. Sedan steg dansösen upp och iförd bara ett fåtal små plagg och slöjor, började hon sin vackra dans, vars make förvisso aldrig skådats i byn tidigare. Publiken var alldeles knäpptyst, blygsel gjorde att det nästan var svårt att titta på hennes rörelser. Men efter en stund hade vi dragits in i berättelsernas magi och i vår fantasi befann vi oss i fjärran varma länder, i larmande hopar med dofter av rökelse och myrra. När föreställningen var över och vi återvände till verkligheten såg vi yrvaket på varandra med ögon som delade en hemlighet. Ingen som var med den kvällen kan någonsin glömma den!
Saga Alexandersson

Siw Svensson

Ett av alla spännande projekt som Sagomuseet jobbar med i vår är Korgen. Det är en föreställning vi gör i samarbete med Hemslöjden i Kronoberg.
Berättarpedagog Siw Svensson och korgmakare Mikael Svensson levandegör och skapar tillsammans med eleverna en historia om korgen som sedan inspirerar eleverna till eget skapande. Korgmakaren låter eleverna tillverka gemansamma korgar som blir bestående föremål för klassen. Syftet är att stärka elevernas kunskap, gemenskap och förståelse för vårt och andras kulturarv oavsett nationalitet.

Det är framförallt skolor i Blekinge som för besök i vår.
Till hösten kommer vi att göra ännu en föreställning i samarbete med Hemslöjden i Kronoberg. Temat är då kärlek