– Vi bor i ett radhusområde, man kan inte ställa ut gröt till tomten här, sa sonen
– Klart man kan, svarade jag, la gröten i en stor tallrik och gick ut på altanen. Jag ställde ner Tomtens mat bredvid en sopkvast som min fru klätt med elljus.
– Du e ju knäpp, sa min tolvåring och försäkrade sig om att ingen av hans kompisar såg oss.
– Jag lovar att tomten äter upp varenda risgryn, sa jag självsäkert.
Det var vid julklappsutdelningen, någon timma senare, som jag kom på att jag glömt smörklicken.
– Hjälp! Glömmer man smörklicken kan det gå riktigt illa, skrek jag och rusade ut för att lägga en klick på sin rätta plats.
Tolvåringen skakade bara på huvudet.
Nästa morgon var gröten uppäten.
– Där ser du, sa jag. Tomten åt upp
– Det var katten, svarade grabben, men jag såg i hans ögon att han också visste sanningen.
Mikael Thomasson
Sagobygdens Blogg 
Fint, Micke!
Kram
En bekant till mig som bor fyra trappor upp satte ut grön till tomten på balkongen. Varenda risgryn var borta, såsom även skinkmackan.