Det kändes magiskt att komma ut till Piksborg den 4 juni.
Det var som en förvandling, blåst, regn och kyla hade som av ett svep med en trollstav bara försvunnit.
Kvar fanns en lätt bris som förde med sig ljumma vindar och en sol som sken från den blå himlen.
Uppe på resterna av borgen stod jag, Karin Nilsson och Pelle Olsson med funderingar, kommer det några i kväll eller blir vi själva.
Den ena bilen efter den andra började rulla in mot parkeringen jämte det gamla fina stationshuset i Piksborg, några kom på cykel och andra vandrande.
Precis när vi skulle börja kom en hel skolklass cyklande.
Det var tredjeklassen från Angelstads skola som var på utflykt.
Karin Nilsson tog hand om klassen och visade och berättade om saker hon hade med sig, saker som de grävt fram vid en utgrävning i Piksborg år 1908
Berättelser i Sagobygd kunde börja.
Gunnar Gustafsson från Annerstads hembygdsförening inledde med att berätta om Piksborgs historia.
Därefter berättade Jag om småländska småbönder och storbönder i Skåne.
Pelle försökte sätta skräck i de ca 40 besökarna med att berätta om benranglet Magnus eller var det Per han hette.
Karin tyckte det var dags för henne att ta över.
Här står de och berättar en massa skrönor som inte har någon sanning alls men nu ska ni få veta sanningen av mig.
Karin visade och berättade både om föremålen hon hade med sig och om händelser runt föremål.
Bland annat en historia om en fantastisk guldring.
Kaffekorgar plockades fram och det blev en stund för gemensamt samtal.
Ett par hade kommit ända från Killeberg för att besöka sina rötter i Piksborg och träffade bekant från trakten som kunde ge dem nyheter från bygden.
Efter ytterligare några berättelser från mig och Pelle började solen sänka sig över Bolmens vatten och det var dags att avsluta denna magiska afton från Piksborgs ruin.
Agneta Json Granemalm