Författararkiv: Mikael Thomasson

Ett säkert vårtecken, varje år, är Sagomuseets ökade öppettider för allmänheten. Från 1/5 till 31/8 är museet öppet tisdag- söndag 12 -16.
Även i år är målet att du skall tas emot av en berättare som hjälper dig att levnadsgöra husets berättelser. Till sommaren blir det dessutom sagostunder för barn och guidningar även på tyska. 
Besök gärna oss redan till helgen, då tar jag emot och utlovar spännande berättelser, gott humör och en göteborska som numera utvecklats med ett och annat småländskt ord.

När du har upplevt vår utställning och klätt ut dig till sagofigur, så kan du handla i vår butik. där hittar du bland annat unik berättarlitteratur.
Här är lite bilder som skall locka dig till hälsa på oss:

Igår var jag i Göteborg och tittade på Astrid Lindgrens Junker Nils av Eka, framförd av Simsalabim berättarteater. Eva Löfman Törnqvists berättande varvades med nyskriven nordisk folkmusik av och med Hannu Kella, Finland. Medverkade gjorde också riksspelman Hans Kennemark.
Eva Löfman Törnqvist har arbetat professionellt med berättande sedan mitten av åttiotalet, alltid har hon blandat berättandet med såväl teaterns uttryck som musik. Under åttio och nittiotalet var detta sätt att berätta ganska kontroversiellt. I den nyväckta berättarörelsen fanns åsikten att berättaren och den sceniska framställningen inte skulle ta för mycket plats, berättelsen skulle utspelas i publikens huvud. Detta var Eva antingen lyckligt ovetande om eller så struntade hon i det. Idag har många berättare följt i hennes fotspår. Det blir allt vanligare med långa föreställningar där ljudsättning, ljus, scenografi, gestaltning och koreografi spelar stor roll. Frågan är dock om någon behärskar detta sättet att berätta lika bra som Eva Löfman Törnqvist, jag tror inte det. Igår bevisade hon att hon verkligen utvecklat denna blandkultur till fulländning.

Hon äntrar scenen iklädd en klänning som för tankarna till folkdräkter, byter till en bondmora klädsel och inleder berättelsen med ren gestaltning, hon är modern som sörjer sitt döende barn. När berättelsen förändras från vardagsrealism till sagolik tar hon av bondmora klädseln och blir berättaren. Handlingen förstärks på ett mycket skickligt sätt med hjälp av ljussättning och inte minst med musik. Det märks verkligen att Eva har trettio års erfarenhet av det här sättet att berätta. Medan andra scenberättare kan vara lite tafatta med ljus och gestaltning så vet hon precis vad som fungerar.
Tillsammans med två fantastiska musiker lyckas hon verkligen förmedla denna starka historia om död, sorg,, gott och ont. Bilderna växer i huvudet på mig, jag är i berättelsen och känslorna stannar kvar, länge, länge. Vad mer kan begära av en berättarföreställning.

Ovan: Inte världens bästa lejonbild, men den bästa jag någonsin kommer att ta.

Nu är jag i detta fantastiska land. Under några dagar har jag fått se otroligt vacker natur, enorma elefanter, undersköna zebror, lugna lejon och mycket, mycket mer. Det som gjort allra störst intryck är nog ändå alla dessa människor som jag fått träffa. Deras vänlighet och livsglädje kommer jag att bära med mig länge, länge. Inte minst kommer jag att minnas de historier de berättat. Här är tre:

Gepardens tårar
Det sägs att geparden har fått sina svarta ränder under ögonen för att han gråtit för mycket. Varje natt när han gav sig ut för att jaga så hade nämligen lejonet eller jeoparden hunnit före, de hade redan tagit alla byten. Geparden satte sig då och grät. Han grät sådana floder att det blev svarta tårränder efter alla tårar som fallit. Än idag har geparden dessa tårspår.

Gamens profetiska förmåga.
Det sägs att gamen är profetisk. Om natten, när han sover, kan gamen se in i både dåtid och framtid. Denna förmåga gör att han alltid vet när djur skall dödas och det är därför han så snabbt är på plats för att äta av kadavret.
Att man tillskriver vissa djur övernaturliga förmågor har en mörk baksida. Framförallt leoparder och lejon dödas och deras kroppsdelar används sedan i magin för att ge övernaturlig kraft till människor.

Idag var jag på Taffelberget och fick höra följande historia:

Nu åker jag på semester till Sydafrika. Hoppas det inom kort skall komma lite rapporter därifrån. Tills dess får ni en bild tagen av Helena Rullander, en vän som nyss kommit hem från detta spännande land:

Jag har två stora intressen här i livet, musik och muntligt berättande. Därför är det kanske inte så konstigt att jag under årens lopp samlat mycket vandringsägner om just musik. Egentligen är det ganska logiskt att det sprids så mycket rykten och berättelser om rock och popstjärnor. Precis som i alla tider berättar man för varandra om sådant man inte förstår och om sådant som skrämmer. Förr i tiden var det troll, vättar och skogsrån man berättade om, numera handlar historierna bland annat om kändisvärlden.

Ett av de tidigaste rykten jag hörde om en rockstjärna var det som sas på skolgården om KISS basist och sångare Gene Simmons. ”Han har låtit operera fast en kotunga på sin vanliga tunga”, sa tuffaste killen som visste allt om hårdrock. Och det var klart att man trodde att det var sant, det var ju bara att titta på bilderna av Gene Simmons så förstod man att en sådan enorm tunga kan en människa normalt inte ha, det måste vara en kotunga.

Michael Jackson är ett annat exempel på en popstjärna som det går rykten om. Det sägs t ex att Michael tappade sin näsa när han dansade i en musikvideo. Bildbevis skall finnas på en hemlig video.
Rykten sprids också med hjälp av YouTube klipp numera. Här är en film på när den döde Michael hämtas av en helikopter. Plötsligt kan man se att han reser sig från båren. Han var alltså inte död. Michael Jackson lever!!
http://www.youtube.com/watch?v=c4bCa4ph3Tg

Vill du läsa mer rockskrönor? Här är två länkar:

http://drakesmusik.blogspot.se/search/label/Ber%C3%A4ttelser

http://classicrock.about.com/od/history/a/rock_myths.htm

Tuup under 2013 års festival

Just nu pågår förberedelserna inför Ljungby Berättarfestival 2014.
Hur gör man då en festival? Klarar vi verkligen det? Kommer detta att fungera?
Ja, det frågar jag mig varje år. Det verkar alltid lika omöjligt, som ett oändligt berg som skall bestigas. Men så arbetar vi tillsammans som ett team. Vrider och vänder, diskurerar och undersöker, innan det så småningom fattas beslut.
Vem uppträder var? Hur skall vi nå ut?  Vilka funktionärer gör vad? Är bara några av frågorna som kräver svar.
Det görs listor, rings telefonsamtal , skrivs brev och mycket mer. Sakta, sakta rätas frågorna ut, grimaser blir till leenden och tron på att det nog kommer att funka växer sig stark. Detta har hänt även i år. Nu är jag säker, det blir en festival 2014 också. Vi hoppas till och med på att den 25:e berättarfestivalen skall bli den bästa hittills.

Men än är det lång väg fram till mål. Det blir säkert många skratt och en och annan tår innan vi står där den 13 juni och förklarar 2014 års festival för öppnad. Gud vad kul vi skall ha då! Den 13-17 juni skall vi njuta av Ljungbys 25:e berättarfestival, men faktum är att vi njuter redan nu.

Vi ses på festivalen!

Här kan du läsa mer om festivalen inom kort:
http://www.ljungbyberattarfestival.se/