Ha gärna lite koll på förlaget Volantes utgivning. De publicerar en hel del titlar som är tänkvärda för den som är intresserad av muntligt berättande och kulturhistoria.
I början av året skrev jag här på bloggen om Magnus Västerbros bok Vålnadernas historia. Du kan läsa inlägget här. Mot slutet av boken skriver Västerbro om spiritismen och teosofin och visar också hur personer som påstod sig kunna få kontakt med de dödas andar var systematiska bedragare.
Den som vill veta mer om dessa idéströmningar kring sekelskiftet 1900 kan med fördel läsa religionsvetaren Per Faxnelds nya bok Det ockulta sekelskiftet. Den har underrubriken Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid. Ett avsnitt handlar om den uppmärksammade konstnären Hilma af Klint, som på senare år lyfts fram som en pionjär inom den abstrakta konsten. Faxneld visar att många konstnärer och författare var intresserade av spiritism, teosofi och alkemi och att idéerna haft en stor betydelse för modernismen. Esoterism är i korta drag ett synsätt som hävdar att allt i universum är sammanlänkat, naturen är besjälad, att personer kan få kontakt med de dödas andar och betonar andlig förädling av människan.
Per Faxneld har också debuterat som skönlitterär författare med Offerträdet. Boken innehåller 44 skräckberättelser, som författaren kallat ”folkgotiska”. Författaren är starkt inspirerad av 1800-talets folkliga sägenberättande.
Liksom sägnerna berättas historierna effektivt utan utvikningar och saknar detaljerade person- och miljöskildringar. Berättelserna är genomgående på två och en halv sida. Författaren förlägger berättelserna, precis som sägenberättaren, till existerande platser. Hos Faxneld dominerar de jämtländska ortnamnen. Jag känner mig genast hemma i Faxnelds fiktiva berättelser när de tilldrar sig på platser jag besökt såsom Aspås, Föllinge, Nälden, Hackås och många fler. Berättelserna är också fast förankrade i vardaglivets vedermödor såsom slit, utanförskap, fattigdom och sjukdom.
Klassiska sägenmotiv är legio: gengångare, förutsägelser om framtiden, vittra, hemlighetsfulla lockande skratt i skogen, erotiska gäckande varelser, sällsynt skickliga spelmän, dränkta barn, puke, boteträd. I den här varpen väver Faxneld in egna personliga trådar och skapar en fascinerande berättarväv.
Språket är enkelt och samtidigt vackert. Men historierna är inte ljusa. Tvärtom. Så gott som alla slutar obevekligen sorgset.
Ytterligare en bok från Volantes förlag är Den odödliga sagan. Om hur och varför vi berättar historier, av engelsmannen John Yorke. Titeln lockade mig, men jag blev besviken och inser att jag inte har de referensramar som är nödvändiga för att fängslas av boken. Boken fylls av referenser till berättelser, men inte till sagor som titeln utlovar, utan till filmer och tv-serier. Eftersom jag i de flesta fall aldrig sett dem blir läsningen tröttsam. Men en läsare med andra referensramar är mina, kan säkert få en stor behållning av boken eftersom den systematiskt går igenom de nödvändiga byggstenarna i en berättelse och hur den kan struktureras.
Jag orkade till sidan 112 före sommaren, men nu när hösten kommer ska jag ta ett nytt tag och vill gärna läsa det avslutande kapitlet om varför vi berättar historier.
Per Gustavsson
Per Faxneld: Det ockulta sekelskiftet. Esoteriska strömningar i Hilma af Klints tid. Stockholm, 2020.
Per Faxneld: Offerträdet. Fyrtiofyra folkgotiska berättelser. Med illustrationer av Mimmi Strinnholm. Stockholm, 2020.
John Yorke: Den odödliga sagan. Om hur och varför vi berättarhistorier. Stockholm, 2019.
Samtliga på Volante förlag, www.volante.se.
Sagobygdens Blogg 